Chhindwara C.P. India d. 8 Dec 1896

 

Min älskade lilla Harald och Hjalmar!!

 

”Se Guds Lam, som borttager verldens synder!”

 

I nästa bref du skrifver till Pappa och Mamma, så talar du nog om i hvilken vers i Joh. Ev. 1sta kapitel detta står skrifvet och hvem som sade det, och hvad som menas dermed – vill du det lilla Harald?

 

Nu till edra kära bref vi i går afton erhöllo. Om I kunden begripa, så öfverlyckliga vi blifva åt edra bref: Det är nästan så att vi äro färdiga att hoppa upp i taket. Och så långa roliga bref I skrifven sedan. Du måste tacka lilla moster Ena rigtigt att hon alltid skrifver så långa innehållsrika bref och att hon skrifver, så mycket om eder. Det är nästan som vi skulle titta och tala om för henne hvad hon skall skrifva.

 

Och du lilla Harald är också värd beröm, som skrifver så långa roliga bref till oss. Vet du alla vilja så gerna höra, hvad du skrifver och de tycka, att det är så roligt. Farbror och tante Danielsson, Farbror och tante Franzén, Farbror Ruthqvist, tante Stina och tante Anna (en tante som kom med oss hit nu) och Pactel (som nu är vår sopare) o Ramdin och hans barn, Jakobs o deras Simon (de ha en liten gosse till nu) – ja, alla alla, tacka dig så mycket för hälsningarna och hälsa dig så mycket tillbaka. Då du tycker att du ej har något att skrifva om till pappa och mamma, så gör du, som du gjorde, då du skref brefvet, vi fingo i går – skrifvet den 15 November – stick dina händer i dina byxfickor och tänk ut något roligt. Hvad t.ex. lilla Hjalmar säger om dagarna, hvad han gör och hvad du nu läser i skolan, om du kan dina lexor mycket bra eller litet bra eller icke alls, hur långt ni ha räknat nu och hur långt ni ha läst i katekesen o.s.v. Sedan kan du tala om för oss om du läser något i ditt nya testamente o i någon annan rolig bock. Du är mig en liten dugtig gosse som skrifver så mycket till oss. Då du tycker någon gång att det icke går bra att skrifva och att det är tråkigt, då skall du tänka på att din lilla mamma och pappa bli så glada åt hvad helst du skrifver, så går det nog bra igen skall du se.

 

Mamma och pappa tyckte att du var en så liten dugtig gosse, som på försäljningen för de stackars hedningarna, som ej känna Herren, gick och handlade och styrde, som en stor dugtig karl o att du köpte julklappar också och att du var villig att använda hela din kassa för det goda ändamålets skull – dock nästa gång du går och köper något hvar sig på en sådan där försäljning eller i bodarna eller på torgen, så är du nog snäll och talar om på förhand för lilla moster Serena för hur mycket du vill handla och snällt och lydigt gör som hon säger. Ja, både mamma och pappa veta att du vill vara rigtigt snäll och lydig mot din lilla snälla moster Serena och för öfrigt mot alla, din lilla bror Hjalmar och lilla Alma och dina skollärarinnor och skolkamrater. Tänk så roligt att du, då du skref, för 5te gången fått i din anmärkningsbok: ”varit snäll och uppmärksam”. Du må tro, att det gläder mamma och pappa rysligt mycket att höra detta. Vi hoppas att du verkligen är mycket snäll och uppmärksam i skolan så att du verkligen förtjenar det – ja, det tror vi att du, vår lilla gosse är.

 

Det är i dag första gången jag skrifver till dig fr. Chhindwara enär mamma skref till dig i förra veckan. Jag kan sålunda tala om så mycket för dig. Du minnes då vi foro hem, så köpte tante Stina våra gamla oxar och dem har hon qvar ännu. De äro dock nu så gamla (i synnerhet den ena) så hon måste nog köpa sig ett par andra.

 

Pappas ”grolle” köpte farbror Franzén, men sedan har farbror Ruthqvist köpt den af farbror Franzén. Dessa båda farbröder och tante Franzén voro här i förra veckan och då ville farbror Ruthqvist att jag skulle hafvagrolle” tills jag kunde få mig fatt i en bra häst. Och när farbror var så snäll och ville det, så tackade jag för det och i går eft.m. kom Ramdin och grolle hit, så i qväll skall Ramdin få spänna för grolle för pappas gigg och så skall din pappa ut och åka efter gamla grolle, på samma sätt som förut. Det skall bli så roligt tycka mamma och pappa att få åka efter grolle igen. Han springer så snällt.

 

I qväll får nog icke lilla mamma följa med ut, ty hon har ej varit rigtigt bra i Söndags och i går. I dag är mamma bra igen och uppe och klädd, men hon får nog ej komma ut och åka första dagen, ty pappa är så rädd om henne. Du vill nog höra hurudant lilla mamma var sjuk. Hon fick ondt i sin mage – litet diarrhé och feber, men så fick hon medicin och måste ligga stilla, och Gud var så god, att han gjorde henne snart bra igen. I behöfven icke vara oroliga för henne, ty hon var ej mycket sjuk, men pappa är så rädd om henne, så hon måste vara stilla ett par dagar, att hon ej skulle blifva värre, utan fullt bra snart igen. Och nu är hon det redan Gud vare lof. Jag vet att, då du får höra huru god Gud är mot oss och gifven oss hälsan, och om vi bli litet sjuka, så snart gör oss bra igen, du böjer dina små knän och tackar honom för att han är så god. Det är nog ej underligt att mamma blef litet krasslig efter den långa resan som mot slutet blef så svår. Men nu äro vi så krya, att I kunnen vara så glada.

 

I ären kanske vid Skånstorp då detta bref kommer och då måste jag tala om att i förra veckan hade vi bref fr. Ruth Hultmark, skrifvet d. 22 nov utanför Indiens kust på väg ned till Kolumbo. Det var så roligt. De voro krya och glada, men väntade mycket att nå sin resas mål. De ha haft god sjöresa så långt. Vi förstå af detta bref att de seglat om oss på vägen och att de undsluppo cyklonen på Indiska oceanen som vi råkade ut för – och tänk så väl det var.

 

Nu har jag skrifvit så mycket att jag måste sluta. Lilla mamma skrifver till moster Serena. För öfrigt skall du hälsa henne så mycket fr. din pappa o till lilla Hjam – detta bref är ju ock till honom – tack min lilla gullgosse för dina bref, de äro så bra – o till morbror Rinnanders och alla som känna oss. Farväl mina dyra gossar och alla kära. Herren vår hjelpare!

 

Eder älskande far Carl.