Narsinghpur den 29 Juli 88
Mina
dyra älskade i hemmet lilla Mamma och lilla syster Ena!!
Herrans
nåd, frid o välsignelse
Så en liten
stund ilar jag nu hem till eder mina kära för att meddela mig med eder litet.
Det har nu dragit om längre än vanligt sedan jag sist lät höra af oss något hvadan jag fruktar att I ären
oroliga för oss, , men jag förstår nog hur det kommer sig, man blir så trög med
brefskrifning såväl som med allt annat här i detta
landets tryckande klimat.
Lilla Serena jag kommer nu och på det allra hjertligaste omfamnar, kysser och klappar om dig på din födelsedag den 20 Augusti 88 önskande dig riktig välsignelse från höjden först o främst i andligt o sedan i lekamligt afseende! Jag önskar af hela mitt hjerta att så väl du som lilla Mamma måtte få ega helsans dyrbara nådegåfva. Jag ämnade mig så säkert att skrifva hem förra veckan men blef förhindrad af sjukdom, det var neml i torsdags åtta dagar sedan som jag blef illamående, jag fick diarrhé af den beskaffenhet att det blef flera blodöppningar, samt febern infann sig då äfven jag måste hålla mig vid sängen en fyra dagar och var ganska klen, men är nu återställd igen Herren vare lof. Man blir så snart medtagen här i detta land om man endast är litet dålig en à två dagar så försvinna närapå alla ens krafter o man tycker det är stor svårighet att gå midt öfver ett golf.
Två hela månader har förflutit sedan jag sist skref hem o under dessa månader har hettiden slutat samt regntiden tagit sin början, regnet det efterlängtade, kom mycket sent i år men hettiden varade så mycket längre, den var mycket svår o tryckande på sistone, regntiden är mycket mild o härlig i år mot i fjor, jag minnes många somrar hemma i Sverige som varit regnigare o ruskigare än regntiden i år hittills varit. Vi ha nu fått liten svalka o vederqvickelse, det lille Harald särdeles kunde behöfva, han lilla kräket har lidit så af hettan så det kan jag knappast beskrifva, hela hans lilla kropp har varit alldeles öfversållad med hettblemmor, som sticka o klia förfärligt särdeles om qvällarna då man skall somna är det allra värst o han har ännu ondt af det ast det är bättre. Han har varit så kinkig och besvärlig så det är otroligt, förmodligen af hettan, äfven har det nog varit för tänder mycket, för några veckor sedan var han äfven plågad af feber som var ganska svår och ihållande, ja han var då ganska sjuk så vi undrade ibland om han skulle dö ifrån oss lilla kräket, det lilla kära barnet, men det var troligen för tänder han då var dålig, han har redan fått 6 tänder 4 uppe i munnen o 2 nere, och nu efter hettan har han lilla stackarn fått ondt af bölder, en satte sig midt å näsan som blef så ettrig o ond o då det gick hål på den kom det ut minst en fingerborgs skrymme med ”var” o smörja, det var så synd att se det lilla kräket samt så svårt att sköta en så liten stackare, nu har lille H. en stor böld bakom det högra örat i nacken som har spridit ut sig så mycket o det är väl en 8 à 10 hål gångna på den, men han tyckes ej akta den så mycket. I kunnen ej föreställa Eder så mycket besvär o bekymmer det lilla kräket gifvit oss. Också blef jag äfven skral nu, då min stackars lille C. visste om att han lefde, han hade oss då båda hjelplösa varelser att sköta om samt blef då så uttröttad att han höll på att duka under af både ansträngning och bekymmer. Carl sade då jag väl var uppkommen att ”i höst tar jag o skickar hem eder båda mina stackare, jag kan ej se eder här lida så af klimatet”. Troligen komma Lundborgs att fara hem i höst, carl sade att jag skall sända eder med L-s, så ett, tu, tre så kanske ni har oss hemma, lilla mor o Ena gören eder ej allt ör säkra, men nog vill jag vänta tills min lille C. följer med hem, det blifva ej roligt hvarken för honom eller oss att skiljas.
Jag måste nu berätta litet om huru vi hade det i början af regntiden, aldrig kunnen I föreställa Eder så förfärligt med skorpioner det kom fram då, både inom o utomhus, hvarje afton en lång tid så dödade vi en à 2 i vår sängkammare o på virandorna flera ändå. Jag var så förskrämd för att de skulle krypa upp i våra sängar, särdeles lille Harald. I kunnen ej föreställa eder hvilken odräglig värk det blir efter ett skorpionstygn, min Ayah blef stungen en qväll här på virandan o hon skrek, jämrade o vred sig värre än barnsängsqvinna, o denna värk räcker ett dygn. Ett sådant litet barn som Harald doge helt säkert af skorpionbett. Vi hade äfven för några veckor sedan påhelsning af ormar, en mycket farlig orm kom inslingrande en afton, den upptäcktes då han höll på att rinna öfver sängkammartröskeln, men kom aldrig derin förr än han blef slagen, det var just sedan det blifvit mörkt på qvällen, lille Harald låg ensam o sof i sängkammaren. Det är rysligt godt om det der slaget ormar här, Carl tror att de ha sina bon under vår bangalow, de lära vara giftigare än glasögonormen! Så en annan morgon låg det en stor orm i ett litet rum i bangalown i hvilket vi diska, han låg hopringlad, var förfärligt tjock, C gick efter sin bössa o sköt den. Oacktadt att vi nu äro omringade af alla möjliga farliga djur så behöfva vi ej frukta eller vara rädda ty Herren är vår beskyddare o vår hjelpare i alla svårigheter det vi mer än en gång fått erfara. Ni våra kära derhemma skola ej heller oroa Eder för oss ty ”Israels väktare är icke sömnig ej heller sofver” och den Herren bevarar han är utan fara. Ibland de oskyldiga djuren som springa omkring oss ständigt, så är det ödlor i tjogtal, till att börja med var jag så rädd äfven för dem o tyckte det var så obehagligt att se dem o tyckte det var så obehagligt att se dem, särdeles då jag var med Harald, men nu gör det mig ingenting bara de ej springa i min säng som en gjorde häromqvällen, då kändes det litet obehagligt att krypa till en sådan sängkamrat.
Mrs Bloomfield var som vanligt snäll vid mig då jag nu var sjuk, hon skickade mig tre halfstora buteljer portvin, utmärkt fint, som jag skulle ha att stärka mig med, hon har sjelf reqvirerat det från ”Oporto”. Äfven skickade hon mig fint vanjella samt glass, detta sednare ej så passande för en sjuk mage, ja hon är alltid ovanligt omtänksam o snäll.
Nu är det väl ej för snart om jag börjar tacka dig Ena för dina kära bref vi haft glädjen mottaga, tack älskade syster lilla! Det är mer än kärt o roligt att få höra från Eder våra kära. Och tack så hjertligt för ditt porträtt lilla Ena, det var mycket väl lyckadt kära du, du blir allt yngre och yngre med hvarje år, du ser så ung o vacker ut på porträttet o gentil sedan, det var så innerligt roligt att få ditt kort.
Nej nu måste jag sluta o förlåt att jag ej blir så lång i dag, men jag är ännu litet klen efter sedan jag var sjuk. Valentins må godt intet annat än jag vet, kanske M. skrifver i dag ock till Eder. Till sist mottag nu de hjertligaste omfamningar o helsningar fr. oss tre i N. Helsa så kärt alla bekanta som fråga efter oss samt syskonen Rdrs o Edréns då du skrifver.
Eder innerligt älskande o tillgifne Kerstin
De hjertligaste gratulationer mottag lilla syster Ena på din födelsedag den 20 aug. All nåd och godhet af Gud tillönskas dig i andligt och lekamligt afseende af din sannt tillgifna bror Carl!
Lilla mamma mottag äfven hjertliga helsningar från Eder tillgifne älskande son Carl.