Narsinghpur den 8 Januari 1890

 

Min lilla kära Mamma och syster Serena!

 

Nåd och frid!

”Jesus Kristus i går och i dag och Han desslikes i evighet.”

 

Ett nytt år hafva vi nu åter fått börja, och jag vill då ej underlåta att önska Eder mina kära en god fortsättning på det samma, samt mycken nåd, frid och välsignelse under alla de kommande dagarna!

 

Den stora och kära julhögtiden är nu ock öfver. I all ro och stillhet fingo vi tillbringa densamma i vårt lilla tysta hem. Julaftonen, som vanligt, bjödo vi till oss alla våra infödda kristna då de undfägnades med te också fingo de hvarsin lilla julklapp som bestod af klädesplagg, som Göteborsboarna hade skickat till de fleste af dem. Äfven gåfvo vi hvarandra litet småsaker och försökte göra det så hemlikt som möjligt. Vi läste äfven och sjöngo som vi hemma brukade göra. Äfven hade jag klädt ett litet julträd, jag kokade litet karameller dagarna förut men det blef ej alls bra enär jag hade så dåligt socker och ej någon sten att hälla upp dem på, endast en liten plåt, så det sockrade sig för mig o ej någon eccans, men jag kunde ändå skapa till några små fyrkantiga sockerbitar, som jag sedan klädde med kulört papper och klippte sönder gamla blomsterkort och satte på dem så de togo sig ej så illa ut då jag fick hänga upp dem i trädet. Vi kunna ej få granar här utan min lille gubbe högg toppen af ett mangoträd o formade till det att det blef rätt trefligt.

 

Den kära sändningen hemifrån hade vi glädjen att mottaga en åtta dagar före jul, så att alla de kära sakerna som Ni våra dyra skickat oss togo vi ock fram på julaftonen.

 

Mottagen nu dyra älskade Mamma och lilla syster våra hjertevarmaste tacksägelser för allt, allt som ni uppoffrat för vår räkning, tack och åter tack!! Ni kunnen allt för väl förstå huru allt skall glädja och fröjda oss. Gud välsigne Eder för allt hvad ni gören för oss!! Allt fingo vi mottaga i oskadadt skick, utom den der söta lilla hästen till lille Harald var halsen afbruten på, men lille pappa satte ihop den att den nu står som en riktig liten prydnad på en liten hörnhylla i vår matsal. Ni skulle ha sett hans förtjusning då han på julaftonen fick mottaga den lille hästen, så väl som det lilla lokomotivet o de små ryttarna till häst. Det var alltsammans så i hans smak, han är förtjust uti att leka ”jernväg” som han kallar ”rail gari”. Allt som han får fatt uti såsom små knappar och små träbitar lägger han rad i rad och säger att det är tåget. Ni kunnen derför tänka Eder så förtjust han skulle bli i dessa små vagnar som alldeles liknande tåget. Lille Harald sänder derför lilla mormor och lilla moster Ena tusende kyssar och tack för alla de små rara sakerna.

 

För det fina, fina förklädet tackar jag så hjertligt äfven som för den söta taflan som du Ena lilla arbetat åt min lilla gubbe! O så söt och vacker den var, du är ej litet skicklig du, Carl är mycket förtjust i den och önskar att vi här skulle kunna göra sådana arbeten, hvilket jag har sagt till honom att jag tror vi skulle kunna om vi blott hade materialer och mönster, enär jag sett litet hur det går till. Äro materialerna dyra till detta arbete? Skulle du Ena lilla vilja vara snäll och tala om det någon gång då du skrifva, så torde vi framdeles komma och besvära dig med att skaffa oss litet, och bedja Pastor Hylander taga det med sig utifall han kommer till oss i höst. Skrifver du till honom någon gång så helsa honom hjertligt välkommen från oss. Vi glädja oss åt att få någon hit emedan vi nog känna oss ensamma mången gång.

 

Du bad om ”förlåtelse för all enfald” i den der lilla asken ni sände oss, hvarför gjorde du det. Aldrig kunnen I tänka Eder så förtjusta vi voro i denna lilla asks innehåll, o det var å roligt att få plocka upp och genomse alla dessa småsaker, det var så ”hemlikt” allt. Tack kära lilla mamma för all frukt och potatismjöl mamma skickat oss, det gör mig så ondt att ni skulle taga ifrån eder, gör ej så mera lilla Mamma.

 

Helsa syföreningen så hjertligt, tacka för allt som vi fingo från dem, den rara osten, potatismjölet, samt den lilla trikotkostymen för lille Harald. O så rysligt snällt af dem att sända oss allt detta. Vi njuta nu af den goda rara osten, den var utomordentligt rar och lille Harald ej minst mån i tro, han är lika förtjust i ost i år, som han var i fjor. Gud välsigne och löne alla som tänka på oss med kärleksgåfvor, vi fingo så rikligen i år särdeles i fruktväg. Skulle tante Amalia Knatingens träffas så var snäll o helsa o tacka henne så kärt för den rara frukten.

 

För sista kära brefvet, som vi erhöllo dagarna före Jul, tack så innerligt! Af det sågo vi att du Ena skulle fara bort på nyåret, lilla mamma torde nu sitta ensam hemma, ack den som då kunde komma och muntra o lifva lilla mor i ensamheten. Det är bra roligt att lilla mamma o Ena få vara krya. Vi hafva ock så mycket att tacka Gud för i den vägen, vi äro ock alla så friska utom det att lilla Harald är litet kinkig och skrikig om dagarna, jag hoppas att det endast är för oxeltänder.

 

Jag måste nu och berätta huru roligt jag har nu enär båda Zenanamissionärerna Hanna Wennman o Lavina Kristiansson äro här hos oss, de kommo hit i går åtta dagar sedan för att helsa på hos oss samt för att få komma ut och lufta på sig litet. Om ett par dar skola de resa hem igen. Det har varit rysligt roligt för mig, jag har haft ett sådant sällskap uti dem. De blefvo så förtjusta i vårt lilla hem och tyckte att vi hade det så trefligt både ut- och invändigt. Och Gud vare tack vi hafva det så bra som vi kunna önska oss, det fattas oss ingenting. Vi äro sjelfva förvånade öfver att man kan hafva det så i ett hednaland.

 

Jag måste berätta litet om hvad vi fingo från Göteborgsvännerna, som ni troligen hört förut fingo vi en liten rar jernspisel af Larssons, men den var ej så väl packad så den hade spruckit litet på ett par ställen vid bakugnen under vägen, men det är så litet att det gör ingenting, vi koka och baka i den lika bra för det. Så fingo vi äfven alla fruarna härute hvar sitt bomullsklädningstyg, rött o hvitt smårutigt, samt frukt, potatismjöl och jag fick ock en stor påse bruna bönor som Carl är så förtjust uti m.m. små saker. Göteborgsboarna äro ovanliga att vara snälla emot oss alla härute, och de glömma ingen heller: ja vi får verkligen röna så mycken godhet från alla håll och allt är det idel nåd af Gud emot oss ovärdiga varelser.

 

Vi hafva nu det så svalt o skönt o njuta derför obeskrifligt, denna lilla tid är så kort. Så fort flickorna lämna oss ämna vi oss åter ut i distriktet på predikoturer, det är mycket roligt och äfven helsosamt att vara ute så der o fara från plats till plats. Förlåt att jag i dag ej blir så lång, eftersom jag har främmande vill jag ej vara för länge från dem, jag vill försöka att snart skrifva igen då vi komma ut i tältet, jag har då så god tid.

 

Helsa lilla Tante Fredrique o tacka för den söta fina lilla kragen till Harald, hon är sig lik lilla tante uti att vara gifmild o snäll. Är det flera jag glömt att sända tacksägelser till så varen så snälla o ändå tacka o helsa dem ifrån mig o oss alla. Och till sist mottagen lilla mamma o syster våra varmaste helsningar o ännu en gång tacksägelser för allt, allt!! Eder sannt tillgifne o älskande dotter o syster Kerstin.

 

Jag glömde att tacka för de rara karamellerna i bleckasken, tack så innerligt mycket, jag förstår mamma o Ena sjelfva kokat dem, de äro så goda. Ni skolen se att jag är snål om dem emedan jag är rädd att de skola taga slut för snart. Det är ett nöje för mig att blott gå och se på dem. Eder K. L.