Chhindwara den 31 Oct 1893
Mina innerligt älskade lilla mamma och lilla syster
Ena!!
Mycken nåd frid och välsignelse af Gud vår fader!
Då jag tänker på huru länge det är sedan jag sist skref
hem till Eder mina dyra så blyges jag. Jag har den sista månaden för att ej säga månaderna kännt mig så
trög, tung och olustig till allt och brefskrifning
har jag nästan hatat. Derför förlåt mig mina älskade.
Äfven denna gången tänkte
jag att det skulle gå som den föregående neml. att
jag skulle komma mycket tidigare än jag först räknat ut, så vi vågade ej vara ensamma utan skref efter
Lena Rensaa som förut lofvat
att komma och hjelpa mig vid det tillfället, så hon
har nu varit här jemt en månad och då hon kom tyckte
hon att jag såg ut som jag hvilken stund som helst kunnat vänta mig. Jag har derför hvarit oviss hvarje dag ända sedan Lena kom och detta har ock gjort sitt till att brefskrifningen
blifvit uppskjuten vecka efter vecka, jag har tänkt
att vi torde få meddela nyheterna om någon liten främlings ankomst, men
hittills ha vi fått vänta förgäfves. Lilla mamma
förstår alltför väl huru jag nu har det. Lena tycker
att jag är särdeles ovidig äfven
denna gången så vi torde få två igen eller kanske tre. Dock hoppas jag att det blir
endast en, men ske Guds vilja uti allt och hjelpe han
mig lyckligt igenom mitt svåra.
Tack så innerligt för tvenne kära bref jag bekommit sedan jag sist skref, det sista erhöll jag förliden söndag. O så det smärtade mig att höra det lilla kära mamma åter blifvit så klen. Ack att man kunde vara till någon liten hjelp och glädje då det så väl behöfves. Gud hjelpa, styrka, stödja Eder våra kära i lidandets och nödens stund. Måtte lilla mamma snart åter få krya till, det är min innerliga bön och önskan till Gud. Huru kärt skulle det ej vara att än en gång få se och träffas i detta lifvet! Jag vill så gerna hoppas det Mamma snart åter skall bli någorlunda stark igen. O hvad svårt det måtte vara att känna sig så ytterst klen! Gifve Gud snart åter litet krafter igen!
Tack älskade lilla Serena för allt besvär du tagit för vår räkning med att handla så mycket! Var öfvertygad att vi blifva mer än belåtna med som du hanlat åt oss, det enda som smärtar mig är att du haft så mycket besvär samt att du ej fick en slant med, det jag så gerna önskat, utan fick istället taga ifrån dig dina egna spetsar derför att ej pengarna räckte till. Fick du lägga ut till frakten för sakernas sändande till Stockholm?
Förlåt mig som redan slutar mitt bref. Vi äro alla krya Gudi lof. Barnen och Carl äro mycket dugtiga och jag kan nog ej vara bättre i dessa omständigheter. Tack för alla böner I uppsänden för mig, jag är fullt öfvertygad om att Gud hören och hjelpen enligt sina egna löften. Samma dag jag fick ditt sista bref Serena sände jag det till Valentins, och nu hoppas jag att snart få höra från mamma och dig genom Valentins.
Vi alla förena oss i de varmaste helsningar till eder båda. Eder alltid sannt tillgifne och innerligt älskande Kerstin
Chhindwara C.P. India d 31 Okt 93
Älskade Moder och Syster Serena!
Mycken nåd och frid af Gud!
Min kära Stina har nu
fabricerat ett litet bref och då skall jag ock på qvällqvisten skrifva några rader till eder. Mycket ledsamt och oroligt
var det att höra att lilla mor var så klen och ännu mera derigenom,
att den nytta och vederqvickelse, som sommarvistelsen
syntes gifva så snart försvann och den långa
frestande vintern nu ligger före. Dock hvad skola vi
göra – skola vi sjelfva bära på våra bekymmer då blir
det i sanning för oss tungt – bäst göra vi att lägga oss sjelfva
och våra kära med alla våra bekymmer i vår Guds hand, ty litet förmå vi sjelfva, men Herren förmår allt. Vår kära mor och alla våra
kära lägga vi i Jesu hand, han skall väl göra hur det än synes. Mycket önska vi
att snart få mera glädjande underrättelser från eder.
Jag förstår väl att I äfven nu börjar att vänta vissa glada underrättelser från oss och jag skall nog blifva den att meddela eder dem, men vi få alla lära oss vänta den här gången då den der lilla främlingen (af hvad kön det sedan blir – jag vill ock hoppas att det blir blott en) synes låta vänta på sig och ej ha så brådt som de små töserna hade förra gången. Det är dock för oss andra en lätt sak att vänta, men ej då för min stackars lilla Kerstin. O, så svårt för de stackars mödrarna. Hon är dock som alltid, min rara vän, tyst, tålig och stilla om än tårarna rinna ibland. Må Gud bära henne i sin starka hand hvarje timme och minut tills stunden kommer och då hjelpa henne lyckligt och väl och om möjligt äfven lätt och hastigt igenom det svåra att vi med lätta och glada hjertan få tacka honom för hans nåd. Snart hoppas jag få meddela eder den stora och glada nyheten från oss genom Herrens nåd.
Stor lättnad för oss har det varit att den snälla Lena Rensaa varit här den sista månaden, och då så mycket mera som doktorn här har varit borta. Han kom hem igår med sin unga fru – han har nemligen varit borta och gift sig.
Ja detta är nu litet från oss – hinner ej mera. Jag är om dagarna mycket upptagen med mitt bygge, som ej gifva mig litet bekymmer och besvär, men så skola vi väl ock få hus i Chh. snart.
Hjertliga helsningar från oss alla. Eder sannt tillgifne son och bror Carl