Chhindwara den 21 Aug 1892
Min käraste lilla mamma och syster Ena!!
Mycken nåd, frid och välsignelse af Herren vår Gud!
Ehuru i
sednaste laget vill jag ändå söka få några af denna veckas post. Först, tack så
hjertligt, sista kära brefvet afsändt från Skånstorp! Så roligt få höra från
Eder alla, och och om de gamla byggderna der man fordom gick ut förlustade sig.
O det är så underligt att tänka tillbaka på allt som timade hemma, det
förefaller numera som en dröm. Dock skall det bli bra roligt att få komma hem
en gång om Gud så vill, och vi lefva. Men ej blir det så snart, Serena lilla,
som jag kanske gaf eder anledning att tro i ett af mina bref. Det var mera ett
löst tal af mig eller kanske mera en önskan för att ju förr dess hellre få hem
barnen. Det går nog ej så lätt att slita sig ifrån sin man som man är så
innerligt fästad vid ej heller lätt för honom att sända iväg alla sina kära.
Jag hade inte ens skrifvit till Maria härom vi hade endast skrifvit till hvarann
om huru välbehöfligt för våra små barn att få komma ifrån detta hednaland der
allt inverkar allt annat än godt på dem. Det är mer än svårt att fostra barnen
härute, vi ha mången gång undrat om det skall vara värre än hemma. Barnen blir
nog mycket kinkigare och svårare här för klimatets skull, de lida sig sjelfva
ibland de små kräken särdeles då det är så varmt att hela deras små kroppar bli
eldröda af ett slags utslag kalladt "prick heat" (stickande hetta).
Jag var mycket angelägen att få iväg detta bref med denna post dels derför att det nu är rätt länge sedan vi lät höra af oss och så är det en sak vi ville så genast bedja dig om Serena lilla, neml. att köpa Harald en a, b, c, d-bok och sända med nästa sändning om det ej allaredan är för sent då detta bref kommer fram. Han fyller nu snart 5 år och det är då hög tid att börja läsa med honom. Harald är mycket intresserad af att sitta och skrifva och kluddra, han kan skrifva sitt namn rätt bra endsam utan att se någon förskrift, att börja med skrifver vi för honom förstås. Huru glädjande skulle det ej vara om han ville bli en läraktig gosse. Så förfärligt roligt att höra om gossarna Edrén och så glädjande för föräldrarna.
Vet du Serena lilla det är en sak till som jag så mycket önskat att jag kunde få från Sverige och det är litet essence af mandel, cadro och vanilj. Om det ej blir något extra besvär för dig vågade jag bedja dig köpa mig en flaska af hvarje essence jag ofvannämnt. Jag skall förstås vid något tillfälle söka ersätta alla de omkostnader jag förorsakar. Skulle det falla sig det minsta olägligt så låt det helt simpelt vara, det är väl en sak som man kan vara utan. Jag bakar litet småbröd ibland särdeles "berliner bröd" och då saknas cedron så mycket särdeles som jag aldrig har någon mandel att lägga uti degen. Det är så roligt att ibland få baka litet, och barnen se ej snedt på att få sig en biscuite då och då. Harald vill gerna hjelpa mig att baka småbröd och särdeles att äta då jag får några bakta. Jag har haft stor nytta och glädje af den lilla jernspisel som Larssons i Göteborg sände oss för ett par år sedan.
Nej det är nu tid för mig att börja tala om huru vi må, vi äro nu alla krya, Gudi lof! Haralds mage var i olog för ett par veckor sedan, han hade blodöppningar, hvilket är så vanligt under regntiden, men är nu mycket bättre fast ej fullt bra. Lilla Ester är ock kry, hon knogar på med den ena tanden efter den andraoch är till följd deraf ibland litet krasslig och kinkig, hon har dock ej flera än 10 tänder ännu, hon har nu ock börjat gå för sig sjelf, men ser så liten och späd ut. Carl och jag äro ock, Herren vare tack, krya, regntiden frestar oss dock något att man känner sig litet klen. Tänk hvad stackars lilla Maria genomgått som haft en så svår sjukdom att hon så länge fick vara afstängd från sina små, tänk så pröfvande! Men huru stort var det ej att Gud skonade henne för hennes man och små barn. Vi känna oss mera tacksamma häröfver sedan det sorgliga inträffat med Hilda Karlssons död. Ni har väl hört härom förmodar jag. Stackars Pastor Karlsson med sina två små moderlösa barn, han är nu på väg hem med dem, de har lemnat Bombay i dag, och han fick ingen i Sangor att följa med sig hem, der det finns tre ogifta töser, utan Mrs Ruthqvist förbarmade sig öfver honom o de små, och lemnade sin man för att hjelpa Pastor K. på resan hem till Sverige. Detta allt kom så hastigt på att vi visste knappast deraf förr än Mrs Ruthqvist var på väg ned till Bombay.
Måste nu redan sluta för denna gång. De hjertligaste helsningar först och främst till lilla mamma o dig Serena lilla samt till alla våra kära då I skrifven och så till alla öfriga kära vänner och bekanta.
Eder tillgifne älskande Kerstin