Saugor
den 28-5-90
Lilla
älskade Mamma och syster Ena!
Mycken
nåd och frid af Gud!
Då jag nu har det stora nöjet att vara hos
lilla syster Mia och mina öfriga kära i Saugor, ville vi, Mia och jag, slå oss tillsammans och skrifva ett litet bref om än
aldrig så kort.
Då syskonen Valentins sist voro hos oss kommo vi öfverens om att vi under hettiden skulle resa upp till Saugor litet för att få ett litet ombyte af luft, hvilket skall vara mycket helsosamt i detta land. I dag åtta dagar sedan kommo vi hit och funno alla så krya och glada. Jag blef ock så glad att se lilla Mia så mycket bättre än då hon var hos oss i Narsinghpur. Då vi ankommo hit vid 7 tiden på morgonen voro alla oss till mötes vid stationen. Och vår förtjusning att nu vara tillsammans kunnen I allt tänka Eder. Någon vecka till komma vi väl att stanna här. Det är allt mycket skönare luft här än i Narsinghpur, hettan saknas nog ej här heller, men det blåser alltid friska vindar här då deremot det denna tiden är så stilla, lugnt och mycket qvalmigt hemma i N. att t.o.m. nätterna äro odrägliga för oss.
För något öfver åtta dagar sedan hemsände vi en liten bleckask innehållande några små obetydliga och värdelösa saker af detta landets. Det är alltsammans qvinnoprydnader samt litet påfogelfjädrar, fåse om I kunnen använda det till bazaren, men det kommer väl för sent till detta års bazarfruktar jag och då kunna ju mamma o Ena behålla det och visa de vänner och bekanta som komma och helsa på Eder. Det är rysligt litet men I förstår nog att man för fraktens skull ej kan sända så mycket eller några tunga saker. Maria har också köpt dylika prydnader här som hon snart vill sända hem, hon har lyckats fått vackrare saker här, såsom armband m.m., än jag kunde få i Narsinghpur.
Det jag hemsände var några simpla fingerringar som både män o qvinnor här pryda sina fingrar med, en näsring som qvinnorna här så mycket använda, ett par prydnader bestående af granna glasbitar infattade i messing samt hängande på små kedjor med en krok i ena ändan, dessa skola fästas uppe i håret så att denna granna prydnad blir synlig nedanför hårfästet i pannan. Så var det äfven några prydnader som qvinnorna fästa midt i pannan strax uppför näsan samt några armringar eller armband som alla både rika och fattiga qvinnor pryda sig med, de kunna hafva sina armar fullsatta med dylika ända upp till armbågen, samt några halsband af perlor trädda af hindu qvinnor. Jag tror detta var allt utom ett par små silfverringar som Harald fått af en hindi qvinna neml. af Marias fordna ayah samt en liten silkesnäsduk som Harald fått af en hindi gubbe, jag har allt förr nämt om denna lilla näsduk. Detta allt är af så ringa värde, men jag vet att det gläder Eder m.fl. att se blott derför att det är härifrån. Äfven tyckte jag det var roligt att hemsända för att visa huru granna färger det skall vara på alla prydnader och saker för att folket här skall tycka om det.
Af lilla Mias bref sen I mina kära i hvilka ledsamma omständigheter de kommit uti, hon har ju sjelf så uttryckligen skrifvit om allt att jag behöfver ej nämna mera derom, men vill blott tillägga huru smärtsamt o hjertslitande detta är för ss att se dem vara så orättvist behandlade, vi tycka det rör ju oss så nära ock. Godt o roligt är att Oscar o Mia sjelfva kunna taga det så lugnt. Gud skall nog styra o leda saken o låta rättvisan segra derom bedja vi o förtrösta derpå.
Som posttimmen nu är inne måste jag sluta för denna gång med de hjertligaste helsningar från oss alla till lilla mamma o Ena genom Eder tillgifne o älskande Kerstin.