Narsinghpur C.P. India d 8 Jan 90

 

Dyra älskade moder och syster Serena!

 

Mycken nåd och frid!

 

Hjertinnerligen tack för all eder kärlek mot oss! Jag kan knappt beskrifva hur rysligt dyrbart det kännes att se sig gång på gång ihågkommen. Mottagen, älskade moder och syster Ena, min innerligaste tacksägelse för alla edra kärleksgåfvor, som vi med sändningen äfven detta år fingo mottaga!! Det var mer än klart ådagalagdt huru I hafven oss i åtanke - och att se sig vara ihågkommen kännes mycket skönt o ljufligt. Varen ock snälla och till öfriga vänner som sände oss saker, framfören vårt hjertliga tack!

 

Gud lnen Eder alla rikligen så önska vi! O, att vi åtminstone till någon del måtte motsvara eller befinnas värdiga all den kärlek, som slösas på oss - sådana atnkar uppstiga i hjertat vid sådana tillfällen. Nog är Gud god mot oss, det få vi röna på mångfaldiga sätt.

 

Den här tiden på året är det bra skönt i India - och att lefva ute i tält är förträffligt. Vi voro ute ett par veckor före Jul och nu längta vi rigtigt ut igen. Det är så roligt att vistas ute bland byfolket och tala vid dem om Gud och predika för dem. De visa sig mera okonstlade och mera mottagliga för sanningen. Om Gud gifver oss helsan och krafter skola vi söka vara ute hela tiden ända tills hettan kommer och motar hem oss.

 

Om några veckor skall jag försöka skrifva till miss. tidningen och då något berätta om våra predikoresor. Jag hörde af Serenas sista bref att de i Styrelsen äro betänkta på att sända Hylander hit till hösten. Det blir mycket roligt om så sker. Mången gång är det så svårt att vara ensam - och tungt kännes det äfven att stå ensam på en så stor plats i ett så stort district.

 

Mer än en månad af det nya året är ju gånget innan detta bref anländer, dock jag vill ändå tillönska en god fortsättning på det samma och mycken nåd och frid af Gud, vår trofasta Gud, han som har alla våra år och dagar i sin hand. Tänk ändå hvad åren gå fort. Det är nu ej mindre än mitt 6te år jag börjar i India. O, huru mycken nåd och godhet har ej Gud bevisat mig ovärdiga under hela denna tid. Om andra 5 år - eller kanske något förr - om Gud vill och vi lefva kunna vi ha hopp om att få göra en liten visit hem till Sweden. Det skall nog blifva kärt.

 

Förlåt att jag alltid är så kort, men jag vet ej hur det är - jag har jemt brådtom.

Eder sannt tillgifne Carl