Reijmyre
den 6 april 1899
Mina
dyra älskade barn!
Frid
i Jesus!
Herren
tog och Herren gaf, wälsignad
ware Herrens Namn.
Af warmaste Modershjerta gratulerar jag eder mina älskade. Med
glädjetårar tackar jag wår käre Himmelske Fader som
så kärleksfullt sett ned till dig min käre son och åter gifwit
dig en wän som du får dela dina bekymmer och äfwen glädjestunder till. Gud wälsigne eder rikligen. Må Han sjelf
binda en kärlekens krans om edra hjertan af efwighetsblommor plockade ur Guds Örtagård. Ack må på eder
uppfyllas alla de dyrbara Nådelöften Guds barn hafwa
i ordet, så blir allt wäl i tid och ewighet.
Tack så hjertligt för kära brefwen och för taflan som jag 8 dagar senare hade glädjen mottaga. Det war riktiga bemärkelsemåndagar för mig som ej glömmes. Mina känslor då jag öppnade brefwet och först fick se orden på lilla Häddas bref. Mina känslor (säger jag) och min öfweraskning kan ej beskrifwas och ej heller min glädje och tacksamhet till Gud. Ni mina kära barn förstår nog det (åtminstone till en del) hwad som rörer sig i ett Modershjerta då det gäller sina älskade barn. Ja tack min Gud för hwad som warit. Tack för allt som du beskärt. Tack för tiderna som farit. Tack för stund som inne är, ja tack för allt i ewighet.
Jag är ännu qwar wid Reijmyre hos mina kära och har haft stora godar hos dem i winter. Min gamla hosta har nog warit beswärlig men lindrigare än i fjolwinter. Litet har influensan låtit mig fått göra bekantskap med. Men i öfrigt har jag warit frisk Gud ware tack och lof för så stor Nåd mig wederfara dagligen. Jag börjar nu längta efter mitt lilla Fridhem Carlslund och (om Gud så will) så tänker jag att om en wecka fara hem. Det göre om wäderleken det tillåter, ännu är isen på sjöarna qwar. Den warma luften är den medicin som min hosta behöfwer. Och stillhet är också det som en gammal krake behöfwer och den har jag i mitt lilla hem.
Ack så god Gud är emot oss på alla sätt. Han har nu gifwit oss en kyrkoherde som är efter Hans hjerta. Han har warit här 2 månader, men redan wäckt upp församlingen ur sin sömnaktighet. Kyrkan är nu full om söndagarna. Ty då han ej predikar så går folket för han sjunger så utmärkt wäl också. Om söndag skall han predika här.
Albertina skall fortsätta brefwet och derföre will jag sluta för denna gång. Men först så tackar jag så hjertligt ännu en gång för brefwen och särskildt till min lilla Hedda för hon war så snäll och skref till mig. Tänk så stort att Gud gaf mig en ny dotter i höstens sena qwäll, om ett par weckor blir jag 75 år om Gud låter mig lefwa till dess. Du min Carl kan nog komma ihåg hur det war då jag fyllde 60 år. Då på den dagen fick jag mitt första bref från wår dyra hädangångne Kerstin.
Adjö mina kära. De hjertligaste hälsningar. Nu omfamnar jag eder båda och trycker eder hårt till mitt hjerta och beder innerligt till Gud att han wälsignar eder och eder älskande Moder Anna. Förlåt allt slarf