Chhindwara den 26 Sept 1894
Dyra älskade lilla syster Ena!
Mycken nåd och frid af Gud!
Jag borde nu verkligen
ha stryk som dröjt om så rysligt länge med att skrifva
till dig syster lilla. Tack så hjertligt för ditt
sista kära bref skrifvet
från Skånstorp, hvilket jag bekom i början af Sept.
Det var så roligt höra att du kände dig bättre efter färden till syskonen Edréens, jag hoppas att du efter några veckors vistelse hos
Rinnanders ock skulle känna
dig frisk och glad som en örn. Jag förmodar att du nu varit inne i sta’n igen några veckor hos alla dina rustibussar. Måtte de
ej gifva dig allt för mycket
”taklif” – besvär och svårigheter.
Det är fasligt hvad veckorna flyga undan utan att man vet ordet af hafva både veckor och månader förflutit. Jag minnes ej om jag berättat för dig att Carl skrifvit hem till Styrelsen och begärt vår hemresa till nästa vår, det är nu så länge sedan att vi kunde ha haft svar om de varit någorlunda qvicka, men vi få väl vänta på svar som vanligt förmodar jag. Så snart vi få höra en suck derom skall jag skrifva och tala om för dig, det må vara jakande eller nekande.
Troligen komma flere härifrån Indien att resa hem nästa år. Lavinie Kristiansson har ock begärt att få gå hem, och häromdagen hörde vi från Betul att Iwar lär vara mycket klen hans hjerta är angripet och läkare har förklarat en resa hem för honom som aldeles nödvändig om han skall sträfva något längre. Hanna Wennman lär ock vara mycket klen, men hon kan ej besluta sig för att begära hemresa, har jag hört genom Stina Sahlin som är ännu i Sangor. Stina följde med Valentins från Mussaarie och har varit i Sangor hela tiden sedan dess och kommer att stanna der ännu några veckor tills konferensen blir i Betul då hon kommer att följa med Sangorborna dit och derifrån får hon sällskap med Danielsson hit till Chh.
Carl kommer ej att resa till konferensen i år för byggets skull, han kan omöjligt lemna det i infödingarnas händer för ett par tre veckor, som konferensresan skulle taga honom. Murningen pågår nu som bäst och väggarna börja resa sig raskt mot skyarna. Det synes gå så fort undan så jag hoppas att bygget ej kommer att hindra vår hemresa. Alla materialier till bygget har Carl anskaffat på förhand så det är nu endast att plocka ihop det samma tills huset blir färdigt. Carl hoppas att det kommer att gå lindrigt det återstående, med Guds hjelp. Du må tro att min stackars Carl har haft myror i hufvudet mer än en gång för byggets skull, godt att det är kommet så långt som det är.
Vet du att jag har nu Mrs Dawson här och hennes yngste son Frank. Då Mrs Dawson fick höra att Stina ej kom hem på så länge bad hon mig att de båda skulle få ackordera in sig hos oss tills Stina kom hem igen. De bo nu i Stinas rum. Mrs D. hyrde förut en bungalow och gaf 40 Rupee i månaden och hon sade sig ej hafva tillgångar dertill. Då nu den kalla tiden kommer tänker hon att bo i tält och gå ut i distriktet bland byfolket och då slipper hon att gifva hushyra för hela kalla tiden. Hon har förmodligen ej mycket att lefva af, men tyckes vara mycket liberal och gifva bort så mycket.
Konferensen är bestämd till den 28 Oct. ganska tidigt i år. Regnet synes nu vara öfver och vi ha nu den kalla sköna tiden framför oss. Ända upp till jul ha vi att vänta det kallare och kallare för hvar dag sedan fortfar januari att vara kall och skön men i slutet af februari börjar hettan att infinna sig och i mars kommer den med stora steg.
Tack Serena lilla för att du vill hjelpa oss att styra om rum tills vi kommer hem. Så fort vi få höra hur det går skola vi skrifva och säga dig huru vi önska i den vägen. Jag tror ej att Valentins tänka gå att få fara hem nästa år eftersom de varit till bergen i år, dock kommer de ej nästa år så kommer de med all säkerhet året derpå.
Tänk så roligt att lilla Maja så lyckligt genomgått sin svåra resa! O hvilken nåd af Gud! Jag har haft ett par tre bref från henne sedan hon blef bättre. Jag var förfärligt orolig för henne innan allt var öfver, du kan ej tro så klen och usel hon såg ut då hon var här i Julas, jag trodde aldrig att hon skulle kunna genomgå en så svår pärs igen, men Gud är mäktig att gifva styrka och hjelp hos de svaga.
Den 7 i denna månad fick Danielssons här tvenne små resande töser. Stackars Maggie, det var andra gången hon fick tvillingar. De små voro så små och sågo så klena ut att börja med att man hade stora farhågor för dem, men de har nu kryat till sig och se rätt lifliga ut så de torde nog få behålla dem. Stackars Danielssons det är ingen lätt sak att få två på en gång det ha vi erfarenhet af, dock hjelper Gud underligen igenom allt.
Du må tro att Harald talar nu dagligen om vår resa hem till Sverige, han är ej litet förtjust deråt. Tänk så mycket han får att se på under resan. Jag är glad åt att han nu är så stor och kan följa fatta och förstå saker o ting rätt bra. Lilla Ester förstå ej ännu något. Ja det blir nog en bra besvärlig resa med tre små barn, den som väl vore hemma med dem lyckligt o väl. Gud skall nog hjelpa oss igenom allt svårt med våra små derom är jag förvissad.
Vi äro nu alla krya Gudi lof! Barnen de båda stora o jag hafva lidit af bölder i flera månaders tid, men äro nu bättre fast ej bra.
Hinner ej mera idag förlåt mitt intetsägande bref. Vi alla förena oss i hjertliga helsningar först och främst till lilla moster Ena och sedan till alla bekanta som fråga efter oss. Din dig älskande syster Kerstin, förlåt slarfet!