Carlslund den 19/3 1901!
Mina
dyra innerligt älskade Barn!
Guds
frid!
Jag har nu dröjt mycket
för länge att beswara edra kära kära
bref. Flera weckor har ilat
sin wäg sedan jag hade glädjen att motaga dem. Jag känner oro och blygsel öfwer
min försummelse, och beder att Ni förlåter och tager
mitt hjertewarmaste tack. Jag blir så hjertligt glad då jag får bref
från mina kära barn. Det är den största uppmuntran jag har i min ensamhet, och
då förstår Ni att glädjen går djupast i hjertat då
jag får bref från eder som är så långt skjilda från gamla Mor - Ack så
dyrbart hwartenda ord är. Det käns
som jag wore innesluten i famnen på eder då jag läser
det Ni med pännan talar wid
mig, ty jag wet och känner att kärlek tecknat hwarje ord. Tack tack så hjertligt.
Så roligt lilla älskade Hedda, att Du tyckte om damhanddukarna och ännu roligare att Du behöfde dem. Du skall allt få flera (det jag lofwar). Jag häller på stickar flera åt dig. Det är så roligt att arbeta åt mina kära. Jag har stickat rätt många par strumpor i winter - 4 par till augsjonen och flere par åt Emmas barn. Du min älskade lilla Kalle, har lärt sjunga samma wisa som Dina syskon här hemma gör.
Ack om ni kunde tro och fatta så stora godagar eder gamla Mor sitter i - i sitt lilla Fridhem, så skulle ingen wara orolig öfwer min ensamhet. Jag får i sanning säga att jag ej upplefwat så stora godagar förr som jag haft i winter. Jag är förwånad öfwer Guds stora Nåd som jag dageligen får mottaga. Ni kan wäl knappast tro då jag säger att jag på hela tiden ej ens känt ett illamående eller wärk på ett enda ställe. Hostan är ej heller så swår som i förra wintren.
Nog kan detta låta otroligt att en så gammal som jag fått wara fri från alla krämpor - Ack är detta mennisko-rätt herre? O nej o nej - Allt är Nåd, en obegriplig Nåd som mig arme syndare wederfares. Ack om jag kunde som jag wille; Tacka och lofwa och prisa Guds Heliga Namn för Hans stora kärlek som Han så ömt omhuldar mig med både Natt och dag. Jag tänker ofta på den bönen du mitt kära barn bad till Gud för mig då jag fyllde 60 år. Du minns nog att i werserna Du sände mig då att du bad och önskade att din Moders sista qwäll måtte blifwa fridfull, lugn och säll, och swaret på den bönen får jag dageligen erfara. Prisad ware Guds Heliga Namn.
Så gerna jag finge ha en flicka af Emmas, men jag will det ej. Det wore mera oro för mig. Jag mår aldra bäst att wara ensam så länge Gud låter mig wara så kry så jag kan sköta mig sjelf. Jag behöfwer ej hjelp till något mer än wed inbärning och det har Tunbergs gjort hela wintern och det gör de så gerna. De är så särdeles snälla nu emot förr. Att du hälsade särskjilt till dem det gjorde allt godt. De hälsar och tackar derföre. Och de kära wännerna i Walleräng gjorde Du en stor glädje att Du skref till dem. De har bedt mig sända sin hjertligaste tacksamhetshälsning, och äfwen de kära wännerna wid Ruda hälsar så hjertligen. (Mycke af frukten war från dem.) De är så genomsnälla alla grannarna wid mig, så jag kan det ej utsäga, Gud löne.
De gamla wid Walleräng har warit skrala en lång tid. Moster som brukar wara så duktig har nu warit sjuk af influensa, så hon har under en månad warit mera i sängen än uppe. Hon är ej än så bättre så hon kan gå ut något. Farbror har också warit sämre än wanligt. Erika har warit hemma några weckor. Hon war så glad att få hälsning från dig och tackar derföre med kär hälsning. Deras fosterdotter Alma war hos mig i Lördags och hon bad mig att jag skulle sända deras warmaste hälsning. Alla syföreningens wänner ber om sin kära hälsning. Syföreningen fortgår och flere kommer till. Tänk sist 14 dar sen war den wid Frängsäter hos Friherinnan V P. Fröken Ebba är outtröttlig att wärka wälgörande på flere sätt, så igenom henne har Gud fått börja titta in der. Måtte Han äfwen få hjertedörren öppnad på dem alla. Tiden är så kort snart äro wi hädan.
Innan detta brefwet hinner till eder så weten i redan kanske genom tidningen att Brukspatron Kjellgren är död. I sin bästa mannaålder 62 år fick han sluta sitt mångbestyr - stor sorg och saknad och förlust för alla Reij bor, ty han war en god husbonde. Han begrofdes den 3 mars. En alldeles förwånande pomp och ståt war det derwid. Det säges att Trädgårdsmästaren hade wärderat kransarna till 2000.500. Det låter otroligt. Kistan kostade 400, det är sant. Han är balsamerad och grafwen är murad. Men ack alenast Gud wet war själen är. Ack måtte den wara i Abrahams sköte.
Ack mina kära barn. Hur mår Ni i det stora barnbråket? Tack för planschen och brefwen i Tidningen. Ack huru annorlunda det känns att se de många många barnen än att tänka på dem. Hur kan Ni få mat åt så många munnar, det förefaller mig omöjligt! Hur kan Ni få till eder så mycket som det måste wara dageligen och hwarifrån skall det komma? Jag riktigt bäfwar wid tanken på eder då alla dessa ropar Pappa Mamma. Ack huru stor Nåd att krafterna räcker till dem alla. Ledsamt käns det som du säger i sista tidningen att du måste begagna rotting ibland för att aga dem, men jag tror att du min kära ömma Carl lägger fingret emellan då du nödgas slå till, gör det så är du snäll. Hälsa alla barnen från Pappas Moder att hon beder Gud för dem - och önskar att alla är så snälla så Barnawännen Jesus kan tycka om dem. Och att Pappa och Mamma ej må få någon anledning att wara ledsna på dem. Lilla Balden är hjertligt hälsad af alla syföreningswänner.
Nu medan jag satt och skref kom det bref från Reij. Albertina skrifwer att de mår bra alla utom lilla Elsa (Jag minns ej om jag nämde i förra brefwet att Oskars äldsta flicka war på sjukhuset wid Reij) Hon stackars liten är der ännu. Hon kom dit den 10 januari och hennes sjukdom är nästan lika som den war då hon kom dit. Det är blåskatarr. Hon har ej warit sämre än hon fått wara uppe - tills nu 14 dar har hon legat febersjuk af influensa och ligger än. Albertina säger att hon får den ömmaste wård och ingen annan än Gud wet om hon går igenom. Ske Hans wilja med det älskliga barnet.
Jag har skrifwit hur stora godagar jag har, men några törnen måste stinga wandrarens fot på ökenfärden, så äfwen här, Gud wet att det behöfs. I öfrigt är det godt med alla wåra kära. Jag har ofta bref från dem. Från Småland skall jag tala om en nyhet, att den 31 januari fick de sig en son. Erik och Hilda är så glada och förtjusta öfwer sin pojke. Gud ware lof allt är godt, Hilda är frisk och stark igen (skrifwer hon) och Erik har arbete (som wäl är).
Jag får nu sluta för denna gång. Jag tröttar aldeles ut eder med mina krokiga rader - kl är nu 9 på qwällen och min sköna säng wäntar på mig - God natt med eder mina kära kära barn! Innesluter både eder och mig i wår himmelske Faders kärleksfamn - Der får wi sofwa godt - De kärleksfullaste hälsningar och omfamningar af eder älskande Moder Anna. Waren ej det ringaste oroliga öfwer mig, lofwa mig det.