Chhindwara den 4 Dec 1894
Kära älskade lilla syster Ena!
"Ett barn är oss födt
- och han heter Underlig, Råd, Gud, Hjelte, Evig Fader, Fridsförste."
För att önska dig en
fridfull och ljuflig Julhögtid kommer jag nu
hoppandes att mitt bref måtte hinna fram till den
önskade tiden. Måtte vi alla få förnimma den sanna Julefröjden
och måtte Herren Jesus få bli vårt a och o under alla vexlingar
i detta vedermödornas land.
Tack Serena lilla för ditt sista kära bref skrifvet den 4 Nov. Huru glädjande är det ej att få höra från dig lilla Ena men det var ledsamt att du hade det så svårt med de menniskor som du har omkring dig, dock hoppas jag att du åter känner dig lugn och glad. När de är så dumma och oförstående menniskor så behöfver du ju ej taga vid dig eller känna det så svårt och förargligt som du skref om att du gjorde. Det är ju allt godt och bra när du har Styrelsen på din sida de veta nog hvems felet är att det blifvit litet krakel. Dock förstår jag ju så väl att det ej är roligt att arbeta tillsammans med dem man ej kan sympatisera med.
Ja Serena lilla vi stå ännu på samma ställe med afseende på vår hemresa, jag menar att svar fr. Styrelsen har ännu ej kommit, dock tror jag nog att vi kunna vara någorlunda säkra på att få fara hem, och blir det så kunna vi ej lemna Bombay förr än den 1sta April emedan bygget här kommer nog att taga hela den tiden och det torde ej bli fullt färdigt till dess, men det är det sednaste som vi skulle vilja fara. Carl har då räknat ut att vi skulle gå med en båt som heter ”Imperatrex” det skall vara en af de bäste och starkaste af Loydcompaniets och som lemnar Bombay den 1sta April. Om allt går väl och eftersom vi nu räkna ut det skulle vi då vara hemma i slutet af April eller i början av Maj. Tänk du Serena lilla om Gud åter en gång till låter oss få komma tillsamman och det efter en kort tid. Huru outsägligt roligt skall det ej blifva.
Måtte bara Valentins ock få fara hem i vår så blir glädjen full eljest tycker jag att vår glädje blir endast half. Stackars Valentins de behöfva bättre än någon annan att få resa hem, alla tre deras små barn hafva kikhostan. Karin o lille Oscar äro bättre, men lilla Maria Victoria är mycket usel att de, föräldrarna, lefva mellan fruktan och hopp. Den stygga hostan har slagit sig på lungorna så att det lilla lifvet har fått lunginflamation, så att ett under skall ske om hon blir bra igen. Tänk den stackars lilla Maria hvad hon har, så klen och svag som hon sjelf är och dertill har haft en så lång svår tid, det är väl omkr ett par månader som barnen varit dåliga. Arma lilla Maria o hvad bekymmersamt och svårt det är med barnen. Måtte Herren Gud förbarma sig öfver henne och gifva henne krafter och mod att bära allt som Han pålägger. Jag känner mig så ledsen och orolig för de arma Valentins. Dock är det min tröst att Herren Jesus är dem nära och Han vet hvad dem göres behof och ej heller lägger Han något tyngre på än Han ser att de kunna bära det. Hjelpe Han oss blott att hvila stilla vid Honom.
Herren till pris så äro vi alla så krya, lilla Ester är nog emellanåt litet klen, hon får då och då ett feberanfall, men så kryar hon till sig och är då så liflig och hurtig, men hon har ett utseende som vittnar om att hon ej är stark af sig. Hon är för det mesta gulblek stackars liten dock hoppas vi att hon skall bli stark och dugtig då hon kommer hem till lilla moster Ena. Häromdagen då jag talade med lilla Ester om att vi skulle fara hem till moster Serena såg hon mycket tankfull ut, jag berättade ock att pappa och mamma endast kom att stanna en tid o sedan lemnar dem alla tre hos moster Ena och frågade jag då lilla Ester om hon tyckte det skulle bli roligt att vara hos moster Serena svarade hon mig ”då skall moster Serena bli min mamma och då skall jag kalla henne för mother”. Du förstår nog att jag tyckte det var lite rörligt höra det lilla lifvet säga så, du förstår nog våra känslor med afseende på barnen och hemresan. Men Herren som hitills hulpit skall ock hädanefter hjelpa det har jag redan kännt vid tanken härpå. Harald och lille Hjalmar äro så starka och friska. Harald växer att han tar snart ifatt pappa, det är så synd om lille Harald som nu börjar vara så stor att han tar så lätt intryck af all hedendom som han ständigt ser omkring sig. Det är så bekymmersamt att ha honom längre härute. Det är egentligen för hans skullsom vi äro så ängsliga att få komma hem. Lille Hjalmar är nu så fet som en liten prost och är så snäll och rar. Alla som se honom säga att ”He is a picture of health”. Ja nog går allt bra om alla får vara friska.
Det är nu omkr 14 dagar sedan Franzens kommo hit friska och krya. De äro så snälla och vänliga båda två. Franzen helsade oss från ”lilla Ena” som han då uttryckte sig och alltid kallar dig då han talar om dig. Hon såg något stel ut i början men är det ej alls då man blir bekant med henne, hon är så enkel och snäll icke det minsta högdragen utan tvärt om. De bo hos Danielssons, men trifvas ej så bra der och tycker rysligt illa om maten der, så jag har bjudit hit dem några gånger och då sökt göra det litet svenskt o hemtrefligt o jag tror bestämt att de kännt sig mera hemma här. Nämn ej detta till någon ty det låter ju så illa att jag sjelf säger detta.
Du bad i sista brefvet att få veta huru vi ville ha det med afseende på våning tills våren. Du förstår nog att så länge det ej är riktigt bestämt vi kunna ej heller säga något bestämt härutinnan vi måste ock få klart för oss om Valentins ock få fara hem, innan vi kunna bestämma med rum eller våning, men utifall vi båda paren skulle få fara hem så hvad vore kärare för oss än att få det som du sist skref om, en våning på 5 à 6 rum skulle vara nog för oss alla. Fåse om jag i nästa bref kan gifva mera besked. Dock blir det så bra som du ställer för oss och du vet nog bättre hvad vi behöfva ty du må tro att vi glömt af mycket af de svenska förhållandena.
Och nu hinner jag ej mera för denna gång. Jag skulle så gerna ha velat skrifva till alla tre mina gifta systrar till jul men jag fruktar att jag ej hinner, jag vill änteligen skrifva till Carls mamma.
Vi alla förena oss i de varmaste helsningar till dig lilla moster. Än en gång en fröjdefull jul!
Din egen dig älskande syster Kerstin.
(Den 5 Dec)
Då jag ock förfärdigat ett bref till farmor är posttimman inne och hinner ej att skrifva till någon af de gifta systrarna till Julen utan beder dig Ena lilla då du skrifver till dem att du helsar så mycket från oss alla o tala om min goda vilja med att skrifva till dem men jag hinner ej nu, jag är ständigt så upptagen. Ej heller orkar jag, jag blir så trött i hufvudet då jag får skrifva ett par bref. Ja, riktigt yr blir jag. ”With much love” din K