Chhindwara C.P. den 30 November 1896

 

Mina dyra kära små gossar Harald och Hjalmar!! Gud beskydde o bevare eder!!

 

”Ett barn är oss födt och en son är oss gifven.”

 

Då detta bref kommer fram är det snart jul förmodar jag och derför vill jag då allra först önska eder en glad och fröjdefull jul. Måtte vi ej glömma bort den allra största julgåfvan Jesusbarnet som kom till jorden för att frälsa oss från våra synder. Tänk hvad Jesus var god som kom ned till oss arme syndare led och dog för oss så att vi skulle slippa förgås. Huru tacksamma böra vi ju vara mot Jesus som gjort så mycket för oss, glöm ej det lille Harald och tala ofta vid lille älsklingen Hjalmar om Jesus och allt hvad du hör om Honom i skolan. Jag vet att lilla moster Ena talar allt ofta med eder om den stora barnavännen som älskar eder båda så mycket. Tänk så rädda ni skolen vara att synda mot Honom och bedröfva Honom.

 

Vet du lilla Harald att nu äro vi lyckligen komna fram till Chhindwara, hvilket var mycket skönt efter den långa besvärliga resan, men vet du att mamma grät ändå vid framkomsten, och kan du gissa hvarför, jo det såg så tomt och ledsamt ut i Bangalown och rundt omkring der du, lille Hjam och lilla Ester sprungit och lekt så mycket och nu fanns ingen af eder der, men vet du jag är på samma gång glad att ni äro hemma i Sverige, ty det är så varmt och svårt här, till och med nu som det borde vara svalt. Det är ungefär så varmt som det var i somras då vi voro hos morbror Edréns om ej ännu varmare. Mamma är så glad att ni slippa lida af den svåra värmen.

 

Vi kommo hit i fredags qväll vid 6 tiden och då kommo tante och farbror Danielsson och tante Stina och mötte oss i tongan strax nedanför vår bangalow, alldeles som du och lilla Ester gick och mötte tante Stina, minnes du det? Då vi kommo till porten der man går in till vår gård stod en hel mängd af folk och helsade på oss, bland dem var Jakob o hans hustru Elisabet o deras son lille Simeon, honom minnes du allt, äfven var Abel (Habil) med flera af de nya kristna samt Punnia, Hjalmars Ayah, minnes du henne? Och Missra och Patel var ock med, och alla frågade så mycket efter eder båda. Så fort Punnia hade helsat ”salam” frågade hon: ”har ej memsahib ”chota (lilla) baba” med.” hon tycktes blifva mycket ledsen då hon fick höra att ej lille Hjam var med. Sunnia sköter nu soparetjensten eller är vår metrani och Patel hennes gosse hjelper henne sopa i bangalown, du minnes allt att han brukade göra det då ni voro här med. Vi hafva helsat till alla som du skref och bad om och de blefvo så glada. Habil hörde i dag att vi skulle skrifva till dig och då bad han att vi skulle sända hans salam till dig. Kommer du ihåg att Punnia var moder at Missra och Patel, hon talade om att båda pojkarna har talat så mycket om dig sedan du lemnade Chhindwara, de tyckte att det var så roligt att leka med dig.

 

Kommer du ihåg att farbror Danielsson hade två små små flickor då vi reste hem, nu äro de 2 år och 3 månader gamla och springa och leka, men de äro så magra och bleka och klena så de nästan ragla då de skola springa, små kräken. Farbror Danielsson bo i det huset som pappa byggde, du minnes allt att det låg strax intill vårt hus. I dag på morgonen kommo Ayohrna öfver till oss med de der små flickorna, och då satte jag dem i hvar sin gungstol, som du minnes vi hade, och gungade dem o de tyckte det var så roligt. Sedan gaf jag dem biscuits och de åto upp 3 hvar. Efter en stund foro de hem igen.

 

Ack huru önskar ej Pappa o Mamma att ni båda och moster Ena och Alma skulle komma och helsa på oss ibland, jag skulle då ock bjuda eder på biscuits och det bästa jag kunde hitta på. Men nu få vi lof vara riska så går allt så bra. Vi skola bedja flitigt till Gud för hvarandra, vill du ej det, lilla Harald? Var så lydig och snällo artig mot alla, det vill Gud. Det var så roligt höra af Moster Enas sista bref att ni äro så snälla, det både moster o Alma tycka, mamma o pappa blefvo så glada å du vet icke lilla Harald. Gud hjelpe dig att vara snäll i fortsättningen.

 

Nu är det andra papperet fullt derför är bäst att sluta. Helsa o puss om lille Hjam rån mamma o pappa o du sjelf skall ock hafva många pussar från oss båda. helsa lilla moster, Alma och alla bekanta. Kanske ni nu äro hos morbror Rinnanders då detta bref kommer, om så är så helsa dem så kärt från pappa och mamma. Edra älskande föräldrar Carl o Kerstin.

 

Helsa Alma att jag skall en annan gång skrifva ett litet bref till henne. Du är så snäll lilla Harald som skrifver dina bref så fulla, derför får du ock ett långt bref fr. mamma i dag. Allt som du skrifver tycker vi är så roligt, så du vet inte. Idag vänta vi hit Tante och farbror Franzén från Amarwara, äfven farbror Ruthqvist. Franzens skola bo i ett tält här på gården där du minnes tante Dowson o Frank hade sitt tält. De komma för att helsa på oss.

 

Du kan väl ej läsa mitt slarfviga bref. Moster hjelper dig allt. Din mamma.

 

I dag är det den 1 Dec. Tack lilla Harald för ditt långa, roliga, kära bref vi fått i dag från dig. Vi äro nu så glada deröfver. Och tänk hvad Gud är god mot både eder o oss som få vara friska. Så roligt höra att det snöat o hvad jag skulle tyckt om att se det samt se dig åka på kälken. Så roligt att lille Hjam ock fick åka litet.

 

Tante Stina skickar dig en tafla af vår bangalow, känner du igen den? Moster tycker allt det blir roligt att få se den.

 

Du är väl bra snäll vid lille Hjam o rädd om honom, du är väl hans lilla pappa nu. Du minnes allt hur din pappa brukade vara mot dig. Helsa tante Kerstin, Tanterna Wirström o alla tanter som känna oss. Glöm ej tante Julia Bratt.

Din egen mamma.