Carlslund den 30 juni 1897.
Min
dyra älskade Son Carl!
Nåd
och frid!
Innan jag säger något till dig mitt dyra
barn måste jag fråga om du är lessen på mig för jag ej
på så lång tid har skrifvit till dig? Och bedja att du ej är det utan har öfwerseende
med din gamla Mor. Du wet så wäl
älskade Carl att du är dageligen buren på en ömm Moders hjertas bön till Gud.
Och i tankarna talar jag flera gånger om dagen med dig, men det är så swårt att med pännan tolka det hjertat säger. Och jag swaga
stackare ej har hwarken råd,
mer tröst att gifwa ditt beklämda hjerta
så har jag ej kommit mig till att skrifwa förn nu.
Som jag nu har en nyhet att omtala, som jag wet att du behjertar, så blef det alwar af med att skrifwa. Wår käre wän och broder Erik Persson Skarbjörke beledsagades i går den 29 juni till sitt sista hwilorum. Han gick hädan i frid den 22, 50 år och 7 månader. Mycket dålig war han sista månaden. Men tålig och stilla wäntade han mötet med sin Frälsare. Ingen bättre än du kan dela den stackars sörjande Moster Britas smärta och derföre kan ingen warmare bära henne på bönens armar till Gud. Hon är så förbi så det ser ut som hon snart skulle upphinna honom i det sälla hemmet der ej någon skjilsmässa finns. Så gode Gud förhjelp oss alla dit för Jesu blod skull. Om jag wisste att du wore stark nog och ej hade så många bref att skrifwa å bedde jag att du skrifwe till Moster Brita. Ack så hon behöfwer uppmuntran.
Af början på brefwet ser du att jag nu åter sitter i mitt lilla fridfulla hem. Ack underliga äro Herrans wägar. Han förde mig bort och af samma nådefulla ledning har han nu åter ledsagat mig hem igen. Ära ware hans heliga Namn. Att skiljas från mitt dyra barn Erik, det behöfwer jag ej säga hur det kändes, det wet du så wäl. Men mina krafter blef sämre och sämre och jag tog det också från Gud att hans wilja war att jag war så kry så jag kunde sträfwa den långa färden och med Guds nådiga hjelp gick resan så bra och så innerligt skönt att få ett så godt herberge att få hwila sig, att få blifwa wälkomnad och insluten i kärleksarmar och smekt af så ömma hjertliga små händer som jag blef. De glädjekänslor som mitt hjerta då fick väna, det kan ej med pännan uttryckas. Gud signe de små dyra och löne han rikligen. Huren jag menar det wet du utan att jag säger det.
Ack min älskade son Huru lycklig du är som har dina dyra små söner i den kära älskade Serenas wård. Om hon wore deras rätta älskade Moder så kunde de ej wara gladare åt henne än de är åt sin Moster. Jag glömmer aldrig hur hjertligt och ömt lille Hjam smekte sin Moster och hur rörande det war att höra honom swara då jag frågade efter Mamma, så sade han att hon war i himmelen hos sina 2 döttrar. Jag frågade wad gör Mamma i himmelen, då sade han med glädjestrålande ögon; Hon går på gator af guld. Jag frågade då hwar han hade sin Pappa; Han är i Indien. Hvad gör Pappa der, att se och höra med hwilket alwar han swarade; Han talar wid folket och predikar Guds ord, med rört hjerta suckade jag gifwe Gud att det wore så wäl med din lilla Pappa.
Att tala något om den oro som jag haft och har om dig det kan ej. Wi wet genom bref från Hanna att du af styrelsen begärt få fara hem. Ack måtte du få det. Med längtande hjertan wäntar wi att få höra swaret på din begäran. Tack så hjertligen älskade Carl för sista kära brefwet som jag hade glädjen få mottaga på min födelsedag. Och för alla underrättelser jag af den snälla Serena fått emottaga både förut och senast då jag war i Linköping. Men sedan har jag ej hört något hur det är med dig. Ack måtte du wara mera wederqvickt till både kropp och själ. Det är min innerliga bön till Gud, och att leder alla dina steg efter sitt råd och upptager dig på sistone med ära.
Jag wet att det gläder dig att få höra att Missionsarbetet går så bra här. Derföre will jag omtala att wi i Lördags hade försäljning i sockenstugan. Mycket präktiga arbeten och så bra gick det åt så öfwer förwäntan blef inkomsten 300:67 kr. Docktor Winqvist från Afrika war med. Han predikade i kyrkan både på qwäln och på söndagen, allt war godt. Mycket folk båda dagarna war det, och jag tror att en och hwar fick något med sig hem af det dyrbara Guds ordet som förkunnades. Det war kännbart att Guds wälsignelse hwilade öfwer det hela.
Ja mitt älskade dyra barn, jag sitter här i mitt lilla paradis i frid och är öfwerhopad af Nådewälgärningar af Min käre Gud och fader i himmelen. O den dyrbara hälsans Nåd som är det största af allt timligt godt. Ack hur skall jag kunna tacka honom derför som jag borde. Han är det äfwen från hwilken all god gåfwa kommer genom menniskor. Han leder menniskornas hjertan som wattenbäckar. Alla menniskor äro så wänliga och kärleksfulla emot mig hwar jag är - och jag får emottaga kärleksbewisningar af alla, som jag nu satt och skref så kom det kära wänner till mig, det war Erik Erss mora i Walleräng och hennes dotter Erika från Stockholm. Hon är på några dagar hemma och nog war det kärt för mig och snällt af dem ge mig en liten titt. De bad mig hälsa dig så innerligt kärt, och de som wi önskar att du må få komma hem - och bjuder dig wälkommen. Wännerna wid Ruda och Tunberge helsar dig hjertligen. Mäst och hjertligast är du hälsad af dina kära syskon och aldra mäst och hjertligast är du mitt dyra barn hälsad och omfamnad af din älskande gamla Moder Anna. Gud med oss.
Din medsörjande Broder Erik är nu sin egen Matmor. Han är Gudilof frisk och ser 10 år yngre ut än Oskar, jag kan hälsa från honom, jag har haft 2 bref. Han säger att det går bra med mottagningen. Men tomt, af Serena wet du att jag hade med mig hans enda lilla dotter Ingeborg hem. Hon är hos sin Morfar Andersson för tillfället. Må Gud se ut en Moder åt henne och en god maka åt min stackars son. Jag törs ej säga söner . . .