Genua den 1 november 1896
Mina kära små gossar Harald och Hjalmar
Mycken nåd, frid och helsa!
Först tack min lilla
kära Harald för ditt långa snälla bref, du gladde din
mamma och pappa med i går. Det är mycket snällt af vår lille gosse, att han skrifver så mycket till oss. Vet du, att både din mamma och
pappa de gråta i kapp af bara glädje, då de läsa såväl dina o lilla rara ”Hjams” som lilla snälla moster Enas kära bref. Så roligt att höra från eder
o ännu roligare att få glada underrättelser. Tänk att du fick i din bok: ”Varit
snäll och uppmärksam”. Och vi blefvo så glada ”så jag
vet inte” – som du brukar skrifva – öfver betyget som lilla moster gaf
dig då hon säger: ”Harald har ock varit mycket snäll
och lydig”. Ja vet du lilla Harald, om du blir så alltfort, då bli vi så gladaså vi hoppa på taket, och då gå åren så fort, så vi
komma ej att tycka, att åren bli långa, utan vi få snart se eder igen våra kära
små gossar.
Du frågar lilla Harald, när vi komma hem, enär mamma sade 5 år och pappa 8 år. Nu är det sålunda bäst att mamma och pappa komma öfverens om så att ni får veta det bestämdt och då säga vi, att vi komma, om Gud vill, efter 7 år.
Tack och lilla rara Hjalmar för ditt lilla bref! Då du har en så snäll liten moster, som vill glädja din mamma och pappa med att skrifva ned, det du säger, då skall du vara snäll och språka mycket nästa gång, så vi bli så glada. Ni skall se små gossar att vi ha rest långt nu och sett så mycket vackert. I moster Serenas bref ha ni nog hört om mycket.
Nu äro vi rigtigt mätta på att fara på jernvägen, så vi skola nu i morgon gå ombord på en stor ångbåt. Nu vet jag att I bedjen Gud för oss, att vi få en god sjöresa, då skall det bli så skönt. Du minnes nog hur lilla syster Ester och du sprungo omkring på däck på ”Imperatrix”, då vi kommo från Indien, och huru roligt du tyckte det var på sjön. Nu längta vi mycket att komma till Bombay, så att vi åter få bref fr. eder, ty förr vi få inga. I sitten nog i dag och skrifven till oss för att sända till Bombay.
Farväl nu små gossar och lilla moster Ena!
Gud vare med eder och oss.
Er egen pappa Carl