Göteborg den 20 Oct 1896

Kära lilla syster Ena!

”Herrans hand är icke för kort att han icke hjelpa kan” etc.

Ett tusenfaldigt tack till dig och lille älsklingen Harald för edra dyra kära bref I för en stund sedan öfverraskade oss med. Att dessa gladde oss behöfver jag nog ej säga för eder. Det var ju så lugnande höra att barnen ej voro öfvergifna utan istället kunde leka. Gud vare tack för allt! Vi få äfven nåd att vara stilla och lugna men du förstår nog allt för väl att saknaden efter dig och barnen ej försvinner så lätt om den någonsin gör det. Men vi äro med detsamma förståndiga att vi ej låta känslorna taga öfverhanden. Ser du bara vi veta att ni alla 3 äro lugna och vid godt mod så äro vi det ock.

Ja jag skall väl nu något berätta om vår resa hit. O så besynnerligt det kändes att vara skilld och afklippt från eder våra käraste då tåget rullade af. Vi voro en god stund stumma båda två och jag kände mig som domnad eller känslolös, men efter en stund fick nog känslorna fritt lopp och det var för mig otroligt att skillsmessans stund var öfver, och den långa färden begynd. Förunderligt modiga voro vi dock under allt och snart voro vi nere vid Nässjö der det var tågombyte och vi der skulle vänta i 4 timmar. Komna väl ned på perongen träffade Carl sina kära vänner fr. Eksjö neml. Handlanden Johanssons både herre och fru som kom direkt för att få träffa oss o säga farväl af oss. De voro de mest genomrara o älskliga menniskor man kan önska sig, men vi fingo ej den glädjen att vara tillsammans med dem längre än en halftimme, då deras tåg återvände till Eksjö, det sista på dagen, de hade förut fått vänta på oss ett par timmar. Ja de voro så snälla o intresserade af våra små gossar och skref upp deras eller rättare sagt din adress, men hvad afsigt veta vi ej, de torde tänka på gossarna med någon julklapp eller något puts tänkte vi, men det är ju ej godt att veta. Jag nämner detta så utifall något skulle komma kan du gissa hvarifrån det är. (Detta sednare torde ej vara lönt att läsa för någon) det låter ju dumt.

Sedan tillbringade vi de öfriga timmarna i N-ö hos portvakten som är en troende familj o de bjudo oss på te o supé. Denne ombestyrde att vi fingo oss en sofkupé från Nässjö i hvilken vi fingo ligga ostörda hela natten fastän tåget stannade i Falköping i 5 timmar, sedan fortsatte det fram till Gborg. Komna hit voro Herr o fru L. oss till möte vid station der en droska beställdes o inom några minuter voro vi i deras eleganta för att inte säga furstliga hem. Maken till detta hem har jag ej sett i Lkpg. Ytterst vänliga o liberala äro de som vanligt.

På förmiddagen kommo Hanna W. o Lavinia H. Som ock är här upp hit och stannade till middagen ända tills vi vid 5 tiden alla följdes åt till en missionsförsäljning der Carl måste upp 2ne gånger om o tala. 2ne droskor voro då beställda tills vi skulle fara dit, o först vid 9 tiden kommo vi derifrån, då ditt bref låg o väntade på oss.

Jag har idag fått ett klädningstyg af Josifine samt en eaudecolongsflaska, tänk så storartadt. Hinner jag så skickar jag hem det till dig o beder dig göra med det till nästa år om du då ville låta sy det åt mig.

Så helsa nu o omfamna de kära små gossarna så innerligt. Gud beskydde o välsigne eder alla tre. Helsa morbror o alla vännerna.

Din dig älskande o tacksamma Kerstin.

Ja tack lilla syster Ena för all Kärlek mot oss och våra gossar! Hälsa morbrors och alla rysligt.

Din sanne bror Carl

Göteborg d 20 Okt 1896

Pappas och Mammas dyra små söner Harald och Hjalmar

Jesus vare eder nära med sina englar!

God dag, god dag små kära gossar. Hur må ni kära små barn? Tack så hjertligen lille Harald för ditt kära bref vi fått idag. Det var bra snällt af dig att skrifva så snart till oss. Du skall se att din lilla mamma och pappa blifvomycket, mycket glada då vi fingo det och fingo höra att ni voro krya och glada. Då vi höra att ni äro det och äro lydiga och snälla så att lilla moster Serena icke behöfver blifva ledsen för eder skull då äro vi så glada så vi hoppa upp på taket, som du lilla käre Harald brukar säga.

Och tack lille ”darlingen” Hjalmar för de söta små orden och din söta lilla röst vi i telefon i dag fingo höra från dig. Du sade: ”God dag god dag lilla mamma och lilla pappa”. Tack skall du ha för de orden! Kanske vi fr. Malmö i öfvermorgon kunna få språkas vid litet mera och då måste du lilla Harald om möjligt vara med. Vi hörde att du var litet ledsen på qvällen då vi lämnade eder och det var ju ej underligt, men nu hoppas jag att du icke är det mer, så skola vi ej vara det heller, utan vi skola tacka Gud för hans nåd mot oss, att vi får fara ut till de stackars hednabarnen och tala om för dem att Jesus hängde på korset för att frälsa också dem, som lille Hjalmar sade, då han såg taflan med Jesus på korset. Och sedan skola vi tacka Jesus för att han har gifvit eder snälla moster Serena och många andra snälla vänner, som omtala för eder allt om Jesu kärlek och allt annat som är godt, nödvändigt och nyttigt för eder att veta, under det att vi äro borta hos hednabarnen för att undervisa dem. Sedan skola vi under tiden skrifva ofta till hvarandra och så komma vi när Gud vill åter snart hem till eder och tänk så roligt det då skall blifva för oss å båda sidor. Det gick så bra hit och här har varit så roligt i dag. Eder lilla pappa har predikat 2 gånger. I morgon skola vi fara till Malmö och därifrån skola vi åter skrifva.

Adjö nu dyra små piltar. Eder mamma och pappa hälsa eder så mycket med många pussar. Hälsa moster o alla.

Eder älskande pappa Carl