Chhindwara C.P. den 15 Dec 1896
Mina
kära små gossar Harald och Hjalmar!!
Gud
välsigne och bevare Eder!
Nu har åter en hel vecka
gått till ända sedan vi sist skrefvo till eder. Tiden
går bra fort, den ena veckan efter den andra och den ena månaden efter den
andra och på så sätt går snart både ett, tv, tre, fyra och fem år. Och sedan om
Gud vill och vi lefva få vi då snart se hvarandra igen. Tänk hvad det skall bli roligt mina älskade
små gossar att åter få mötas och omfamna hvarandra.
Det är nu snart två hela månader sedan vi lemnade
eder vid Linköpings station. Vet du lilla Harald att mamma tyckte det var så
svårt att resa från sina små gossar att du kan ej
förstå hur smärtsamt det var. Men när vi få roliga bref
från dig och lilla moster då blifva vi så glada igen.
Vi hafva i dag igen fått ett roligt bref från dig och
moster Ena, för hvilka ni tackas så hjertligt. Mamma
tycker att du är en liten duktig gosse som skrifver
så långa bref och om allting, det gläder oss så
mycket. Du var ock riktigt snäll som lekte tåg med
lille älskade Hjam, tänk hvad
glad han då skulle vara. Jag hoppas att du ofta leker något roligt och snällt
med honom, när du har tid för din läsning.
Hur går det för dig med katekesläxorna? Tycker du att det är svårt att lära dem utantill? Tala om det för mamma är du snäll.
Sist jag skref till moster Ena ar jag ej riktigt bra, jag satt då i min säng och skref till henne, men nu är jag åter kry igen fast jag känner mig klen. Af brefvet vi i dag fingo från Eder hör jag att du ock varit litet dålig i feber, mamma blef ledsen höra det, men så god Gud är som gjort oss båda friska igen. Du skall akta dig så väl för förkylning lilla Harald. Spring ej och bli genomsvett ty sedan går det så lätt att bli kall, och om du någon gång blir svett så bed moster eller Alma byta om kläder på dig. Glöm ej det min lille gosse. Så roligt att lille Hjam fått sig en fin och varm ytterrock, o hvad mamma skulle tycka om att få se honom i den. Och hvad morbror Borgstedts äro snälla som så ofta bjuda eder till sig, du talar åter om i ditt sista bref att du o Hjam skulle gå till dem o dricka kaffe. Nästa gång du går till morbrors å helsa både morbror, moster, tante Hedvig, tante Berta och Ingeborg så hjertligt från pappa och mamma.
Så roligt att ni nu hafven snö och kallt i Sverige, du talar om i brefvet att det var tre snögubbar på gården, tänk så lustigt. Här ute få vi ej se några snögubbar. Men vi hafva godt om andra fattiga gubbar, gummor och små barn som oupphörligt gå och tigga dagen lång, och vet du de äro så eländiga och magra att en del af dem, särdeles små barn, likna knappast en menniskovarelse, de hafva knappast en smula kött på benen, de se alldeles upptorkade ut och det af brist på mat. De äro så svaga att de kunna knappast resa sig upp då de satt sig. Ibland sitter det både 20 o 30 sådana uthungrade menniskor vid vår bangalow och skrika och tigga den ene högljudare än den andre. När jag ser dessa små fattiga barn då tycker jag att du och lille Hjam äro så lyckliga och hafva det så öfverflödigt och bra att jag måste då tacka Gud som är så god mot både eder och oss. Vet du det är så många små barn och äfven stora som svälta ihjel, eller dö af hunger. Tänk så förfärligt! Och sådana eländiga hungriga stackare hafva vi ständigt omkring oss, och vi känna det så svårt att ej kunna hjelpa dem alla såsom man skulle vilja. vi gifva dem nog hvarsin slant med det förslår så litet i deras stora nöd. Tänk lilla Harald om du kunde samla ihop något i en sparbössa, jag menar pengar och skicka hit ut till dessa små, af hunger döende barn. Tycker du ej att det skulle vara roligt att få hjelpa och gifva dessa små lidande varelser som gå alldeles nakna o det börjar nu vara rätt kallt. Moster kanske kan hjelpa dig att tänka ut något bra sätt hvarpå du kunde samla in något för de små hednabarnen som nu hafva det så svårt härute. Och om du ej kan göra något annat så kan du bedja till Jesus för dem, att Han hjelper dem i deras stora nöd. Vet du att mamma har många gånger fallit i gråt då jag sett de små lidande barnen, nakna och så magra att hvarje ben och kota synts på dem, stå gråtande o skriande utanför vårt hus.
Ja nu är brefvet rätt långt hvarför jag slutar för denna gång. Tante Stina blef mycket glad åt ditt bref som pappa hade med till henne från dig. Vi hafva nu både tante Stina och en annan tante Anna Lundberg som bo båda i tante Stinas rum. Så vi äro nu 4 vid vårt matbord. Du kommer nog ihåg hur vår bangalow såg ut, den är sig lik. Farbror Danielssons och tanterna här helsa dig äfven Joel Babu o hans hustru Emilia kommer du ihåg dem, de hade en liten gosse som heter Herbert. Missra o Patel helsar Habil o Jakob och alla som du helsar till. Nu skall du helsa alla tanter som mamma känner o till Alma. Mamma hoppas att du är en liten lydig, artig o snäll gosse alltid o lär lille Hjam att bli det ock. Var så vänlig o lydig mot moster Ena och Alma så är mamma så glad. Du tycker väl mycket om Alma?
Tack älskade Harald för porträttet som kom med brefvet dag. Det var så roligt att få. Du skrattar o ser så glad ut, jag känner igen några af de andra pojkarna ock. Du var bra snäll som skickade oss detta kort. Du måste skicka Hjam ock en annan gång.
Moster Ena skall du gifva en stor famn fr. mamma. Var alltid tacksam mot moster. Helsa ock Tante Kerstin Schmidt från både pappa och mamma. Det skall bli så roligt höra hur ni haft det hos morbror Rdrs i jul. Tänk så snart jul nu är o sedan blir det långa ljusa dagar igen. Många pussar till eder båda mina små dyra gossar. Gud beskydde eder från allt ondt.
Eder älskande mamma Kerstin.
Båten vi gingo på heter: ”Rafaeli Rubbatino”