Carlslund den 1 augusti 1899.
Mina
dyra älskade barn!
Guds
frid.
Nu blott för werlden
twå för Gud ett lif en
anda.
Gud wälsigne dessa hjertan Helga dessa wänners band och i glädjen som i smärtan hägna dem med fadershand. Bästa skatt i deras bo, Blifwe kärlek dygd och tro!
Ja Gud wälsigne eder rikeligen mina kära, kära barn med sin bästa wälsignelse och gifwe Han eder mycken, mycken sann lycka i edert äktenskap och gifwe han eder fördubblad kraft att wärka Hans wärk som eder sänt hafwen. Och då ökenresan är slut Ni då få höra den kärleksrösten af wår dyre himmelske Fader. Kom du Herrans wälsignade och gå in i din Herres glädje.
Jag will nu tala om hur jag hade det i mitt lilla hem på eder bröllopsdag. Det war ej litet fästligt för mig må ni tro, ty flera af mina kära kom dagen förut och war hos mig till sena eft.m. den 24. Oskar med de sina och Larssons F gjorde syskonmöte - Ni kan tänka eder hwilken glädje det war för mig och det hjertligaste af allt war att jag fick sluta eder älskade son Harald i min famn och trycka honom till mitt ömma hjerta och se huru kärleksfullt Han äfwen omfamnade sin gamla Farmor, o så dyrbart. Jag kan ej med pännan uttrycka den glädje för oss alla att se huru duktig var och snäll Harald är på allt sätt. Prisad ware Gud idel Nåd af Gud. Han trifs så godt wid Frängsäter och är allas gunstling. Fredrik är så glad åt honom på allt sätt. Hans förstånd är mycket före åldern. Han har yttrat en dag åt Faster att han war så glad att lilla Pappa ej är ensam längre - det har warit omöjligt för honom derute att wara det fortfarande. Han är med Farbror L öfwer allt. De fiskar och så är han med om höbärgningen m.m. och dess emellan sitter han med på skräddarbordet. Harald är rogad af allt. Elsa Oskars som äfwen är der de trifs också utmärkt bra att leka tillsammans.
Det war mycket snällt af Larsson att han kom på den tanken att skrifwa till Serena om att Harald skulle få komma till dem. Det gör säkerligen Harald godt på många wis. Ja Larsson som alltid är bastant och snäll så äfwen nu wid detta: sjelf reste han till Norrköping och mötte Harald då han kom och sjelf skall han följa honom till Linköping då skolan börjar (säger han). Ack så jag längtar att äfwen få se lilla Hjalmar en gång till. Ack den lilla älsklingen, jag får låta mig nöja med att se huru wänligt han ser på mig der han står på min byrå. Om det så Guds wilje är att jag i werkligheten ej få se honom här på jorden mer. Jag gläder mig i hoppet att en dag kommen då wi ej allenast skola få återse wåra älskade utan få wara tillsammans der wår dyre Frälsare är, der ingen skjilsmässa mera äger rum.
Adjö mina innerligt älskade barn för denna gån. Wi wäntar nu mycket att få bref och jag tror nog att det redan är ute och går. Gud ware med eder och eder älskade Mor.
Så många smultron som Harald kunde få fatt uti här så skulle Farmor ha dem.