Boda den 12 Mars 1897!

 

Min dyra älskade hårt bepröwade son!

 

Närmare Gud till dig.

Närmare dig.

 

Ja mitt dyra älskade barn! Gud har aflägsnat din wän från dig --- Men blott för några dagar och stunder så finner du henne åter. Der der ingen skjilsmässa sker och inga sorgemoln finns. Tack så innerligt för ditt kärkomna bref som jag i går qwäll fick motaga. Qwällen förut fick jag i Missionstidningen läsa om wår älskade hädangångne dyra wän. Detta hjelpte till att mina tårar fick fritt lopp och nu ännu mer af ditt bref --- Och en sådan älsklig dotter Din Ömma Maka kan ju ej nog saknas och begråtas. Men ack mitt älskade barn, ej får du så öfwerlämna dig helt åt sorgen, så bitter och smärtsam den än är. Af Herren är det skedt och är ett under för wåra ögon --- Han gör ju allt som han ser oss nödigt och nyttigt wara. Han wille göra dig utkorad i bedröfwelsens sorg. Han wille göra dig till en fri Paulus. Och jag tror förwisso att han will att du skall hädanefter insamla många många hednasjälar i den Himmelska ladan. Kryp tätt mitt dyra barn under Jesu winge. Den mig följer säger Han skall icke wandra i mörkret. Förwisso skall Han den kärleksrike frälsaren snarligen skingra sorgemolnen som nu lägrat sig omkring din själ, och med sin helande balsam så läka ditt blödande hjertesår så du kan taga mot tröst kraft och lefnadslust, så att du kan wärka hans wärk som dig utsändt hafwer. Tänk kära du å så många af dina bröder derute som har träffats af samma hårda slag. Hur de fått begrafwit det käraste de ägt än här än der. Huru Gud har hjelpt dem igenom, så gör Han äfwen dig. Tänk på wår käre Luther. Hans wäg war allt igenmurad med huggen sten, då hans fromma hustru klädde hans rum i swart och sade till honom att Gud war död. Han utropade då Gud lefwer och han blef glad och och wägen öppnades som han tyckte wara igenmurad.

 

Ej är det underligt att din största längtan står till dina kära älsklingar, dina små söner, det käraste du har qwar på jorden. Men war glad öfwer dem. De är i godt förwar och har den ömmaste wård af sinn snälla förståndiga Moster. Gud wälsigne dem de kära små, och dig deras Fader, min dyra son. Att skjildra något om hur djupt jag deltager i din smärta det kan och will jag icke (Gud wet det) säger blott att jag ropar till Gud ur djupet af mitt hjerta för dig att Han med sin uppehållande Nåd må bewara dig till kropp och själ, och sluta dig hårt till sitt bröst till solen bryter fram och sorgemolnen är skingrade. Ack lyfte han upp ditt mod så du kan fästa dina blickar dit upp där din älskade maka och dina döttrar glädjas inför Guds tron och instämmer i sången till Lammets ära, och wäntar dig och dina gossar. Ack mitt barn hwilket återseende, hwilken fröjd som aldrig tager slut. Prisad ware Gud.

 

Tack kära du för alla underrättelser. Serena war så snäll och sände mig bref om Kerstins död strax som hon fick weta det. Min bestörtning deröfwer känner du nog. Sedan kom brefkortet från Reijmyre. Och så fick jag hit ditt bref till Serena. Jag blef deraf lugnad att du har skrifwit sjelf, och tackade Gud. Och åter stod det dyra löftets sanning så lifligt för min själ. Som din dag är så skall ock din kraft wara, och dagligen får jag ärfara det.

 

Jag är frisk och har warit det hela wintern. Tänk en så outsägligt stor nåd af min dyre Fader i himmelen. Ack kunde jag tacka derföre som jag borde. Gud ser att jag behöfwer wara frisk för att kunna wara mina kära här till den nytta som de så wäl behöfwer. Han har sänt mig hit och tiden, huru länge det lämnar jag åt Honom. Jag återwänder med glädje till mitt lilla lugna hem om det är Guds wilja att jag skall återse det mera så ställer Han nog så att det blir någon annan här i mitt ställe till hjelp åt min stackars son och hans enda lilla dotter. Ske Guds wilja i allt.

 

Du nämner om pängarna från St. Har du ej fått det brefwet som jag sände straxt. De kom ett par dar sedan jag sänt brefwet som jag sade att de ej war komna. Och då skref jag straxt till dig derom och tackade derför, ej skref jag någon gång till Stockholm de kom endå. Hjertinnerligen tack. De war wälkomna på mer än ett sätt. Det är dåligt med flitarbete för Erik. Han har till det mästa warit på glaskammaren i winter och der tjänar han ej stor slant. Men då hälsan får ägas så går det med allting annat också Gud are lof. Jag kan ej hälsa från någon af wåra kära derhemma ty det är några weckor sedan jag hade något bref från dem. Hoppas dock att det ej är någon fara med dem.

 

Ack min älskade lilla Carl; Du ber om råd. Ack jag gamla stackare är ej dertill mägtig utan inwefwar dig mitt dyra barn helt i din himmelske Faders kärleksarmar. Han alena kan gifwa råd, tröst och hugswalelse till ditt beklämda hjerta och fylla det med sin frid. Ske alltså snarligen käre Gud.

 

Den hjertewarmaste hälsning och omfamning emottag till sist af din ömma deltagande Moder Anna. Kära du dröj ej länge med att glädja mig med några rader.

 

Kära broder Carl!

 

I mammas bref vill jag blott sända dig en hjertlig helsn. Jag har ej annat att skrifva än att du måtte taga din djupa sorg så lätt som möjligt, så att du ej dukar under, och blir sjuk, måtte Gud hjelpa och trösta dig, din tillgifne bror Erik.

 

Min Carl!

 

Nu som jag skrifwit det föregående så kom ditt långa bref från wår snälla Serena. Tack så hjertligen för alla underrättelser. Huru smärtsamma de än äro så är hwart ord dyrbart och upplyftande för min själ. Din Mor.