Chhindwara
C.P. d 31 Jan 1894
Älskade
Syster Serena!
Mycken
nåd och frid o Jesus!
”Saliga de döde som i Herranom dö.”
Sedan vår dyra saliga
Moder lemnade oss för att gå till ett mycket bättre
land har jag icke skrifvit till dig någon gång. Ofta
har jag tänkt att göra det men alltid blifvit hindrad. Nu skulle jag dock försöka göra det.
Tänk så stort att Mamma nu kämpat igenom det sista svåra; ty enligt Bibeln är ju döden det sista af vedermödor. Nu är hon hos Jesus och der är intet lidande och ingen sorg. Der ha vi en liten dotter. Ett af mina största önskningsmål har varit att få komma hem och presentera våra dyra barn för våra kära mödrar. Gud hade tänkt annat åtminstone rörande mormor, men så har han sjelf redan framställt en af våra små – och möte i himmelen är förvisso af en sådan himmelsk natur att vi förmå icke ens ana det. O, hvad vår dyra – i och genom Jesus – saliga moder nu skall jubla! Så må också vi tacka Herren för hvad han gör.
Tack älskade Syster för all den goda trogna tjenst du gifvit henne och det för oss alla! Jag måste tala om för dig att jorden har förlorat sig mycket för oss genom hennes bortgång – och det är ju bara blott himmelen vinner.
Redan i höstas då vi först fingo höra att mamma blifvit sjuk fick jag allvarliga aningar om hvad som sedan hända. Det märkliga var att min kära Kerstin icke tog saken så allvarligt. Detta var ju idel nåd ty min älskade vän hade då så mycket hon förmådde bära utan något vidare. Så hade hon genomgått sitt svåra och var långt på bättringsvägen innan Sverigeposten nådde oss. Hon med sitt alltid så stilla väsende tog äfven detta förvånande stilla och lugnt. Vi sörja den hädangångna – dock icke likt den som intet hopp hafva. Hon är ej död – nej hon lefver! Hon har gått hem och vinkar oss följa sig. Hon lefde i Jesu tår – må vi följa i hennes spår. Sedan samlas vi så småningom uppe hemma hos Gud. Då vi alla kommit dit – O, hvad fröjd!
Jag är så tacksam mot Gud att min Kerstin nu är kry igen så att hon kan sköta sitt hus och sina många små barn. Har du tänkt på Serena, hur långt din syster nu kommit, som är moder till så många barn. Det är en lång väg hon vandrat, men hon är lycklig och glad för det nu tillsammans med mig. Må våra dyra små barn blifva oss och alla till verklig glädje!
Valentins fara kanske hem i vår och få se sedan om vi komma nästa vår. Jag skall göra allt hvad i min förmåga står att få bygget färdigt så snart att vi kunna fara hem nästa år. Vi behöfva nu komma hem litet som och lilla Harald behöfva komma i skolan. Allt står dock ju i Herrens hand.
Nu slutar jag redan. Vi må alla Gudilof godt och sända dig tusende helsningar stora o små. Stina Sahlin helsar dig kärt. Din sannt tillgifne bror Carl.