Chhindwara C.P. India d 7 Aug 1893

 

Älskade syster Serena!

 

Mycken nåd och frid!

 

Tycker du inte att jag är en mycket flitig, snäll brefskrifvare, som öfverhopar dig och alla med bref? Då jag hör hur t.ex. Hylander skrifver till dig, då blyges jag rigtigt, men så tröstar jag mig med att du vet, att jag icke har en så flytande kvinna som han, icke heller praktisk och svärmisk (lust Calle) – jag har ock sett palmskogar, men jag försäkrar att de kunna ej täfla med Nordens furuskogar ekängar så tål nu ej inbilla dig att icke Gud gifvit någon af sin stora rikedom åt den kära Norden. Nu kan jag gerna tiga härom, ty du låter i sanning ej förvilla dig så snart.

 

Att jag så sällan skrifver beror nog mycket derpå att min kära Kerstin skrifver och uppehåller korrespondensen och för öfrigt är jag nog rätt mycket upptagen. Då Kerstin skref sist och sade att hon skulle gratulera dig på din födelsedag den 20 , då fick jag reda på att detta dato var din födelsedag ( ser du – jag har ej reda på några födelse- eller namnsdagar, knappast mina egna. Kerstin är deremot en mästare i det stycket) och då tänkte jag: Nästa vecka skall jag bestämdt skrifva till Serena och gratulera henne, men så gick denna nästa vecka och ngn brefskrifning blef ej af orsaker som du sedan får höra. Nu kommer jag för senat att lyckönska dig på denna dag, hvilket såväl som allt annat jag tror och hoppas att du ursäktar och förlåter – eller säg?

 

Jag vill då istället taga mig för att gratulera dig på alla dagar af detta nya år som du nu genom Guds dyra nåd fått börja. Gud välsigna dig min kära syster. Han välsigne din själ! Han gifva dig mycken frid – utaf den der ljufliga friden som verlden ej kan gifva. Lef mycket nära Jesus och njut af Hans gemenskap. Han gifva dig nåd, helsa och allt! Tacka honom för den stora uppgift du fått att sköta och se till vår gamla, kära moder. Detta är ett dyrbart kall. Det gör du istället för oss andra och derför äro vi dig mycket tack skyldiga. Så roligt att hon kryade till så snart. Tänk så skönt att I så der kunna flyga ut till Hellestad, till våra kära i Hellestad!

 

Nu något om oss, ty brefvet blir ej långt förstår du. Jag har varit mycket upptagen hela dagen, nu är det qväll och jag måste skrifva ett bref utom detta. Sedan Kerstin skref för 2 veckor sedan ha vi haft en svår tid i Chh. Båda våra kära barn ha varit rätt sjuka och lilla Harald är ej fullt återställd ännu – svårast var det med honom för en vecka sedan. Men svårare har det varit och är för våra kära syskon Danielssons. Deras lilla son Gustaf ( den enda de togo med sig hit ut – de ha 3 barn i Scotland) så nära 4 år gammal sjuknade i strypsjukan den 24 i förra månader och efter 5 dagars svårt lidande lemnade han sina gråtande föräldrar och denna jemmerdal och flög upp till de sälla boningarna derofvan. Mycket hastigt och oväntadt kom detta öfver oss alla, och vi kunde ej annat än djupt deltaga med föräldrarna, med hvilka vi innerligt umgås. En stor nåd af Gud är det att föräldrarna kunna taga det så pass lugnt och förståndigt som de göra. Dagen före lille Gustafs död insjuknade lille Harald i svår feber och första dagarna i synnerhetpå söndagen och måndagen var han mycket sjuk då vi började frukta han skulle följa sin lille lekkamrat Gustaf efter, men så har Herren genom sin stora nåd åter gifvit honom åt oss. Han börjar nu få vara uppe om dagarna, men han har blifvit så liten och blek om näsan så det är synd att se honom. Dock hoppas jag till Herren att han snart må bli rigtigt kry åter så äter han snart upp sig. Ester var också sjuk samtidigt som lille Gustaf, men är nu kry åter.

 

Nu är detta ock fullt och jag får ej taga till ett annat så farväl. Jag hoppas du snart från St. får pengar till det som Kerstin reqvirerade i sista brefvet.

 

De hjertligaste helsningar från oss alla 4 till morsgumman, alla slägtingar och vänner genom din sannt tillgifne bror Carl.