Chhindwara den 10 januari 94
Älskade dyra lilla Serena!
Frid, frid och glädje af
Gud!
Med förra veckans post skref jag ett litet bref till
dig, men kom då ej att nämna om låren som vi då redan bekommit.
Den kom hit dagen före julafton då jag hade Maria hos mig. Du kan ej tro Serena lilla hvad tack jag känner mig vara skyldig
dig för allt hvad du gjort för mig och oss alla. Tack lilla syster för det
storartade arbetet du gaf mig, o hvad skicklig du är
i dina händer lilla Ena. Vet du det gör mig så ondt
att du skall taga ifrån digså
der, och tänk så mycket du trälat för mig ej allenast med den förtjusande
vackra nattygsväskan utan äfven med allt duktyget, som till min stora öfverraskning, var märkt så gentilt. Tack och åter tack
älskade lilla syster, Gud löne och välsigne dig för
allt som du gjort för oss!
Du kan ej tro Serena hvad det gör mig ondt ned i hjertedjupet du jag tänker på huru mycket besvär du hade för mig i höstas då lilla mamma var så sjuk, och du hade mer än öfver nog med att se till och sköta henne den käre hädangångne. Emellertid kan jag nu ingenting vidare göra än bedja dig mottaga mitt hjertinnerliga tack för allt hvad vi fingo och alla besvär du haft för mig. Vet du jag är så innerligt belåten med allt, och du kan ej tro så till pass duktyget kom då vi nu en 3 ā 4 veckors tid haft så mycket främmande, jag vet ej huru jag skulle hafva redt mig om jag ej fått det. Rensaas och Iwar voro här så nära 3 veckor och Valentins voro så nära 4 veckor. Vi hade mycket kärt och roligt tillsammans. Det som gjorde mig mycket ledsen var att lilla Maria såg så klen ut och hon var det ock stackars liten. Måtte Gud hjelpa henne och göra henne starkare.
Så förtjusande söta och fina silkesbanden voro båda sorterna, jag hade nästan glömty af att någonting så utsökt vackert fanns. Äfven de svarta spetsarna alla äro så vackra och rara ej minst de ellna som du skänkt mig, tack tack lilla du. De svarta spetsarna kommer jag att få god nytta af efter några månader. Jag kommer nu att börja med använda litet krusflor som jag har gömt sedan jag sörjde min lilla flicka. Jag har dels litet nytt och dels litet som jag då använde som ej är alls illa medfaret. Härute behöfva vi ju ej anlägga så djup sorg, dock vilja vi eller kunna vi ej annat än vara svartklädda förstås, under dessa omständigheter. Var snäll Serena lilla och helsa alla som skickat oss något och tacka så hjertligt från oss. Särdeles stor glädje och hjelp hade jag af den rara osten och anjovisen nu under konferensen och alla prisade dessa saker så, särdeles god var osten i allas smak.
Jag känner mig Gudi lof kry fast något svag i min rygg. O så underligt det kännes att ej ha något hem vidare i Sverige, det kännes bra tomt att vara utan föräldrar. Maria var särdeles ledsen o kände det särdeles svårt att ej mamma fick lefva några månader till utifall de komma hem i vår, som jag med säkerhet tror de göra. O så roligt det skulle vara om jag o vi alla då finge följa med, men vi torde få komma nästa år istället om vi lefva och Gud vill.
Tack för dina båda bref jag glömde att tacka dig för dem i mitt sista bref. Vi äro mycket glada som Rdrs o du bestämt med afseende på silfret och sängkläderna, samt det linne såsom lakan o handdukar o duktyger är af så stort värde härute att vi taga med stor tacksamhet det lilla som kommer på vår del, särdeles som det börjar vara rätt skralt för oss i den vägen. Hinner nu ej mera i dag ty måste skrifva ett bref till lilla farmor.
Carl och alla 3 barnen äro Gudi lof krya. Lille Hjalmar växer och är så stor o dugtig. Harald o Ester äro så förtjusta i honom. I måndags den 8. reste alla våra gäster från oss, det var så ledsamt o svårt att skiljas fr. Maria. Hon sade att hon skulle skrifva till dig så fort hon kom hem. Stina helsar dig kärt o säger att hon har tänkt mången gång att skrifva till dig.
Mottag nu de varmaste helsningar från min lille gubbe o alla småttingarna o mig sjelf. Den dig älskande syster Kerstin.