Narsinghpur den 9. Sept. 1887

 

Mina kära, älskade i hemmet lilla Mamma och syster Ena!

 

Nåd, frid och välsignelse af Gud!

 

Medan jag nu sitter i min ensamhet vill jag åtminstone börja ett litet bref hem till Eder mina kära.

 

Min Carl har i dag rest till Jabbalpur vid 4 tiden i morse och kommer ej hem förr än i morgonbittida vid 9 tiden, hvad han skulle uträtta der vill jag längre fram berätta. Emellertid är det rysligt tomt och ledsamt för mig när han är borta, han har en gång förut i denna vecka varit till samma plats.

 

Först och främst vill jag nu tacka dig lilla syster för ditt sednaste bref, äfven skrifvet från Hellestad, hvilket bragte oss så glädjande underrättelser. Jag kan ej säga huru glad jag blir då jag får höra att både lilla Mamma och du äro friska, ja vi glädja oss med Eder åt alla små och stora nöjen ni haft under sommaren, ni har då roat Eder riktigt och särdeles du lilla Ena som rest omkring så mycket.

 

Jag vill nu berätta hvad min lille C. skulle göra i Jabbalpur, han skulle nemligen dit för att hyra oss rum på ett par månader, det är nu så att här i N. hafva vi hvarken barnmorska eller Doktor, jag har väl förut skrifvit om att den engelske Läkaren dog i koleran, men i Jabbalpur finnes det flere examinerade barnmorskor och läkare skickliga, så vi ha blifvit rådda till att fara dit på det jag skall få ordentlig och nödig hjelp vid min snart stundade resa. Vi hade först tänkt att angagera en b.morska fr. J. för hela Oktober månad som då skulle komma hit, men vi voro för sena så alla voro upptagna under den månaden med undantag af en, som var ledig till den 10 October, som det nu ej är visst att det är öfverståndet till dessså är det nog bäst att vi följa de råd som blifvit oss gifna af alla som vi talat med om saken, så om Gud vill komma vi troligen att fara dit om måndag åtta dagar, eller den 19. Sept.

 

Jabbalpur är en ganska stor stad o stor millitärstation, så der är mycket engelsmän på den platsen, den ligger ej så långt härifrån, en två à tre timmars jernvägsresa, godt är vid ett sådant här tillfälle att bo vid jernvägen, vi ha ungefär en engelsk mil till station, och tååget ser vi från vår viranda titt och tätt på dagen ila förbi, hvilket är ganska trefligt och lifligt.

 

Den barnmorskan som är ledig till den 10 Okt. angagerade vi till den tiden från den 25 Sept. i hopp om att allt skulle vara öfverståndet till dess, vi skrefvo till henne o bad henne komma hit ty jag tyckte det skulle vara roligt att få se och språka med henne om ett o annat, så hon kom hit på en dag det är väl ungefär en månad sedan. Då vi berättade för henne om ett o annat sade hon att vi hade nog tingat på henne för tidigt, och nu ha vi ingen annan råd än att fara till J. Måtte Herren Gud, af sin stora nåd och barmhertighet, hjelpa mig lyckligen igenom.

 

Det är i dag den 10. sept. o min lille C. hemkommen fr. J. hans resa dit var mycket gynn- och lyckosam, istället för att vi hade berett oss på att få ge ut en ganska stor summa i hyra för rum, så få nu bo gratis i en 3 à 4 rum, möblerade t.o.m. så vi behöfva ej hyra eller taga med sådana. Det är neml. en Mr Ambrige en engelsman, som varit här vid jernvägen, men är förflyttad till J-r, denne familj är C. bekant med och de äga ett par bangalower i J. han erbjöd nu C. i går att vi gratis skulle få bo i den bangalown, som nu står tom samt sade att de ville äfven möblera åt oss, och de voro så ytterst vänliga och snälla, o Mrs Ambrige sade till C. att hon ville gifva oss en ”ser” mjölk morgon o qväll, ty de hafva egna kor, tänk så rysligt vänligt o snällt af menniskor som man så litet känner, men engelsmännen i allmänhet tror jag är ovanliga att vara uppoffrande och godhjertade, nog hafva vi fått röna den största kärlek och vänskap af dem vi varit tillsammans med, och ej minst af Öfverste Bloomfields här, jag har väl skrifvit förut o berättat, att Mrs B. lofvade mig att hjelpa mig sy de småsaker jag behöfde till den lille jag väntar, nu i veckan skickade hon mig alltsammans, som ej var för litet skolen I se, och af den allra finaste o mest smakfulla beskaffenhet, och ej allenast de små klädespersedlar af alla möjliga slag, utan ock en liten säng med sängkläder täcke o två små filtar o lakan, ja allt som behöfs, ja allt i öfverflöd o t.o.m. 3 små svampar, tvål, violet powder, eller puder som vi säga, ett helt stop tänker jag, o en liten fin borste till det lilla hufvudet. Lilla sängen är af flätad ”bambu” och är helt o hållet öfverklädd o puffad både inuti o utvändigt med himmelsblå italiakta o spetsar, som äro närapå halfalns breda, tänk hvilken lyx o hvilket öfverdåd, jag rent af skämmes när jag ser denna grannlåt, men hvad skall man göra när det rent af blifvit kastadt på en.

 

Småttingarna kunna ej lindas här i värmen, derför fordras det helt andra klädesplagg från början, än det gör hemma, Mrs Bloomfield har derför sytt ej mindre än 8 de allra sötaste små klädningar bra nog långa, som bärklädningar, 5 af fint hvitt, som någon slags tät lenon, o 3 af ljusgult tunt helylle, o alla dessa äro så utsirade med broderade remsor o småveck på kjorlen o så tre små hvita yllna långa underkjortlar med små lif på, så skickade hon äfven 6 par fina söta sockor eller små skor af yllegarn, o två små röda o hvita yllelif att ha närmast lilla kroppen om man kommer att vara ute o färdas, dem har hon stuckit sjelf de äro så söta som om de voro af konfekt, en liten fin ljusgul kappa med en stor krage öfver axlarna, omkring denna är det äfven bred brodyr, o en ljusblå helyllen tunn dubbelscharl, tre dussin mjuka präktiga blöjor, två vattentäta dukar till lilla sängen, och två dussin tjocka lappar som äro mångdubbla o stickade i rutor, ungefär en aln långa o 3 qvarter breda, dessa äro att lägga uppepå den vattentäta vaxduken i sängen, ja det är nog mera som jag ej kan räkna upp, emellertid är det allt o mer än som kunde behöfvas, och tänk allt har hon skänkt mig. Både C. o jag tro att det är mer än för 100 Rupees värde, kanske det bestiger sig till bortåt ett par hundra, ty allt sådant det fint är så dyrt härute man kan ej få det annat än från Bombay eller Calcutta.

 

Tänk hvad Gud är god mot oss som gifvit oss så snälla uppoffrande menniskor till grannar, jag känner mig djupt rörd vid tanken på all den godhet vi ovärdiga varelser fått röna. Herren skall hafva äran för allt!

 

Jag undrar då vi nästa gång skrifver hem om vi då skall hafva den glädjen att meddela, att allt är öfverståndet, allena Gud vet det frambär mig på bönens armar, Herren skall enligt sina löften höra våra böner o hjelpa, lofvad vare Hans namn! Jag har de sista månaderna varit så kry o stark o haft en strykande aptit.

 

Vi skola taga våra tjenare med till J. o hafva eget hushåll der, eljest skulle det bli för dyrbart. Allt hvad läkare, barnmorska o medicin hörer bekostar missionen särskildt utom den bestämda lönen som är 150 Rupee i månaden för de gifta o 100 för ogifta.

 

Jag måste nu sluta, helsa alla bekanta så kärt som fråga efter oss, jag kan ej räkna upp dem alla. Ja Herren stödje, hjelpe o uppehålle oss under alla omständigheter. Eder älskande tillgifne Kerstin.

 

Älskade moder och syster!

 

Mottag äfven några ord från mig. Hjertligen tack för alla glada underrättelser från eder! Vi äro så glada att höra eder vara så krya och friska. Herrens nåd är stor mot oss alla!

 

Af min dyra älsklings bref sen och hören I hur Herren sköter oss och sörjer för oss på allt vis. Vi äro nästan gripna af förvåning, då vi se hur Herren styr för oss. Lofven med oss Herren och bedjen honom att han måtte hjelpa min högt älskade Kerstin igenom det, som henne förestår. Ja, Herre du är vår hjelpare, på dig hoppas vi!

 

Min lilla Kerstin är en liten dugtig vän, ganska lugn och förståndig och lemnar sig i Jesu hand. Om hon vid tanken på det som förestår någon gång börjar gråta litet, så får hon ej hålla på länge för mig.

 

Så slutar jag redan nu. Gud vare oss mycket nära alla o välsigne oss! De hjertligaste helsningar mottag från eder sannt tillgifne Carl.