Chhindwara C.P. den 13 febr. 1895
Innerligt älskade lilla Ena!
Mycken frid!
Då jag nu åter ville
låta höra af oss litet vill jag först omtala att det nu är alldeles bestämdt med vår resa så att vi komma att lemna Bombay den 1sta april med ångaren ”Imperatrix” som hör till Loydcompanniet,
Carl har redan skickat pengarna för resan neml. halfva summan för oss alla så du ser och hör nu sålunda att
vi snart snart få se och omfamna hvarandra
om Gud vill och vi lefva. Det kännes
rätt underligt att nu åter företaga en så lång resa både fruktan och glädje vexla understundom. Dock behöfva
vi ju ej rädas Gud kan ju bevara likaväl på haf som på fasta land, och likaväl kan en olycka drabba, då
man tror sig vara säker på land om Gud tillstödjer det. Dock Ena lilla tänk särskildt på oss, då vi skola bege oss ut på denna
långresa, då du går till Gud i bönen. Det kommer nog att bli rätt svårt med
barnen mången gång. Harald är en riktig liten ”vildkatt” att springa öfver berg
och klättra i träd, jag undrar hvad han skall taga sig
till på ångbåten. Det skulle ej förvåna mig om vi ett, tu, tre finge se honom
uppe i masten.
Vet du, härom qvällen då jag var öfver till Danielssons så rätt som det var saknar jag Harald och då jag frågar en af tjenarne efter honom pekar han uppåt taket till och hvem är det då som går och spatserar uppe på Danielssons bungalowtak om ej Herr Harald och tänk dig ett stort högt tvåvåningshus. Jag blev så förskräckt att jag visste ej min fattiga råd tills pojken var nere igen. Du kan ej tro så oförskräckt han är, måtte Gud bevara honom hela hans lif igenom för faror, olyckor och allt ondt.
Lilla Ester är ock en liten yr och vild unge, du kommer nog att tycka att de äro förskräckligt elaka och olydiga, alla Indiabarn hafva det rycktet om sig. Det är svårare på många vis att fostra dem härute.
Orsaken hvarför jag idag skrifver var den att tala om för dig om vår hemresa att vi lemna B. den 1sta april och äro troligen i Linköping till den 25 april och kanske någon dag förr. Den ångaren vi ämna gå med är en snabbångare som kan gå på 16 à 17 dygn fr. Bombay till Triest utifall vädret är vackert och sedan resa vi nog genom Tyskland på en 5 à 6 dygn och kanske hvila öfver någon dag utifall vi äro för trötta.
Jag är nu så öfverhopad af göromål till vår resa som du nog kan förstå och skrifver idag derför så litet. Jag har en skräddargubbe som hjelper mig att sy såväl åt barnen som åt mig och du får ej undra på om vi komma att se litet komiska ut för dig då vi träffas, då en svart hednagubbe sitter och syr och rustar åt oss, du får väl vara snäll o hjelpa o ”fiffa” upp oss litet då vi råkas.
Vi alla helsa dig så kärt samt alla bekanta.
Din egen dig älskande Kerstin