Narsinghpur den 22 Juli 87

 

Mina dyra älskade i hemmet lilla Mor och syster Ena! Guds frid!

 

”Wi hafva en Gud den der hjelper och Herren den ifrån döden frälsar!”

 

Nu är det så länge sedan jag sist skref hem så jag har tappat bort räkningen på veckorna, nog af vet jag att det dragit långt öfver den vanliga tiden, hvilket det ej skulle ha gjort om jag hade varit riktigt frisk, men jag får nu återigen berätta för Eder mina kära att jag ånyo varit besvärad af feber. I början af regntidens inbrott kom åter den stygga febern o helsade på mig, dock har den denna gång varit mycket lindrig utom en enda natt då den var mycket svår, jag låg ej till sängs mer än ett par, tre dagar, men ändå så tar den krafterna så med sig att det går mycket långsamt att åter repa sig. Hvarför febern är så efterhängsen beror nog mycket på att jag är i dessa omständigheter, Carl har talat om att fru Lundborg härute har haft så mycket feber när hon varit sådan, och nu hoppas jag, om Herren låter mig lyckligen genomgå denna resa, att det skall bli bättre sedan, ske dock Guds vilja uti allt, o gifve Gud mig nåd att ödmjukt o stilla böja mig under alla hans skickelser, hjelp mig att bedja Gud derom.

 

Wi hafva en slags medicin här ett riktigt preservativ mot febern neml. ”Luinine”, men det värsta af allt är att vi qvinnor kunna ej alltid taga denna emedan den kan orsaka ”missfall”, dock har läkaren ordinerat för mig nu sådan, så jag tager tre små dosisar om dagen, han sade att det var alldeles nödvändigt för mig för att hålla febern på afstånd o när man tager så litet kan det ej göra någon skada.

 

När jag nu denna gång blef sjuk i feber kom Mrs Bloomfield o såg till mig en af de första dagarna o sedan dagen derpå skref hon först till min Carl ett bref med inbjudning att både han o jag skulle komma öfver till deras bangalow o stanna en vecka hos dem, ty hon sade att ett litet ombyte skulle göra Mrs L. mycket godt o så vill jag hjelpa Eder att sköta Mrs, jag kanske förstår det litet bättre sade hon, o kom nu i afton kl. 6, jag skall rusta ett rum för Eder, (vi bo mycket nära hvarandra vi kunna gå dit på en 4 à 5 minuter) o innan Carl hann att svara på detta bref kom ett till, till mig i hvilket hon säger: ” försök att öfvertala Eder man att säga ja o kom änteligen, det skall bli så roligt att ha eder har en vecka, vi kunna då få lära känna o älska hvarandra mera.”

 

Denna vänliga inbjudning kunna vi naturligtvis ej annat än med stor tacksamhet bejaka, så jag gick upp och klädde mig fram på ef.m. o så foro vi dit i vår tånga o blefvo mycket vänligen mottagna. Huru komfortabelt allt är i det huset det kan jag ej beskrifva samt huru präktigt de lefva, det är närapå furstligt, men herrskapet sjelfva äro så enkla och naturliga till sitt väsende så det kännes ej alls stelt, utan tvärt om man känner sig så hemmastadd der med ens.

 

Första gången vi voro bjudna der på stormiddag, vill jag berätta huru det då tillgick der. Vi blefvo bjudna till kl. 8 ef.m. o när vi kommo dit kom Öfversten utspringande på gården o bjöd mig armen samt förde in mig i förmaket till sin fru der jag då helsade på henne, sedan fick jag gå ut i ett annat rum o taga af mig hatten, o sedan åter in i deras gentila förmak. Efter en liten kort stund ringde det till middag då Öfversten åter förde mig till bordet o jag blef plasserad jemte honom, och nu var det att spisa en gentil middag som bestod af en 8 à 9 rätter mat, flera slags vin o Champagn dracks under hela måltiden, så fort man druckit ur sitt glas så fylldes det åter igen ända tills man hade slutat att äta så jag drack 3 stora glas Champ. Bland andra rariteter der bjöds på så var det färsk inkokt lax fr. Europa äfven färska inkokta ärtor likaså fr. Europa, att detta är något extra rart härute o som ej erbjudes ofta det kunnen i ju förstå. I det huset finnes allting, se de hemta hvad de önska hemifrån England, och der sättes ej i fråga pengar, der bara strös ut sådana. Ja hvilket hushåll der är, det kunnen I aldrig tro, de hafva 22 tjenare, och det är endast Öfversten o hans fru de hafva inga barn, men de hafva så mycket djur af alla slag o till dessa åtgå nog många tjenare förstås, hundar hafva de 10 o hästar en 10 à 12 stycken, hvarje morgon då Öfversten är ute på sin morgondrive då åker han först efter spann o så ries det på en hästföre o så komma alla de andra efteråt, så I skolen se att det är en liten ståt då han kommer, han brukar först promenera då han går ut o då ledes ekipaget efter honom o alla sina 10 hundar har han med sig ock, äfven alla de lösa hästarna ledes efteråt. Så hafva de apor och två tigrar o fjederfä i oräknelig mängd af alla slag. Mrs talade om att perlhöns hade hon 200 ett tag också hafva de kalkoner, gäss, ankor o höns m.m.

 

Hvilken uppoffrande o rar qvinna Mrs Bloomfield är, det kunnen I ej tro, hon sprang o passade på mig så, då vi voro der, bar till mig maten på mitt rum då jag ej orkade gå ut o äta, samt hjelpte mig att kläda af mig då jag skulle lägga mig, hon t.o.m. satte sig framför mig på golfvet o snörde af mig kängerna. Hon är en mycket ung qvinna vid min ålder kanske och så liflig och rask o dugtig, o på allt vis talangfull, bland allt annat målar hon, är riktigt artist samt spelar o sjunger så vackert.

 

Då vi nu först varit der en vecka som bestämdt var o vi då ville rusta oss att gå hem fingo vi ej det på några villkor, både Mrs o Öfversten sade att vi skulle stanna en vecka till hos em, Mrs sade att ”jag tycker så mycket om att hafva eder här o tycker ej alls om att ni skall gå hem”, så vi måste stanna en vecka till hos dem. Så vi voro der, så nära fjorton dagar. Jag vill nu berätta huru vi hade det der om dagarna. Carl o jag bodde i ett mycket trefligt rum o så hade vi hvar sitt badrum, mycket nätta och fina med alla beqvämligheter. Först på morgnarna vid 6 tiden medan vi ännu lågo kom det in thé till oss med rostadt bröd o smör, det brukas så allmänt här i detta land, mellan 8 o 9 fingo vi en liten frukost bestående af ägg smörgås o thé, kl. 12 var den stora frukosten som bestod af en 4 rätter lagad mat, vin o någon läskedryck, kl. 4 dracks det thé o kl. ½ 8 middag då det åter var en 5 rätter mat, samt vin hafva de till hvarje frukost o middag o rätt ofta förekommer Champagn till middagarna o efter middagen kommer kaffet.

 

Ja sålunda hade vi det der, nog hör ni att vi ej behöfde fara illa, och Mrs hon proppade i mig så mycket mat o sade att ni måste äta för att få krafter, äfven måste ni besinna att ni har två kroppar att gifva föda, så ni måste äta mycket. Portvin gaf hon mig äfven 2 gånger om dagen, ja vi rönte der så mycken godhet o kärlek, o hela tiden sedan vi kommo hem derifrån har hon sänt mig mjölk hvarje morgon o afton o håller på med det ännu.

 

Pastor Juliebö blef bjuden till Polissuperintendenten Duff som bor i den andra af missionens bangalow här strax intill vår o hos honom var han hela tiden vi voro hos Bloomfields, så jag behöfde ej ha ringaste bekymmer för hushållet hemma, tänk så snälla alla människor äro mot oss. Min lille C. sprang hem att som oftast o såg till huset förstås.

 

Wi hafva nu haft en mycket ledsam tid här i N. koleran har härjat här i en två månaders tid o skördat många offer bland annat vår engelske doktor här, just under det han gick till mig då jag hade feber o medan vi voro hos Öfverstens. Sista gången han var hos mig var en Söndagsafton vid 6 tiden, på natten sjuknade han i koleran och på måndagsef.m. vid 4 dog han. Det blef en stor bestörtning bland oss alla skolen I se, att så hastigt mista den snälle doktorn, han har varit mycket snäll många gånger mot oss. Nu är det mycket bättre med koleran, dock ej riktigt slut ännu, men vi börja nu få det så svalt o skönt o så mycket härligt regn, så det är nog hopp om att den elaka sjukdomen snart skall stanna. Litet diarreh har äfven jag haft men det var lindrigt o snart öfvergående, Herren till pris, men vi blefvo nog litet förskräckta när denna magplåga påkom i dessa koleratider.

 

Ack ja käraste lilla Mamma o syster Ena om Ni kunde komma till oss, I skolen se att jag tycker det skulle vara så roligt o kärt o lugnande på allt vis att ha någon af de sina här då vi ha den lille att förvänta, men nu då detta ej låter sig göra så tänk på mig o oss så mycket mera i Edra böner. Hittills hafver Herren ju hulpit mig så underligen o hvarför skulle han ej hädanefter ej göra detsamma. Ja du lilla Serena jag har nu ej mindre än två kära bref att tacka dig för, det ena bekom jag just på min födelsedag, som ämnadt var med inneliggande vackra blomsterkort fr. lilla Mamma o dig, tack så hjertligen derför, o det andra bekom jag i denna vecka skrifvet i Hellestad tack äfven för detta! Skulle detta bref komma till Skånstorp medan I ären der så tacka lilla Hildur o små flickorna så hjertligen för deras kära bref som åtföljde ditt. Aldrig kunnen I tänka Eder så kärkomna Edra bref äro, jag blir så glad och förtjust när bref kommer från våra kära så det kan ej med ord beskrifvas, det är riktiga högtidsdagar skolen I se. O hvad jag gläder mig öfver att du lilla Ena har varit på en sådan lustresa i sommar, det kunde du verkligen behöfva efter den ansträngande vintern, ch får ni nu göra en lustfärd till Wickbolandet till, då skall jag säga att du haft en rolig sommar o det gläder mig ej litet. Tänk så roligt att du träffade Carlssons, jag undrar visst ej på att du föll i gråt då fru C. helsade dig fr. Maria, att dina känslor då skulle bli upprörda det var ju ej så underligt, jag föll i gråt jag, då jag läste dessa dina rader, jag förstår så väl hvad du kände.

 

Jag måste nu äfven berätta för Eder mera om Mrs Bloomfields godhet. Nu har hon fått höra att jag var i bryderi om huru jag skulle få mönster till de småplagg jag fram i höst behöfver, samt att jag e hade reda på huru småttingarna här klädes, ty här kunna de ej lindas som hemma, för hettans skull. Så kom det häromdagen en väninna till henne, en engelsk missionärsfru som har småttingar, o nu ej allenast skaffar hon mig mönster utan skaffar tyg o klipper till nästan allt som behöfs i den vägen o sitter sjelf o syr en stor del o styr ut det så fint o grannt alldeles kungligt, så har hon skickat mig det tillklippta med spetsar o broderade remsor så nätt o fint allt, o i går var jag der åter då visade hon mig tvenne små klädningar som hon håller på sy åt mig, o hela lilla bröstet var af brodyr o små ärmarna bestod endast af en liten broderad remsa, I kunnen ej tänka Eder så fint o trefligt, allt af hvitt tyg förstås. Här klädes barnen i små klädningar så fort de äro födda.

 

Jag måste nu sluta, förlåt mitt rabbliga bref, jag känner mig nu, Herren vare lof, rätt kry o rask fast litet trött nästan jemt. Helsa nu så många bekanta ni träffar från oss båda, jag hinner ej räkna upp dem alla.

 

Snälla Serena köp en jerngryta att steka uti o skicka med i höst, du skall se vi ha nu ej annat än kopparkärl att steka uti, ungefär så stor att man kan steka ett par små höns på en gång, min lille C. skrifver till kassör Ahlborg med denna post om att sända Eder penningar, förlåt nu allt slarf önskar o beder Eder älskande o tillgifne Kerstin.

 

Jag kan ej säga hvad det gladde mig att höra att lilla Mamma år så pass kry o rask nu, Herren vare lof o tack derför o Gud låte lilla M. fortfarande få vara så. D.S.

 

Tack så hjertligen för det söta blomsterkortet jag till min födelsedag fick. Tack hjertligen lilla mor och syster för den kära gratulationen! Jag hinner nog ej skrifva mera denna gång och jag behöfver det ej heller då min lilla Kerstin skrifvit så långt.

Eder älskande Carl.