Chhindwara C.P. India d. 19 Sept 98

 

Dyra älskade syster Serena o mina egna små gossar!!!

 

Mycken nåd, välsignelse o helsa!

 

Denna gång endast ett litet gemensamt bref. Tack hjertligen för edra kära bref af den 30 aug. just i morse bekomna. Jaså, lilla Hjam talade om för rektor Bomdal, att han blir kallad ”darling. - Undrar om rektorn fick mitt bref i tid - fick han det icke så gör det detsamma, det hör jag af ditt bref dyra syster, som så snällt sköter, ordnar och förespråkar för mina dyra gossar, hvarbehöfves. Tusende tack!

 

Med en viss liten ängslan öppnade jag edert bref i dag, ty jag väntade mig att få höra, hur det gått för dyra lilla Harald i hans första prof i storskolan, men jag får vänta en vecka till på dessa intressanta underrättelser. Roligt höra de små Valentinarna voro komna och voro friska, lugna och glada. Ja, de här barnen! Föräldrarnas hjerta håller på att brista af saknad och smärta och barnens spritta af glädje dervid. Ja, det är för väl att så är, ty skall man veta att barnen ledo som en sjelf, då härdade man icke ut. Gud hjelpe Valentins!!

 

Välsigne och hjelpe han ock dig, dyra syster, med alla dina många barn! Mån I alla få ega helsan, då går det nog en dag i sender. Må ock barnen uppföra sig snällt fortfarande. Hör ni, mina dyra små gossar - jag hoppas att ni alltid ären undvikande och snälla, mot edra små kusiner.

 

Hvarför jag i dag är så kort beror derpå att jag är litet ”schack-matt” sedan gårdagen som var en arbetsam dag för mig. På morgonen hade jag gudstjensten i staden och på eftermiddagen hade vi en stor dopakt här, då jag döpte 33 af mina små kära gossar. Som jag har dessa dopakter i bangalown är det alltid ett styr förut att kunna ordna det trefligt och högtidligt. Sedan tar en sådan der akt mer krafter än man tror. Vid sådana tillfällen placeras barnen (gossar och flickor) inne i midtenrummet (är det icke stort, så säg, då så nära 300 rymmas der) och de stora sitta i dörrarne och på verandan. Några af engelsmännen på platsen voro ock med. Men det är icke nog med att vara prest och klockare (jag måste vara det sednare ock sedan min darling lemnade mig, ty ingen annan af härvarande syskon spela något att tala om - jag har måst öfva upp mig i att spela orgeln som jag mycket sällan rörde vid så länge vännen spelade för mig).

 

Hundrade bekymmer vid sidan sent och tida har jag, som du väl förstår. En gosse har jag sjuk i dysenteri, hvilken jag hade att hemta medicin för då jag var till staden på morgonen. Då väl allt var öfver i går afton kommer Isaak (den som nu ser efter gossarna) och säger att en gosse fått smittkopporna, som jag då hade att afskilja från de andra (han ser bättre ut idag så jag hoppas det icke var kopporna). Sedan komma de och säga att Gariba (en bland gossarna som är halfidiot) under det sköterskan var med vid dopet hade gifvit en af de små flickorna som har den der stygga munsjukdomen att dricka af deras gurgelvatten (karbolsyrelösning), hvilket hade varit detsamma som en dödsdryck. Så hade jag då att vakta henne men som väl var syntes dock detta vara en osann beskyllning mot Gariba, ty flickan sof gott i natt och var med undantag af sin mun kry i dag.

 

Jag skulle nu ock ut till Ramakhona-skogen en 35 engl.mil härifrån för att se efter och köpa timmer till takresningen på kyrkan. Jag skulle följa med Mr Hobday - skogsherren - i morgon, men nu har resan blifvit uppskjuten en dag till. Denna resa tager mig nog en tre dagar - om jag kan fara ifrån mina ungar så länge.

 

Så måste jag afsluta brefvet. I morgon bittida kommer vaccinatören, då vi skola vaccinera dem af barnen, som behöfva det.

 

Varen till sist alla innerligt helsade från eder sant tillgifne br. och far Carl.