Amarwara d. 28 Dec. 1896

 

Kära syster Serena!

 

Mycken frid!

 

Nu är det tid att fabricera ett litet bref igen. Enär vi äro här uppe i Amarwara måste vi skrifva en dag tidigare för att det skall hinna med. Det kan nog ej heller bli så långa bref i dag – dock så långa fån I ju aldrig – ty det är ju litet svårt, då man är borta hos snälla sällskapliga vänner, att få tid till mycken brefskrifning. Mamma håller på att skrifva till sina små gossar och du måste vara snäll och nöja dig med hvad jag kan åstadkomma till dig.

 

Hjärtligen tack för edra sista kära bref, som vi erhöllosjelfva julafton. Det är bra roligt att få bref från eder och få så glada lugnande bref. Man är nästan som litet förryckt, då brefven komma, och man nästan slukar dess innehåll. Jag vill genast svara dig på hvad du frågar om i ditt sista bref om vårt varande skrifna hos dig i Linköping. Enligt Doc. Kolmodin bestämda minne så böra vi stå hemmaskrifna i Sverige, och därföre var det nog min tanke att vi skulle stå skrifna hos dig, om vi få det för dig och intet annat hindrar det. Är det nu så att de komma att beskatta mig för några inkomster att jag kommer att få utbetala någon större skatt, då blir nog detta orsak för mig att trots Kolmodins mening att stå skrifven hemma, dock med det första taga ut mina betyg, ty jag kan naturligen ej skatta i 2 land – här kommer jag få betala skatt i hvilket fall. Är det så att det endast blir en personafskrift för mig och Kerstin, då får det ju gå och du är snäll och lägger ut det och låter mig veta derom så skola jag allt betala dig. Ja, äfven om det blir en större skatt nu är du snäll och betalar för mig och underrättar mig så skall jag göra dig rätt. Så mycket om skattpenningen.

 

Vi ha nu firat jul här tillsammans med syskonen Franzéns och Ruthqvist, och det har varit mycket roligt. De äro alla 3 så snälla och glada, som någon gerna kan vara. Vi foro hit i Tisdags och resan gick utmärkt bra, ehuru den togo oss nästan hela dagen. Vi lemnade Chh. kl. 7 på morgonen och voro framme mellan 4 o 5 på qvällen. 7 engl. mil från Amarwara mötte oss Franzén med ”vin och vatten” (=te). Ja, de äro mycket kära omtänksamma vänner och så glada och tacksamma att vi kommo så vi nästan blygas. Nu vilja de ej heller låta oss fara hem, men vi måste nog under dagen återvända till vårt land. Det är mycket trefligt här nu – bungalow och allt är omändradt sen jag var här sist – och en liten kristen församling på en 25 själar finnes. Ja, det är mycket roligt här på allt sätt – stora skaror af sjuka få hjelp dagligen och omkr. 200 fattiga födas för hvar dag. Regeringen gifva pengarna o missionärerna köpa säd och föda de fattiga. Det är bäst jag slutar. Papperet är så dåligt att I kunnen troligen ej läsa hvad vi skrifvit. Bättre nästa gång.

 

Tusen helsn. till gossarna o er alla din sanne br. Carl.