Chh. den 8 januari 1895
Innerligt älskade lilla syster Ena!
Guds frid!
En god fortsättning på
det nya året tillönskar jag dig lilla Ena! Guds nåd och frid
och mycken välsignelse till både kropp och själ i början, fortsättningen och
slutet af året!
Ja vi hafva äfven här ute nu fått veta vår dom angående vår hemresa. Med sista posten fingo vi den underrättelsen att vi äro beviljade att fara hem om Carl slutar husbygget. Med Guds hjelp hoppas vi att det blir färdigt så att vi kunna lemna Bombay antingen den 1sta april eller den 7. Carl har redan skrifvit till Bombay och gjort förfrågningar och bedt om kataloger för att se efter med hvilken båt som kunde vara bäst att taga ”passage”. Sålunda Serena lilla ser du att vi nu tänker med alvar på att komma hem om Gud låter oss få vara krya.
Troligen äro vi ej hemma förrän i medio af Maj och jag skrifver nu för att råda mig med dig huru vi skola ställa för oss till dess. Carl och jag hafva så mycket talat om och undrat huru vi skola ordna med husrum då vi nu komma så sent hem på våren undra vi om det är skäl uti att hyra rum förr än till hösten, ty vi ha tänk på detta vis: först naturligtvis komma vi ju till Lkpg. för att få träffa dig och se vårt gamla hem, men tänka då ej att stanna så länge 1 eller på sin höjd 2 veckor i Lkpg. så att jag kan få min mun reparerad. Du skall veta att det är af nöden då jag förlorat alla 4 mina framtänder, detta talar jag nu om på det att du ej må bli allt för öfverraskad att se mig mer lik en gumma än en ungdom.
Sedan tänka vi att fara direkt till Stockholm och helsa på våra ”förmän” der och komma troligen att stanna der öfver mötet. Carl har den känslan att vi alla äro väntade till Stockholm direkt då vi komma utifrån. Sedan är ju sommaren inne och då vilja vi så gerna fara omkr. och helsa på både mina och Carls slägtingar som ju äro ganska många och den öfriga tiden af sommaren ville vi gerna söka att få oss ett hem på landet antingen ackordera in oss hos någon af slägtingarna eller att söka styra det på något annat vis, ty vi vilja gerna att våra små barn skola få njuta af den friska landtluften på sommaren och smaka på det fria och sköna landet har att bjuda på. De (barnen) äro nu så bundna som små fångar närapå och vet ej om något annat härute för solens skull.
Och sedan till hösten naturligtvis skulle vi vara glada att få oss ett litet hem i Lkpg. då Harald får börja sin skolgång. Men Serena lilla tycker du nu ej att detta mitt förslag går an så öfverlemna vi åt dig att tänka och ordna för oss och vi skola blifva så tacksamma för allt hvad du gör för oss. Ser du nu veta vi ju ej om du kommer att vara qvar på barnhemmet eller ej eller om du skall hafva ett litet eget hem i så fall så kunde vi ju bo tillsammans eller kunde du bo hos oss Serena lilla det skulle väl ingenting i världen roligare vara än om vi än en gång finge komma tillsammans. Kommer du att hyra rum för oss innan vi komma hem, utifall du tycker det är bäst, så ville jag bedja dig söka göra det så billigt som möjligt och det vet jag ju att du gör, men jag menar att vi få ej hafva några stora pretantioner på att få många rum ty det räcker nog ej våra inkomster till. Som du vet hafva vi 150 Rupeer i månaden och det är ungefär lika med 150 kronor ty Rupeen har fallit så otroligt, och då du får höra våra inkomster är det lättare för dig att räkna ut huru vi skola ställa oss emedan vi helt och hållet glömt af hvad som åtgåt för att kunna lefva hyggligt men sparsamt. Du förstår nog huru jag menar nu lilla Ena om jag än utrycker mig oklart. Då vi nu först komma undra vi så mycket hvar vi skulle kunna få taga in, jag menar nu de åtta eller fjorton dagarna, som vi ämna stanna i Lkpg. Om vi kunde få hyra in oss hos någon som har spisning? Eller om du är qvar på barnhemmet kunde vi ej få taga in der om man på förhand utverkade sig tillåtelse dertill, vi vilja gerna betala för oss om man kan sätta det i fråga, jag menar att få bo på barnhemmet. Detta allt vet du nog Ena lilla och vi skola derför känna oss så tacksamma om du ville styra om något för oss till vi komma. Vi komma nu att få en hel mängd utgifter till vår resa såsom att skaffa oss varma kläder m.m. m.m. och det gör att vi måste se på hvad som blir billigast.
Ja nu nog härom. O du Serena lilla hvad återseendet skall bli kärt, men så smärtsamt det kännes att ej Valentins få resa hem i år, jag kan ej glädja mig för egen del såsom jag önskade vid tanken på stackars lilla Maria. Jag hade två bref från henne idag och hon lät så ledsen ej allenast för att hemresan blifvit dem nekad utan det är andra saker, de stackarna Valentins hafva det så trångt der i Sangor, du vet nog hur förhållandet är mellan Lundborg och Valentin. Stackars lilla Maria det gör mig så ondt om henne. Måtte hon kunna härda ut att år till i Indien och nästa år få den glädjen att fara hem det önskar jag innerligt. Hon sade till mig i sitt bref idag: ”låt oss nu skrifva ofta till hvarandra jag kommer att känna det förfärligt tomt och dystert när ni lemnat Indien”. De voro alla någorlunda krya nu sade hon.
Vi äro ock alla krya Gud vare lof! Jag kommer att få så brådtom nu att rusta oss iordning för resan. Och Carl kan jag ej beskrifva för dig huru jagad han är. Taket håller nu på att resas på bungalowen och han arbetar sjelf värre än någon af arbetarne, står hela dagen lång uppe på takåsarna i den värsta solen o hamrar och arbetar tillika med 50 arbetare som han nu måste hafva för att få bygget färdigt till vår hemresa.
Tack älskade du för julbrefvet som vi bekommo Juldagen! Ledsamt att höra att du alltjemt är så jagad o öfveransträngd. Slutar nu för denna gång. Emottag de käraste helsningar från oss alla.
Din egen dig älskande syster Kerstin
Är Ruthqvist qvar så helsa honom så mycket, ingen rad ännu från honom till oss D.S.
Jag höll på att glömma bort tacka dig för alla de saker vi i år hade glädjen mottaga fr. Lkpg. Tack älskade lilla Serena för allt o helsa alla som så kärleksfullt bidragit till de rara värdefulla strumporna, det var mer än godt att få samt den rara osten, vi njuta nu i fulla drag af densamma. Tack för allt! Låren kom till Chh. i lördags på trettonafton, den var till Danielsson och ej fingo ens vara med om att öppna den, det gjorde Do för sig sjelfva. Fårn Göteborg fick jag som vanligt rara sakerneml. 2 par strumpor, 2 ljusröda yllelif, 1 par silkesvantar (svarta) o en stor bunt yllegarn. Äro ej menniskor snälla mot oss så säg?
Din K
Jag har med denna post också skrifvit till farmor och Marie i Göteborg. Barnen var så glada åt de granna lycktorna och ljusen. Ena tack för allt! Lilla saxen var så bra, jag får väl betala den då jag kommer hem. De goda svenska karamellerna ströko med med ens. Tack Tack Tack!