Cöln den 24 Okt 1896
Älskade lilla syster Ena!
”Ända hittills har Herren hulpit oss”
Nu synes det mig så
länge sedan vi meddelade oss med hvarandra att jag nu
måste skynda att skrifva litet medan vi äro här i Cöln. Innan vi i torsdags
morse lämnade Malmö rafsade jag ihop ett bref hvilket
jag hoppas kommit dig tillhanda. Du får förlåta att
alla brefven blifva så
slarviga, men jag vet nog att de äro kärkomna ändå. Du
vet ju hela gången af vår resa till Malmö, emellertid vill jag nämna vidare huru vi lyckligt kommit ända hit. Först tycker du allt det
är roligast höra att allt gått så bra hela vägen samt att vi varit hurtiga till
mods både Carl och jag. Det är förunderligt hvad Gud
styrker och hjelper i alla afseenden,
vi tycka sjelfa det är ett under att skillsmessan från barnen synes gå bättre och lättare än vi
någonsin vågat hoppas. Allt är det af Gud, hjelpe Han
oss att taga det så samt vara tacksamma derför.
Det enda nu som oroar mig är att de små kära gossarna skola blifva sjuka då blifver det bra svårt för både dig och dem, men godt att vi få kasta äfven dessa bekymmer på Herren. Det är så tryggt att dag för dag få öfverlemna både eder och oss sjelfva i vår Faders starka armar der kan intet ondt drabba oss Hans vilja förutan.
Jag skall väl nu fortgå till vår resa. Som sagdt kommo vi till Malmö vid 6 tiden på Onsdagen och lågo der öfver natten, vid 11 tiden stego vi ombord på en ångare som förde oss från fosterjorden. Att detta ej försiggår utan slitningar det förstår du allt för väl. Emellertid kommo vi fram till Köpenhamn vid 1 tiden torsdagen o der hade vi att genomgå första tullen. Alla sakerna måste der öppnas, men ingen tull behöfde vi erlägga. I Köpenhamn voro vi endast till kl. 8 på afton samma dag då vi reste på tåg till Korsör der vi voro framme vid 11 tiden på natten o fortsatte omedelbart på ångbåt till Kiel. Du må tro att det var ett styr innan alla blefvo sängade, vi voro ej mindre än 8 fruntimmer i en liten damsalong på båten som förde oss från Korsör till Kiel. Det var en orolig natt att jag sof rätt litet. Vid 6 tiden på fredag morgon voro vi i Kiel o der gingo vi direkt fr. båten till tåget, efter att ha genomgått tull, som förde oss till Hamburg der vi voro framme vid 10 tiden förmiddagen.
I Altona (förstaden till Hamburg) mötte oss missionärerna Englund o Larsson. I Hamburg gästade vi hos Englunds vi spisade frukost der, sedan gingo vi till ett Hotell o äto middag sedan tillbaka till Englunds o drack kaffe tillsammans med Grefvinnan Schimmelfelt som du troligen läst om i tidningar. Hon reser neml. omkr. på en egen skuta och missionerar bland sjömännen o nu var hon för tillfället i Hamburg o helsar jemt på hos Englunds då hon är der. Hon var nog en egendomlig menniska men föreföll mycket älsklig och söt. I Hamburg lågo vi på ett Hotell öfver natten så att vi lemnade på lördags morgon H. vid 10 tiden och voro här i Cöln på afton samma dag kl. 7. Det var neml. i går vi kommo hit o stanna här öfver söndagen till måndag morgon. Det är nu söndag afton och vi hafva i dag varit till ”Cölner Dom” både på för- o eftermiddagen o sett o hört på den katolska messan. Det var högtidligt att komma in i ett så stort och praktfullt tempel, men sorgligt att se deras Gudstjenst, den påminde oss om Hinduernas afgudadyrkan, ja det var mer ”tamacha” här än bland Hinduerna då de tillbedja. Men o hvad den ”Cölner Dom” är öfverdådigt fin o storartad både in- o utvändigt. Vi sända ett brefkort som har en liten vy af denna kyrka, det är till Harald fr. pappa.
Och nu hinner jag ej mera denna gång. Måtte ni alla vara krya o glada. Ack den som kunde titta in till eder ibland. Vi skola nu strax äta qväll.
Helsa alla alla kära vännerna i Lkpg och tillmorbror, moster, kusinerna Hedvig, Berta o lilla Ingeborg o lille Harald o Hjam skall du krama o pussa från pappa o mamma och sjelf helsas du så varmt från dina egna Carl o Kerstin.