Chhindwara den 24 juli 1893

 

Min innerligt älskade lilla Mamma och kära lilla syster Ena!!

 

Mycken nåd, frid och välsignelse af Herren Gud!

 

För sista kära brefvet hemifrån sänder jag mitt hjertligaste tack! Förra veckan sände Maria mig det sista brefvet hon fått hemifrån – för det mesta sända vi brefven oss emellan – i hvilket jag såg, med stor ledsnad, att Mamma varit och var så klen. Huru smärtsamt är det ej för oss att höra, och ej vara i stånd att komma och se till och hjelpa då det så väl behöfdes. Vi kunna ingenting annat göra än kasta både Edra och våra bekymmer på Honom som lofvat upplyfta, hjelpa och bära. Vårt hopp är dock nu att lilla Mor är mycket kryare och starkare af den friska landtluften på Skånstorp. Jag väntar så mycket, mycket att snart få höra något från Eder igen, och hoppas då att det skall vara gladare nyheter. Dock under allt, är det godt att veta att ”denna tidens vedermödor är ej att likna vid den herrlighet som på oss uppenbaras skall!” Denna verlden har ej mycket ljuft att bjuda på, det får man erfara ju längre man lefver, men huru stort är det då ej att ha ett ljusare hopp bakom allt detta. Huru kärt vore det ej för oss att än en gång få se, möta och omfamna vår älskade moder i detta lifvet, om så är Guds vilja. Vi kunna ingenting göra dertill blott utropa: Ske din vilja o Gud!

 

Jag kommer nu ock Serena lilla för att lyckönska och gratulera dig så hjertligt, från oss alla, på din födelsedag den 20 augusti! Gud välsigne dig i rikaste mått under det kommande året till både kropp och själ! Jaq käraste lilla du vi äro nu gamla lite hvar, du måste fylla 37 år i år. Carl är i dag 35 år, och han tycker, att han är så gammal, men jag brukar säga att det är väl ingen ålder på en man, och dertill varit ute på missionsfältet i snart 9 år. Men jag börjar vara gamla gumman, särdeles gammal och mager är jag nu för tillfället i dessa omständigheter och dertill har jag förlorat en framtand för några veckor sedan och det dröjer nog ej länge förr än de andra tänderna följa, de äro alla så skadade. Jag kan ej säga hvad Doctor Kock plomberade dem dåligt strax före vår utresa, det satt ej ett helt år tror jag mig kunna säga, förr än den ena plomben efter den andra gick sin väg. Och nu äro alla så undergräfda att det är blott tunna skalet qvar af dem. I detta land är det omöjligt att få dem reparerade det kostar mer än det smakar. Ivar har låtit sätta in en löstand i år och det fick han gifva 45 Rupeer för, kanske någon mera tand då fylldes, det jag ej är säker på.

 

Kära lilla Serena jag kommer nu ock för att besvära dig grundligt med att hjelpa mig köpa litet saker, som jag önskade få ut med nästa sändning. Som I veten vänta vi ut fröken Sahlin i höst och hon kommer att bli inackorderad hos oss. Jag hade ej så många dukar med mig ut och dem jag hade äro nu nästan alla gångna. Jag ville derför bedja dig vara så innerligt snäll och köpa mig en 4 dukar samt en 2 duzin servetter. Du förstår att jag vill ej ha några allt för dyra blott de äro starka samt snygga så gör det sedan detsamma om de ej äro så fina. Det förnämsta är att de äro starka. Vi skola sända pengar men det första genom kassör Ahlborg. Äfven ville jag bedja dig köpa ett par snygga kostymer åt lille Harald neml. ”trekot”kostymer. Om du kunde få en blå och en brun, starka varaktiga, tu du må tro att den lilla herr’n kan slita kläder nu, och han börjar bli så stor att det är svårt för mig att sy något snyggt åt honom, och ledsamt är ock att ej ha något snyggt att taga på honom vid vissa tillfällen. Du förstår att det skulle vara af ylle för den kalla tiden. Det torde vara bäst att vi sända ett mått på längden eller huru lång kostymen borde vara. Alla tycka att Harald är stor efter sin ålder, dock jag tror att han är medelmåttig, hvarken stor eller liten. Borddukarna bör vara 3 och ½ aln långa samt 2 o ½ aln breda, dock är det ej så farligt noga på tummen, om de skulle vara en tum kortare eller längre gör inget till saken. Jag mätte just nu längden på lille Haralds kläder som han går klädd uti nu, och upp ifrån halsen ned till kanten på byxorna var det 2 fot och drygt 5 tum, då är ej särskildt bluslifvet och byxorna mätta hvar för sig utan tillsammans då lifvet sitter öfver byxorna ett godt stycke, mellan axlarna behövs det ungefär 1 fot och en tum. Jag undrar om du förstår hur jag menar med min mätning, dock är det ju ej så förfärligt vigtigt ty ”trekot” töjer ju sig och sätter sig efter kroppen. Kanske det bästa är att begära för en 6 års gosse så torde de i boden ha reda på hur stora de behöfvas. Nu undrar jag mycket hur dyrbar en trekotkostym för Harald kan vara, skulle den vara otroligt dyr torde det vara öfverdådigt att köpa mer än en, skulle du få dem för en 7 a 8 kronor stycket tror jag vi skulle begära att få ett par som jag förut nämt om. Det är så svårt att få något sytt åt oss lite hvar, jag knogar sjelf med så mycket jag orkar och hinner med. Hittills har jag sytt allt åt lille Harald såväl som åt Ester och äfven har jag fått börja med att sy åt Carl. Häromdagen sydde jag honom ett par byxor och det lyckades rätt bra, Carl tyckte sjelf att det var bättre än de infödda skräddare här kan sy. Dock tager jag ej gerna hop med att sy åt Carl, som I nog veten är jag långt ifrån ”tilltagsen”. Det förefaller mig nu t.o.m. svårt att sy åt Harald, jag har inga mönster alls. Jag undrar Serena lilla om du skulle kunna gifva mig något simpelt och på samma gång trefligt mönster till sommarkläder åt honom. Om du kan få fatt i något skulle jag vara så glad att få det med nästa sändning.

 

Jag nämnde om att vi få fröken Sahlin hit. Som I nog förstår glädja vi oss mycket häraf särdeles som vi hört att hon skall vara en så ovanligt älsklig och snäll qvinna och ”kristinna”. Då vi få en så fin flicka i huset måste jag laga att jag åtminstone har en snygg duk att lägga på bordet, som det nu är för mig kunde jag ej hålla bordet rent och snyggt, och måste derför skaffa mig litet duktyg. Jag vet att du Serena gerna hjelper mig med hvad jag bedt dig om fast det troligen kommer att blifva mycket besvär för dig. Om någon vecka får du nog vänta pengar från kassör Ahlborg. Det är svårt för mig att veta hvad allt detta går till, men du får väl vara snäll och köpa efter som du ser det räcker. Vi torde hinna skrifva någon mera gång oss emellan innan du köper sakerna.

 

Vi äro alla Gudi lof krya, lilla Ester har i ett par veckor haft diarrhé något rödsotartadt, men hon aktade det just ingenting hon lekte och sprang lika tappert för det. Harald har varit ovanligt kry. Han har ritat några djur på egen hand som han sänder lilla mormor. Det är ej alls så bra gjort som jag mången gång sett honom rita. Jag måste, enligt hans önskan, skrifva under hvarje ”hieroglyf” hvad slags djur det skulle vara eljest hade det nog ej varit lätt att gissa sig dertill. Harald bad mig ock särskildt tala om för mormor att han fällt sin första tand för några dagar sedan, han tycker det är så märkvärdigt, och äfven vi tycka det bra tidigt innan han fyllt 6 år.

 

Förlåt om jag redan slutar mitt tråkiga innehållslösa bref, men jag är ej så stark af mig särdeles nu i dessa omständigheter, jag känner att jag behöfver gå och lägga mig, det är rätt sent på afton. Lena Rensaa har lofvat att komma och hjelpa mig då jag väntar mig som blir omkring den 20 November efter all uträkning. Vi äro glada att få hennes hjelp. Bedjen utan återvändo för mig att allt måtte gå lyckligt och väl! Utifall mamma o Serena äro qvar på Skånstorp så helsa mina kära der så obeskrifligt, jag skall snart som möjligt skrifva till dem ock. Jag har i dag haft bref från Maria, hon säger att de alla kryat till sig mycket på sista tiden. Tänk så roligt det är, de stackarna som varit så klena. Jag undrar hur det skall gå med deras hemresa till nästa år. Vi få nog ej fara hem förr än efter 2 eller 3 år enär bungalowbygget här ej får påbörjas förr än 1895 och Carl är den som står för detta bygge.

 

Farväl för denna gång! Gud är vår starckhet och kraft och helsa. Helsa alla andra bekanta från oss! Eder sannt tillgifne o älskande Kerstin