Frankfurt am Main den 26 Okt 1896

 

Mina älskade små gossar Harald och Hjalmar!!

 

Gud beskydde, välsigne och bevare Eder mina små älskningar

 

Ja nu idag skall jag skrifva till eder, och pappa till moster Ena. Vet du Harald lilla, att jag tänker so ofta och mycket på eder, mina kära små gossar, och undrar så mycket om ni glömmer bort pappa och mamma. Du glömmer oss nog ej, hoppas jag, men lilla darlingen Hjalmar som är så liten han kanske snart glömmer oss, derför skall du tala ofta om oss och påminna honom om pappa och mamma. Äfven skall du lilla Harald som är stor gosse vara så snäll emot lille söte bror, ja du skall vara som en liten pappa för lillebror Hjalmar, han behöfver att du är snäll och leker med honom och blir hans lilla häst ibland då han vill det. Vill du försöka vara en snäll och uppoffrande och förståndig bror mot lille Hjalmar.

 

Jag väntar nu så mycket efter att få höra från moster hur snälla ni båda två varit också undrar jag om du sista lördagen fick i skolan ”varit snäll och uppmärksam”. Först och främst hoppas jag att du ej glömmer bort barnavännen Jesus som älskar alla små barn så mycket, glöm ej att bedja till Honom att han gör dig till en lydig o snäll gosse, derom beder mamma o pappa dagligen. Du är väl ock mycket lydig och snäll mot lilla moster Ena hoppas jag.

 

Ja nu skall jag tala om för dig att vi äro rätt långt nere i Tyskland i en stad som heter ”Frankfurt am Main”. Vi hafva sett många lustiga saker der vi rest fram, bland annat se vi hur hundarna draga små vagnar med mjölkkrukor uti, det ser så lustigt ut huru de knoga och draga, små stackarna. Sedan få vi se så mycket vackra hus, kyrkor och sköna platser. I dag hafva vi åkt på tåget utefter floden ”Rhen” och den var så bred och vacker, och flere tåg mötte vi som gingo på den andra sidan om floden, och ångbåtar sågo vi väl hundratals som gingo fram och åter i floden och förde lastbåtar både 1, 2 och 3 efter sig. Du hade allt tyckt att det hade varit roligt att stå i Kupen med och sett på allt detta.

 

I morgon skola vi fara härifrån och till en annan stad som heter Basel. Vet du mamma har så mycket tänkt på eder i qväll och gladt mig åt att lilla Alma kommer till eder i dag, tänk så roligt ni skolen hafva tillsammans. Du skrifver väl o talar om allt roligt för oss.

 

Nu sänder mamma många pussar till dig o lille ”Hjam”. Pussa äfven moster Ena från mig. Och lilla Alma skall du helsa mycket.Om du ej kan läsa brefvet eller förstå allt så hjelper allt lilla moster Ena dig dermed. Farväl mina små gossar, vi skola snart skrifva igen. Skrif snart till oss beder eder egen älskande mamma Kerstin

 

 


 

Frankfurt a. Main d 26 Okt 1896

 

Kära lilla Syster Ena!

 

”Jag har gjort så, och skall ännu upplyfta, bära o hjelpa

Mycken nåd, frid o helsa!

 

I dag skall jag skrifva ett litet bref till dig, Kerstin har skrifvit de föregående gångerna. Först bör jag med skäl tacka dig för sist! Lång var vägen hem och lång är ju vägen äfven nu då vi lämna dig och eder alla våra kära, men så var ju ock visiten hemma hos eder ganska lång. Nu ligger den dock bakom oss, och snart är den ju som en dröm, men en dröm vi behålla i lifligt minne. Jag hoppar gerna om resans början och skilsmessan från våra små kära gossar och från eder alla våra kära, ty den är ett af de svåraste saker jag genomgått, men allt går genom Guds nåd och det svåraste kan till och med bli ganska lätt.

 

När skilsmessan var öfver och vi sagt eder farväl, så har jag ej känt det så svårt, som jag gjorde på vår ”profresa” upp till Stockholm o Uppsala. Ja, allt har i alla afseenden gått bra hitintills – så har herren gjort och han har lofvat att fortfarande så göra. Min lilla Stina har ju berättat för dig om vår resa ända till Köln och bör jag något tala om dagsmarschen i dag fr. Köln till Frankfurt. Vi bröto upp från vårt trefliga herberge, Christlische Hospitz, i Köln strax före 8 o tåget gick kl. 8.10 f.m. Vi kommo ut i dag något sent o det gjorde att vi fingo för brådt vid station att hinna med allt o komma med tåget – det gick dock bra, men i fortsättningen af resan komma vi nog att taga mer tid på oss, ty man behöfva god tid vid dessa oerhört stora stationer – utan att ha sett dem kan man ej ana hvilka stationer de ha här i Tyskland. Jag tror här i Frankfurt är den största jag sett.

 

När vi sedan väl kommit på tåget bar det af ned efter den ”wunderbarlische” sköna Rhen med det ena sceneriet efter det andra o det ena öfverträffande det andra. Jag har nu ej tillfälle att närmare beskrifva detsamma. Vi kommo fram hit kl. 1.17 eft.m. o ha vi användt resten af dagen att bese denna stad. Ehuru den nog ej kan täfla med Köln, som har sin underbara Dom, så är nog denna stad märklig nog. Här sågo vi bl. annat Luthers huset, där han bott och huset och våningen där den store Goethe föddes. Detta är nu några ord om denna dag – ursäkta lilla syster att det ej blir mera.

 

O hvad vi tänka på dig och våra små gossar och önska att I alla 3 måtte vara o få vara friska och krya och att de måtte göra dig glädje och ej allt för mycket besvär. Gud välsigne er alla 3. Hälsa och klappa om piltarna mycket fr. mig o lilla mamma. Helsa också mycket till morbrors alla, Nordsjö, Lundqvist, Tanterna Vikström o Ölander, Plank och alla alla kära vänner sjelfva äfven o tusenfallt hälsade från din br. Carl

 

En egenhändig helsning vill jag sända dig. Tack för allt du gör barnen, Gud skall en gång löna dig. Hoppas i alla äro krya. Hur går det med kassan tror du att det räcker så att I ej behöfver lefva för skralt utan att ibland kunna få stärkande o närande föda. Hoppas du fått 20 kr. fr. Göteborg o 20 fr. Malmö. Skrif om allt huru I hafven det o allt som rör barnen. Äro de snälla eller ej?

 

Vi båda äro krya o vid godt mod, dock förstår du nog att vi sakna eder alla mycket understundom. Helsa Rdrs mycket då du skrifver äfven till Valentins. Helsa ock morbrors, tanterna W. Julia B. Rinandrarna, tante Duwek o alla alla kära. Det dröja nu länge innan vi få höra från eder. Vi komma väl ej till Genua förr än i slutet af denna vecka. Måtte ni alla få vara krya så är allt bra. Tusende varma helsningar till dig sjelf från din Kerstin.