Amarwara den 29 Dec 1896
Älskade
Stina!
Frid!
”Alla Herrans vägar äro godhet och sanning” etc
Genom bref till Ester i går fingo vi
del af den smärtsamma förlust som drabbat din älskade bror
och äfven dig lilla Stina. Djupt deltagande känna vi för eder och särdeles för
Pastor Sahlin hvilken sorgen drabbat mest, ja vi känna det mycket smärtsamt
både Carl och jag. Måtte Herren sjelf hugsvala den sörgande maken och
fylla alla tomrum med sig sjelf. Och gifve Herren dig nåd att i stillhet kunna
taga allt från Honom. O hvad underliga Herrans vägar äro, men stort veta, att
de äro ”godhet och sanning” trots våra känslor.
Det är svårt att förlika mig med den tanken att den lilla älskliga Anna för alltid lemnat sin dyre make, men godt veta att det är endast för denna tiden. Ett saligt återseende skall det blifva på Guds högra hand evinnerligen, der ingen gråt, ingen värk varder mer. Ja, vore vi der!
Huru väl minnes jag ej mitt sista sammanträffande med Anna, hon visade mig så mycket deltagande och kärlek för den skillsmessa jag hade genomgått att jag vågar säga att knappast någon deltog som hon, ja hon var mer än älsklig. Tänk att hon nu genomkämpat och vunnit, o så underligt! Och så stort för de efterlefvande att hafva denna visshet, de behöva då ej sörga såsom de der intet hopp hafva. Mina tankar äro nu oafbrutet hos eder som sakna och känna förlusten så stor efter den dyra älskade. Herren Jesus sjelf tröste och hugsvale!
Jag väntar nu att få komma och träffa dig lilla Stina. Vi ämnade att återvända till Chh. såsom i dag eller i morgon (onsdag) men Franzéns äro så vänliga och vilja ej låta oss fara förr än nästa lördag, men då får du allt vänta oss med säkerhet fram på ef.m. Vi komma väl ensamma då eftersom distriktsmötet ej blir förrän den 9 o 10 januari. Vi trifvas så bra här och hafva så roligt i alla afseenden. Både Franzéns och Ruthqvist göra allt för vår trefnad. I går voro vi ute på en ”pic nic” då herrarna sköto en 11 ankor och änder. Friska och krya äro vi ock alla, Herren vare lof. Glädjande nyheter fingo vi från våra dyra små gossar och syster ”Ena” med sista posten. Allt är nåd af Gud.
Hör du lilla Stina de der gardinerna du minnes vi talade om, kom jag ej att taga fram, men de ligger i den stora låren, i ”godam”, som står under hyllan. Jag nämner detta utifall du skulle vilja använda dem. Och kära du så ledsamma nyheter vi fingo på sjelfva juldagen rörande tjenarne. Du må tro att detta gjorde mig ej litet oro o bekymmer så att jag t.o.m. hade vakonätter derför, men vill nu ej vidare röra deri tills vi komma hem. Jag tänkte så mycket på dig och Anna o undrade hur ni hade det, jag ville resa hem så fort sig göra lät för denna sak, men fick ej och måste derför lugna mig. Och nu farväl. Helsa Anna Danielssons o dig sjelf fr. oss alla.
Din dig älskande Kerstin.
Tacka Anna hjertligt för Julhelsningen, det var så vänligt af henne. d.s.