Narsinghpur d. 3 Juni 88

 

Min dyra älskade lilla Mamma

 

Mycken nåd och frid af Gud!

”Se jag är när eder alla dagar intill verldens ända.”

 

På det allra hjertligaste kommer jag nu för att gratulera omfamna och lyckönska lilla Mamma på sin födelsedag den 23 Juni 1888! Gud välsigne lilla Mor i rikaste mått och på allt vis både andeligen och lekamligen under hela sin lefnad på jorden, som jag önskar och hoppas måtte vara ännu många år till glädje för oss alla.

 

Lilla Mamma skall se att det gläder oss ej litet att höra att Mamma är så kry o rask igen som lilla Ena skref och talade om i sitt bref. Helsa lilla Ena och tacka henne så hjertligt för detta bref skrifvet den 17 april. Jag undrar så mycket om Mamma o Ena skola till Hellestad i sommar, om så tänker jag detta bref träffar eder der.

 

Lilla Mamma och Ena skola se att vi ha det nu så hett och varmt att man kan knappast sitta så lång stund stilla på ett ställe som medan man skrifver ett litet bref, I fån derför förlåta att jag äfven denna gång blir så kort. Vi äro dock Gud vare lof, så krya vi kunna vara i hettan, lille Harald lider nog mest, han är så röd på hela sin lilla kropp, det ha slagit upp små röda hettblemmor dessa sticka o klia förfärligt, jag vet det, ty jag har äfven ondt af sådant. Lille H är derför nu skrikig och kinkig emedan han plågas af värmen, äfven en sak till neml hans små tänder gifver honom nog mycket svårighet, vi förstår det så väl, han har endast fått två tänder ännu nere i munnen, men jag hoppas att de andra två uppe i munnen snart vill komma ty det är nu så svullet der o han ömmar mycket om dem. Lille H. säger nu Mamma ganska rent och när han är ledsen o gråter skriker han mam mam mam oupphörligt. Pappa har honom mycket på sitt knä och om qvällarna, då rida de hem till Sverige och helsar på mormor och farmor. Och vet mormor att lille Harald är så förtjust uti att ligga o sofva på pappas arm om nätterna, så på sista tiden ha de mest legat tillsammans, han sofver bäst om han får ligga hos någon af oss.

 

I Betul måtte det vara förfärligt hett i år. Maria skrifver o klagar mycket öfver hettan, ja detta är nog det svåraste vi ha att genomkämpa härute, men nu är snart denna hettid öfver, om en 8 à 14 dagar ha vi regnet att förvänta med dess svalka, som är så efterlängtad af hela naturen.

 

Du frågar Serena lilla om vi på något vis behöfva fara illa, du säger att mamma och du äro oroliga derför ibland, och derpå vill jag uppriktigt svara att vi ej behöfva på minsta vis, I skolen ej vara oroliga derför ett halft ögonblick mina kära, hittilldags ha vi haft rikligen till vårt uppehälle, ehuru vi nog ej kan få detsamma alldeles som hemma i Sverige och vi börja nu vara vana vid detta landets föda och tycka mycket bra om den. Jag sade att vi hittilldags ha haft rikligen, Styrelsen hemma har i år börjat knappa in för oss lite hvar såsom fri läkarevård m.m. det få vi hädanefter bestå oss sjelfva, o somliga läkare äro hudfullt dyra, mycket dyrare än hemma i Sverige o råkar man ut för sådana, då vet jag ej om tillgångarna skola räcka, särdeles om man behöfver anlita mycket, hvilket ju är ganska osäkert, förlidet år behöfde vi tillkalla läkare ofta då jag hade så mycket feber, äfven för lille H. ha vi måst rådfråga läkare mycket, också dertill om man sjelf skall frakta ut sina saker som vi få göra. C. skref hem till St. och frågade hvarför han skulle behöfva frakta ut sina saker då hans medbröder ej behöfva det, vi veta med all säkerhet att både Ekholm o Ivar hafva sändt hem efter saker för omkr 100 Rupies värde hvardera men någon frakt för dem har ej kommit på fråga, härpå svarade ej Styrelsennågot, de endast sade att de för denna gången skulle nedsätta fraktsumman till halfva värdet, så det är nu endast omkring 45 à 50 kronor som vi ha att gifva ut o det tyckes nog gå an det, vi kunna ej fatta hvarför just vi skola blifva betungade dermed, det kan ej vara något straff tycka vi ty C. har alltjemt stått i det allra mest vänliga förhållande till Styrelsen. Vi skola nu inbetala denna summa till missionskassan härute, men vi kunna ej göra det detta år emedan vår kassa det ej tillåter. Nu nog härom.

 

Mycket läckerheter få vi här som Ni derhemma ej kunnen få såsom t.ex. i fruktväg ha vi nu en lång tid dagligen ätit friska fikon, persikor och vindrufvor. I kunnen ej föreställa eder så rart detta är i hettan för oss, särdeles drufvorna, jag har kokat in litet ikon och perikor med socker, jag hoppas kunna gömma det till konferensen som vi skola hafva i höst här. Vi taga grönsaker från en trädgård här hvarannan dag o betala derför 1 och ½ Rupie i månaden o då få vi på detsamma så der mycket rar frukt, det är ej mycket med grönsakerna, men frukten är så utmärkt rar, samt blir så billig sedan. Grönsakerna består för det mesta af stora gröna, gula eller hvita pompor o äro mycket intetsmakande.

 

Nu måste jag redan sluta, alla möjliga smådjur myggor, flugor o myror äro så stygga mot mig. I kunnen ej föreställa eder så fullkrupet af myror vårt matbord är då vi ha mat framme, somliga små o andra stora, stora. Förlåt mitt rysliga slarf! Helsa alla bekanta som I träffen. O sjelfva mottag de käraste helsningar från oss alla. Lille H. sänder så många kyssar till lillamormor o moster Ena. Ack om vi någon gång kunde träffas, det skulle vara utomordentligt roligt så vi kunde få visa vår lille pys för våra kära derhemma.

 

Eder sannt älskande o tillgifne Kerstin.

Utifall I ären i Hellestad då detta bref anländer så helsa syskonen der så kärt från oss alla tre. D.S.

 

Älskade lilla Moder

 

På sista sidan kommer äfven jag för att frambära en hjertlig gratulation till lilla mor på hennes födelsedag den 23 Juni 88. Mottag den allra hjertligaste lyckönskan äfven från mig! Mycken nåd, frid och välsignelse kommer lilla mamma till och under alla hennes år och dagar.

 

Såsom lilla Kerstin berättar må vi Gudilof alla godt ehuru hett det är.

 

Hinner ej mera. Tusende hjertliga helsningar mottag från edra barn i India.

 

Eder sannt tillgifne son Carl