Chhindwara den 30 Oct. 1894
Älskade lilla syster Ena!
”All eder omsorg kasten på Honom ty Han hafver omsorg om eder”
En särskildt
orsak gifver mig i dag anledning att hasta ihop ett litet bref till dig
lilla Ena. Som du kanske vet pågår vår konferens nu i Betul,
den tog sin början förliden söndag den 28 dennes och första frågan som skulle
behandlas var angående vår hemresa. I dag fick jag ett telegram fr Stina som nu är i B. så lydande: ”your going home, granted!
Danielsson today safe arrived.”
Sålunda har konferensen tillstyrkt vår hemresa i vår fåse
nu om Styrelsen åter kommer och gör det om intet. Till jul hafva
vi fått löfte att få veta hemifrån hur det går. Dock skulle jag ej tro att de nu kunna neka. Du får troligen snart veta Ena
lilla hur det blir bestämt uppe i Stockholm. Ske Guds vilja och göra han oss
sedan nöjda hur det än går.
Då jag häromdagen hade bref fr Maria sade hon att Valentin var fullt besluten för att begära hemresa men jag vet ej om den blifvit ”granted” eller ej, men troligen har den nog blifvit beviljad på konferensen ock. Du må tro Serena lilla att vi nu lite hvar komma att blifva ”bussy” med att rusta för vår hemresa utifall Styrelsen bejakar den. Hvad jag nu företager mig kan jag ej hjelpa tänka på att få det passande ”for our journey home”. Då jag med alvar börjar tänka på vår resa hem säger jag som gubben att det ”rör sig i den inre naturen”. Tänk dig syster lilla en så lång resa med tre små barn. Jag är nu så van vid att ha hjelp med dem då jag har två ayahr, men jag hoppas nog att vi skola reda oss ensamma med Guds hjelp, gifve han oss en god sjöresa att vi slippa bli sjuka så går nog allt bra.
Du tycker nog kanske att jag är öfverdådig som har två ayohr men du skall veta att dels orkar man sjelf så litet då man får vara ute så pass länge och dels göra detta folk så litet arbete, äfven de orkar ej att hänga uti så mycket. Den ena af ayohrna är en gammal gumma som jag haft närapå hela tiden sen jag kom till Chh. hon har varit mycket trogen vid barnen, men är så gammal o orkeslös att hon kan nätt o jemt bära lille Hjalmar, han börjar nu vara för tung för henne. Hon är så gammal att då man frågar henne efter hennes ålder svarar hon att hon är ett, ett och ett halft eller tvåhundra år gammal. Det högsta hon kan vara är omkring 70 år tror jag, stackars arma gumma, hon är mycket villig och snäll men börjar vara barn på nytt igen och börjar vara så retlig, dock kommer hon troligen vara hos oss så länge vi äro ute denna gång. Särdeles fästad är hon i lille Hjalmar och kallar honom alltid ”mera beta” = min son. Så har jag en ung vacker qvinna den andra ayohn som är sonhustru till gumman, den unga är mycket snäll ock vid barnen och Hjalmar går lika gerna till henne som till mig. Hon är en riktig skönhet alla engelsmännen här beundra henne, hon ser ut att vara omkr. 20 à 22 år och har en gosse omkr. 9 à 10 år gammal.
Lille Hjalmar är så kinkig nu om dagarna troligen för tänderna, han brukar eljest vara så snäll, han är nu snart ett är gammal men sitter ej ännu för sig sjelf, är mycket sen af sig men förståndig och rar. Han har länge gjort Salam till hvem han ser. Harald hade feber i går, men i dag är han bra igen Gud vare lof. Föröfrigt äro vi alla krya.
Jag minnes ej om jag fått något bref från dig sedan jag sist skref men Maria var snäll och sände mig ditt sista bref till henne der du talar om Ruthqvist. Var det ej det jag sade dig att du skulle tycka om Ruthqvist då du blef bekant med honom, han är mycket snäll. Undrar om han nu är i Lkpg. eller när han kommer dit. Helsa honom då du träffar honom och säg att vi ha länge väntat efter bref som han lofvade oss. Carl har ibland varit smått förargad på honom att han ej gifvit oss en rad sedan han for hem. Vi ha ej ännu hört en suck när Franzen och hans fru komma. Hinner nu ej mera i dag.
Hjertliga helsningar från man, barn och din egen din älskande syster Kerstin. Helsa alla bekanta.