Chindwara den 1 Febr 1892

Mina dyra älskade i hemmet Mamma och Ena samt alla Kära på Skånstorp!

Mycken nåd, frid och välsignelse vare Eder alla nära!!!!!!

Då jag nu änteligen satt mig ned för att skrifva ett litet bref till eder vill jag först bedja om förlåtelse att det dröjt om så länge för mig sedan jag sist sände eder någon underrättelse. Men jag har tröstat derpå att I alla veten hvilken lång flyttning vi haft för handen. Som I sen äro vi nu alla lyckligt och väl hitkomna. Herren hjelpte oss förunderligt igenom den långa och besvärliga resan med våra små. Och huru tacksamma kände vi oss ej derför att de små fingo vara krya och hurtiga hela vägen. Vi lämnade Narsinghpur den 7 Dec och kommo fram till Chh. den 16. Det var rätt många och långa dagar att sitta och färdas efter oxar, som vi fingo göra den största delen af vägen. Dock måste jag tillägga att oxarna i detta land äro ej att likna vid dem så mycket fortare kunna de springa. Våra oxar äro ett par utmärkt rara springare, så det gick fortare mellan bungalowerna än vi anade. Vi rastade hvarje natt i en dylik bungalow, som äro ungefär som gästgifvargårdarna hemma. Så det var ju beqvämt för oss.

Då vi kommo fram till Chh. mottogos vi mycket vänligt af Danielssons som ett par veckor förut anländt från Sverige. Ruthqvistens voro ock der så det var ju mycket lifligt och roligt för oss. Då vi kommo till Chh. fanns ej inget annat hus för oss här än det Danielssons bodde uti, och mörkt såg det ut att vi skulle få oss något annat när alla bungalowerna voro upptagna. Vi bodde en vecka hos Danielssons och sedan till jul inbjöd Ruthqvistens oss att komma och jula hos dem enär de tyckte sig vara så ensamma, särdeles han, så vi reste då till Amarwara dagen före Julafton och hade det mycket trefligt hos de snälla menniskorna ehuru det ej var jullikt det allra minsta, man kunde ej förnimma att det skulle vara jul då man såg utomkring sig, men det gör ju detsamma blott vi få erfara den sanna friden och fröjden i hjärtat. Medan vi voro hos Ruthqvistens hade Danielsson tagit ett hus för oss här i Chh. så vi foro hem 3dje dag jul och började att flytta öfver våra saker 4de dag jul och så småningom rustade oss i ordning här, eller rättare sagdt det gick rätt fort ty Carl brådskade att få komma ut i camp. Vi fingo ett mycket trefligt hem här jag kan säga, hvad sjelfva huset beträffar, att vi ha det trefligare och beqvämare än i Narsinghpur, sedan utomkring är det nog ej så trefligt, men mycket friskare och helosammare luft efter hvad alla säga.

Äfven ett stort hinder hvarför min brefskrifning blifvit så länge uppskjuten är den att lille Harald varit länge krasslig sedan vi kommo hit, så min tid har varit så upptagen både med honom såväl som med lilla Ester som nog är en liten morsgris. Harald fick diarrhé första veckorna vi voro här, det varade innemot 2 veckor så vi voro rätt oroliga för honom. Nu sista veckan har han dragits med litet feber, dock ej så mycket att tala om, dock nog att göra honom kinkig och besvärlig. Men Herren vare lof jag hoppas att han är öfver alltsammans nu, äfven att han skall bli kry och stark här då vi kommit till ett helsosammare klimat. Lilla Ester lät vi vaxinera sedan vi kommo hit så äfven hon har haft litet svårt att dragas med, hon var rätt dålig o illamående deraf i flera dagar.

Nej nu är det väl ej för snart att jag hemsänder till eder alla en och hvar mina och våra innerligaste och varmaste tacksägelser för all eder visade kärlek mot oss äfven i år då sändningen kom hemifrån. O så mycket vi äfven i år blefvo öfverhopade med! Tack kära lilla mamma och Serena för de rara strumporna till oss alla huru stor och dyrbar present var ej det tillika med allt det öfriga som var i den lilla asken. Lille Harald helsar särskildt till lilla mormor och tackar med tusende kyssar för den roliga lilla bygglådan, aldrig kan mormor tro hvad han fördrifvit mången stund med att sitta och stapla upp alla de små trädbitarna efter sin egen fantasi. Det är rätt intressant att se på honom huru smakfullt och symetriskt han kan sammanfoga de små bitarna. Det var en utmärkt rar leksak för den lille pojken, han har så väl reda på af hvem han fått den, han säger alltid ”mormor har gifvit mig den”. De små utmärkt söta kragarna, har du sjelf virkat dem Serena lilla? Tack så mycket, mycket för så väl dem, som för tandpulfret och allt allt öfrigt. Det gör mig så ondt om eder att ni skolen taga så mycket från eder. Gud löne och välsigne eder i rikaste mått för allt hvad ni gören för oss!! Och tack af innersta hjerta mina dyra syskon på Skånstorp för så mycket torr frukt och svarta vinbär! O hvilket arbete I nedlagt vid att plocka alla dessa samt torka dem, det förstår jag mer än väl. Det har väl varit edert arbete små flickor Ruth och Hanna, Gud löne och välsigne eder!

Straxt efter jul erhöll jag ock bref från mitt kära hem samt från eder kära syskon på Skånstorp, tack o åter tack för dem alla! Huru kärt är det ej att få glädjande underrättelser från sina kära. Sedan får jag bedja dig Serena lilla framföra våra hjertligaste tacksägelser till lilla syföreningen för alla de rara välsmakande gåfvor vi fingo från densamma. Vi hafva njutit i fullaste drag af den goda läckra anjovisen samt haft det nöjet att bjuda våra vänner smaka den ock. Ruthqvistens kommo hit i förra veckan så då undfägnade vi dem med det rara vi fått från de kära syföreningsvännerna. Äfven kom stackars Ekholm hit till Chh. för litet sedan, så vi hade äfven då den glädjen att låta honom smaka det goda vi fått från hemmet i år. För den rara tvålen samt för allt sända vi våra varmaste tacksägelser. Det är allt så kärt och godt för oss att få. Osten har jag ej ännu skurit enär vi fingo en till från Carls vänner och bekanta, som vi närapå ha ätit upp men jag gaf Maggie Danielsson ett stycke af den samt likaså en bit till Mrs Ruthqvist. Någon almanacka har vi ej fått i år, du frågade om det i ditt bref Serena lilla. Det är nog synd att komma dig till än mer ”kostnad och besvär” men Carl är så glad alltid åt de svenska almanackorna, att det nog är en stor förlust att han ingen fått i år. Det var ock en hafregrynspåse ”från onämnd” tack lilla mamma för densamma. Vi njuta dagligen af hefregrynsgröt till frukostarna, vi är mycket förtjusta i det. Det är ock mycket bra särdeles för mig som ännu ammar lilla Ester att äta gröt och vällingar. Jag har just ej börjat gifva henne någon annan föda utom rostade bröd och bisquits. Men jag måste nu börja att gifva henne välling och annan lätt föda, hon är nu ett år gammal det lilla barnet. Tänk så lycklig jag varit som kunnat amma henne så länge, det har nog varit hennes enda räddning enär hon alltid varit så liten och svag. Hon är ännu som en liten docka, men så förståndig, hon säger nu mamma o pappa, samt gör salam med sin lilla hand då vi säga till henne, hon sätter då sin lilla hand för det ena örat istället för på pannan.

Förlåt mig alla mina kära att jag slagit ihop brefvet till eder alla, min tid vill ej räcka till, jag har haft göra i tre dagar med detta bref. Äfven har jag så många att skrifva till hem till Sverige. Med denna post sänder jag ock hem bref till Josefine Larsson i Göteborg. Förlåt ock att jag redan slutar för denna gång! Hildur lilla helsa Elisabeth Nyström så hjertligt o tacka för så mycket rar frukt, det är mer än kärt att se sig vara ihågkommen af vännerna hemma. Om möjligt vill jag försöka att skrifva en gång särskildt till henne. Och nu inneslutande oss alla i vår himmelske fadersbeskydd slutar jag nu med tusende varma och hjertliga helsningar till eder alla våra kära från oss alla stora o små. Helsa alla bekanta som fråga efter oss. Tänk att Maria nu fått sin 4de lilla, det går undan för henne.Vi har ej hört ett ord från dem sedan Anna underrättade oss mycket knappt på ett brefkort om Marias nedkomst med en son. Hoppas dock att inga bref äro goda bref.

Förlåt allt slarf af allas eder varmt tillgifne och innerligt älskande Kerstin Lth.

Serena lilla var snäll och sänd detta slarf till Rinnanders då I fått läst det. DS

Låt nu mig få instämma i allt hvad min kära Kerstin skrifvit – tusende tack kära för allt, allt! Jag skall om en stund fara ut till mitt tält omkr. 10 mil härifrån – har varit inne för brefskrivning till styrelsen med flera och hinner ej skrifva mera.

Eder sannt tillgifne Carl.