Chhindwara
C.P. India d. 30-3-1897
Mina
dyra små gossar Harald och Hjalmar!
Gud välsigne och beskydde eder till kropp och själ!
Ännu har jag denna vecka
icke fått några bref från mina rara små gossar, men
väntar bref i morgon. Jag vill dock ej dröja med att skrifva tills jag får dem för att få tacka för dem, ty jag
är angelägen att få edra bref afsända
på tisdagarne, att de må hinna ned till Bombay i god
tid för att komma med de stora postångarna, som går,
en hvarje Lördags middag – och så komma med till
Europa och skynda sig upp till eder, på det att I ingen vecka mån blifva utan bref från eder pappa,
som tänker på eder så mycket och älskar eder så mycket.
Som jag nu icke har något bref att tacka eder för och besvara, vill jag tänka på något annat att skrifva till eder om. Nu vill jag icke glömma att framföra till eder så många helsningar från alla dem, som känna eder. De hafva icke glömt eder skolen I se. De fråga mig så ofta om ”baba log” och vilja höra huru I mån och bedja mig helsa eder. Du lilla Harald är märkvärdig att komma ihåg så mångas namn. Alla här förundra sig deröfver och så gör din pappa ock. Nu för att uppfriska ditt minne skall jag skrifva någras namn. Alla följande helsa dig så mycket och säga, att jag måste helsa för hvar gång jag skrifver. De äro: Ramdin o hans barn: Narbad, Sapru o Binia; Ayah och hennes gossar: Patel o Misra; Jakob o Sara o deras Simon; Lunnel babu o Mariyam och deras barn: Grace, Arthur, Ruth, Rachel o Pulmani,; Isaak o Rebecka o deras barn: Emma, Mariyam (deras gosses namn har jag glömt); Joel babu o hans hustru o son Herbert; Abel o Davis. Dessa 2 äro nu också gifta o ha hvar sin gosse. Är icke det här många, så säg, som väl komma ihåg eder och äro mycket angelägna att jag skall helsa till eder. Alla farbröder och tanter helsa eder ock mycket kärt.
Men den, som jag icke kan helsa eder ifrån och som skulle helsa eder tusenfaldt mera än alla dessa tillsammantagne, det är dyra lilla mamma. I kommen nog väl ihåg eder älskande lilla mamma. Det är jag viss om! Pappa begär ej att I skolen gå och gråta efter mamma – er pappa gör det så det är nog för alla – men I skolen ofta tänka på henne der hon är hos Jesus. Hon ser eder nog, om icke så talar Jesus om för henne allt som rör eder. Vi skola ofta tänka på mamma och skynda hem der hon o små systrarna äro. Der skall det bli rigtigt roligt – vi behöfva då aldrig gråta mer.
Farväl nu för denna gång. Varen så snälla. Bedjen för pappa o skrifven mycket.
Eder ömt älskande far Carl.