Port Said den 8 Nov 1896
Käraste
lilla syster Ena!
Guds frid!
”Den som hoppas på Herran skall aldrig på skam komma.”
Ja nu äro
vi, som du ser af ofvan, lyckligt komna till Port Said,
men vi hafva haft en ganska svår resa hit enär det stormat mer och mindre hela
vägen ända från Genua. Det har ej varit någon farlig
storm, hvad jag tror, dock nog af, hafva vi hela sällskapet utom Carl och Iwar
varit ganska krassliga hela vägen på sjön. Det är ju ingen farlig sjukdom men
farligt obehaglig att man vet ej hvart
man skall vända sig i sitt elände och det svåraste är att man ingen mat kan
förtära, man har vämjelse för allt. Äfven är maten mycket dålig, allting uppblandadt med olja, så man blir sjuk bara man tänker på
den. Förfärligt är det riktigt med mat på båten först vid 7 tiden cerveras det te och kaffe hvilket som behagas, men båda
delarna osmakliga, till detta är det endast ett slags skeppsskorpor hårda att
man med möda kan bryta itu dem. Sedan kl. 10 är det frukost bestående af en 5
rätter varm mat o frukt till decert, men allt utom vindrufvorna, har varit vämjeligt. Kl
2 är det lunch o då är det bara 1 kallrätt, ibland ungsstekt
potatis till sedan är det middag kl. 6 då är det en
Sedan har jag så svårt att kunna sofva om nätterna i den lilla trånga varma hytten att jag känner mig rätt trött och matt, men Herren hjelper underligen igenom allt. Är det ej ett under huru man blir buren öfver dessa stora djupa vatten, jo isanning det förefaller en mer än underbart mången gång. Vi hoppas allt att det skall bli lugnare den återstående delen af resan, ty medelhafvet är nog det osäkraste af dessa farvatten har jag hört.
Nu få vi då en dags lugn resa och det är genom Suez kanalen, få se om vi ej kunna få ett bref äfven från Suez, det tyckes ej vilja gå för mig i afton. Zelma I. kom just nu och sade att vi skola stanna här tills i morgon afton kl. 6. Vi äro nyss nu komna hit på söndag qvällen kl 10. Så derför god natt Ena lilla för i afton, fortsätter väl i morgon litet. Men vill först säga att mina tankar äro så mycket, mycket hos eder, undrande om både det ena och andra. Måtte ni alla 3 bara få vara krya, Gud gifve det för sin godhets skull. Just nu hörde jag att båten kanske går tidigt i morgon bittida derför är bäst att jag afslutar det för säkerhetens skull.
Helsa så kärt mina dyra små gossar, du förstår nog hvad mitt hjerta känner för dem alltjemt och i synnerhet då jag skrifver eller talar om dem. Tack för allt du gör för dem.
Helsa morbrors o alla vänner som du träffar. Helsa lille Harald och lille ”Hjam” att vi bedja dagligen för dem, gif dem många pussar fr. mamma.
Till sist helsas du så varmt från oss båda. Hälsa ock Alma o bed henne ej tröttna på barnen. Gud skall löna Eder för all uppoffring. O hvad vi vänta att få höra fr. eder. Det blir långa veckor innan vi komma till Bombay.
Din dig älskande Kerstin.
Port Said d. 8 Nov. 1896
Älskade
små gossar Harald och Hjalmar!
Gud
välsigne Eder!!
Ett litet bref vill pappa skrifva till eder
härifrån – du lille Harald minnes nog Port Said, där
lilla Ester och du var med pappa i land. Vi gingo ned
på en stege från den stora båten ned i en liten båt och rodde i land. Och sedan
vi gått omkring i staden och köpt litet medicin så återvände vi till mamma o
lilla Hjalmar. Minns du det?
Vi ha nu farit öfver Medelhafvet – som kanske moster visar dig på en karta – och det har blåst mycket mera än då I voren med, i synnerhet en natt – natten mellan Fredagen och Lördagen. Men allt går så bra, ty Jesus är med oss och då är det ingen fara. Nu börjar det på att bli varmt, och vi måste tänka på att köpa oss och använda sådana där stora solhattar. I ären bra lyckliga att I slippen det, ty de äro bra besvärliga. Vi veto ännu ej när båten afgår härifrån, därför är det bäst att jag redan slutar och postar brefvet i qväll kl. är nu strax 12 på natten.
Adjö dyra små gossar. I måste skrifva mycket roligt till oss o trösta lilla mamma, som nog längtar efter eder ibland mycket. Hälsa lilla moster Ena och alla kusiner o morbrors och alla kära – och sist även båda så mycket så mycket hälsade från edra älskande föräldrar Carl o Kerstin.