Narsinghpur d 2 Jan 1889

 

Min lilla älskade Mamma och käraste lilla syster Ena!!

 

Mycken nåd, frid och välsignelse af Gud önskar jag Eder båda i fortsättningen af det nya året samt helsa och allt öfrigt godt!!

 

Tänk att vi nu åter ha begynt ett nytt år, det är förvånande hvad tiden går fort. Och när vi nu blicka tillbaka på det flydda året så måste vi utropa och säga: ”Lofva Herran min själ och förgät ej hvad godt han dig gjort hafver”, ja Hans nåd och godhet har varit väldig öfver oss äfven här ute i öknen. I andligt afseende är det verkligen öken här, vi äro omgifna af idel hedendom och dess styggelse, men vi få äfven förnimma Guds nåd, godhet och kärlek i rikt mått.

 

Jag vill nu ej dröja så länge med att skrifva som jag gjort de föregående gångerna. Tack älskade Mamma och lilla Ena för de söta o fina almanackorna som vi bekommo annandag-jul! Carl är mycket förtjust i sin almanacka, han tycker det är så snällt af Eder att komma ihåg sända oss den. Och de små taflorna sedan, huru förtjusande söta och älskliga voro ej de, helsa fröken Lotten Munk så hjertligt och tacka för dem, de voro mycket tilltalandeoch betecknande, ja det bästa i den vägen man kan önska se. Det var obeskrifligt snällt af fröken Munk att komma ighåg oss, helsa henne och säg det.

 

Jag vill nu berätta litet huru vi haft det öfver Julen och sedan jag sist skref. I början af Dec. ämnade vi fara ”in camp” som engelsmännen säga. Carl skulle fara ut på en predikoresa i distriktet. Harald och jag skulle följa med, men så sjuknade Pastor Juliebö mycket svårt igen så vi kunde ej fara förr än en 14 dagar före Jul då han blef lite tillfrisknad. Stackars Pastor J. han är rysligt klen af sig, jag kanske berättade i mitt sista bref att han blef sjuk straxt före konferensen här, han var då mycket illa sjuk så vi trodde att han skulle dö, så förfärliga plågor hade han i sin mage samt dertill feber, så återkom detsamma i början af december o nu ligger han åter till sängs igen, han sjuknade i mellandagarna i feber o ligger ännu o brinner af feber och är rysligt klen och medtagen så han orkar knappast tala. Vi äro mycket, mycket ledsna för honom, arma barnet hvad skola vi göra. Dr Mitchell här i N. går o besöker pastor J. två gånger om dagen, men det är med läkrarne här som hemma att de förstå bra litet och kunna litet göra, men det är ändå bra godt att ha en läkare att tillkalla då man så behöfver. Troligen kan han ej lefva här i Indien, det är nog af klimatet han så får lida. Doktorn sade idag att han med det första skulle fara hem till Sverige, ty utifall han nu blir frisk så sträfvar han ändå ej i hettiden. Vi skola nu råda oss med Pastor Montelius hvad vi skola göra, det är godt att ha honom härute att rådslå med. Jag tycker det är så synd om stackars Pastor J. han har inga anhöriga, hvarken här eller hemma, några halfsyskon hemma i Norge det äro visst de enda slägtingar han har.

 

 Jag vill nu vidare berätta om vår Camp-resa vi foro som sagdt ett par veckor före Jul hemifrån och styrde vår kosa till en stor by som heter Börman o som är en marknadsplats, o marknaden pågick just då, Carl tyckte det skulle passa bra att fara dit o predikaför marknadsfolket, vi hade göra att fara dit en 3 à 4 dagar, det går ej så fort att färdas efter oxar o vi hade att slå vårt läger här o der under vägen, tältet sattes upp, der vi logerades ganska bra om nätterna, men det var förskräckligt kallt i tältet om nätterna, så jag var rädd för lille Harald att han skulle bli förkyld, o något kall blef han nog ty han fick litet diarrhé medan vi voro ute. Vid Börman träffade vi en engelsk missionär, ja han till och med kom och mötte oss för att hjelpa oss få en bra plats för vårt tält och vi måste sätta upp det alldeles bredvid hans, han hade äfven sin fru med sig o vi blefvo då bjudna på the vid deras tält o jag måste måste sitta hos dem medan vårt tältrustades iordning. Öfverste Bloomfields voro ock ditresta, så Mrs B. kom ock genast för att se huru vi mådde efter resan samt bjödo oss till deras tält att spisa middag på qvällen. Det är ganska skönt då man är ute så der att bli så omhuldad.

 

Vi voro på den platsen en 6 à 7 dagar, o Carl o den engelske missionären, ja det var sannt der var två engelska missionärer, en ungkarl ock, och alla tre följdes åt till ”melan” (marknaden) o predikade för folkmassan 1, 2, 3, ja 4 gånger om dagen. Den stora floden ”Nerbudda” rinna igenom byn Börman och just på dess flodbäddsom är obeskrifligt bred hade folket slagit upp sina salutält eller bodar. Ifrån dena flodbädd gick det upp en hög och brant så kallad kanalbank o uppe på denna bank hade vi alla slagit upp våra tält från hvilken plats vi sågo hela marknaden o den hvimlande folkmassan liksom i fogelperspektiv. Det var utomordentligt trefligt att ha denna utsigt, att se denna brokiga vidsträckta samling ned i detta bråddjup o der bakom den stora vackra floden o på andra sidan floden en lika stor höjd som den på hvilken vi bodde, samt afgudatemplens stora, granna, högresta torn, jag tänker minst 20, resa sig her och der bakom kullarna. Denna by är nog utmärkt för att vara en stor afgudaplats. Vi hade vårt tält alldeles vid foten af ett afgudatempel, endast ett par famnar derifrån o i detta tempel ringdes det morgnar o aftnar o hölls Gudstjenst eller rättare Afgudatjenst. Vi Européer få ej träda vår fot in i dessa heliga rum, ja om vi vilja taga af ss skorna, men det vilja vi ej göra, der är ej så heligt så man behöfver göra det. Ja det var på en mycket romantisk plats vi hade vårt tält och det lilla afgudatemplet gjorde till att det blef ännu mera romantiskt.

 

En fyra gånger voro vi bjudna på middag till Bloomfields der i Börman. Lördagen före Jul foro vi hem, Ni kunnen nog förstå att jag kunde ej få så jullikt då vi voro borta till så nära på tiden, men sökte ordna oss så godt vi kunde så på julaftonsqvällen kändes det verkligen litet jullikt. Vår Kateket o hans hustru satte vi till att kläda ett litet julträd, det var ej en gran utan ett löfträd o det blir aldrig så vackert som en gran, detta kläddes i skolan o fram på qvällen foro C., jag o Harald dit för att se huru de klädt det. Alla de infödda kristna voro hitbjudna på thé på julaftonsqvällen så jag måste skynda hem för att rusta det iordning o om en liten stund kommo de. Vi bjödo dem på thé, biscuits och smörgås också hade jag på ”melan” köpt litet russin, mandel, fikon o valnötter som jag äfven bjöd dem på, o när denna tracktering var öfver läste Carl o bad o vi sjöngo tillsammans och derefter togo vi fram litet julklappar åt hvar o en som vi på förhand hade styrt iordning, de fingo hvar sina klädesplagg som har egat öfver här sedan fjolsändningen hemifrån o barnen fingo litet leksaker som Göteborgsboarne skickat. Och äfven ossemellan vankades det litet julklappar, jag fick ett par präktiga knäppskor af min lille Carl o ett album m.m. småsaker o åt lille Harald hade vi köpt litet leksaker. Ja vi hade det ganska muntert på qvällen, för att göra det så jullikt som möjligt hade jag låtit koka risgrynsgröt o mina båda herrar äro mycket förtjusta deri. Efter sedan julklapparne voro utdelade gingo vårt främmande, och vi åto vår lilla qvällsmat som bestod af fårstek, blomkål, samt gröt o mjölk med kanel  socker till, och sedan gingo vi till hvila för att kunna orka upp till vår lilla Julotta som var bestämd till ½6 på morgonen.

 

Jag for på morgonen o hämtade Doktorinnan Mitchell o hennes tvenne döttrar som ville följa med till vår Julotta, vi hade der ganska högtidligt Pastor J. predikade o Carl gjorde altartjensten om jag så får säga. Sedan blefvo vi bjudna till Doktorns först att smaka deras Julcaka samt äta en mängd godsaker amt vin, godsakerna bestodo af valnötter, russin, mandel, tortor samt oranger o guaver m.m. Detta bjöds vid 2 à 3 på ef.m. o sedan åto vi middag der kl. 7 på qvällen. Doktorns äro mycket snälla och vänliga, vi tycka mycket om dem, de hyra den andra af missionens bangalow så vi ha dem till närmsta grannar endast ett stenkast från vår bangalow.

 

Sålunda tillbringade vi julen. Jag gjorde ock en julcake o så kom vår brödman o gaf oss en o vår kock äfven gaf oss en liten cake, men det är klart att dessa presenter får man betala mer än de äro värda. Och sedan i mellandagarna ha vi ej haft så roligt enär vi ha en sjukling. Lille Harald hade o feber ett par tre da’r nu efter Jul, men Gud vare lof är han kry nu igen. Jag hoppas att ni nu fått hans lilla porträtt, det skall bli rysligt roligt höra hvad ni tycka om honom, om han är lik far o mor, jag tänker du lilla Ena tycker det är underligt att det är min lille pys, jag tycker sjelf så. Gud ske lof han är en liten förståndig, dugtig o stark unge. Tänk Mamma lilla han är nu 15 månader o kan ej gå ännu o Marias lilla Kajsa hon går nu, är mycket yngre än Harald. Jag hoppas snart att han vill börja o g, han vill jemt vara på golfvet o krafla, han kan nog gå der han håller sig men dock ej så säkert.

 

För öfrigt äro vi friska o krya, Herren vare tack, både C. o jag från Valentins kan helsa, vi hade i dag en liten nyårshelsning från dem, men ej en enda rad mera, Oscar hade skrifvit den, han berättar ej ens huru Maria mår. Stackars lilla Mia jag är nog litet orolig för henne innan jag får höra att allt är väl öfverståndet, hon är rysligt klen och trött nu skref hon i sitt sista bref, Gud hjelpe henne lyckligt o väl igenom den förestående resan. Barnmorskan är på väg dit nu, jag skall bli lugn då jag får höra att hon kommit fram o Maria är kry. Ditt sista bref till Maria, Serena lilla, skickade M. hit så vi fingo äfven del af det. Stackars liten som har haft så ondt i handen igen, men så rysligt snälla pojkar ni ha lilla Mamma o Ena som så ömt tycktes vårda dig lilla Ena då du så väl behöfde hjelp, jag känner mig så tacksam emot Mr Franzén som skötte ditt onda finger så omsorgsfullt, du måste tacka honom från mig äfven derför att han har liten tillsyn öfver dig att du ej förträlar dig, du behöfver någon, jag vet det, som håller dig tillbaka från arbete, du lilla myra. Jag är så glad att du haft litet sällskap o så trefligt tyckes ni äfven ha haft af de snälla Herrarne som varit inackorderade hos Eder. Huru länge komma de att stanna? Det bli tomt för Eder då de lemna Eder. Helsa dem hjertligt fr. oss. Jag undrar om någon af dem skall komma hit ut.

 

Serena lilla jag har ej hört om du har någon skrifning ordentligt nu sedan Hofrättsrådet flyttade, tala om det någon gång för mig. I ditt bref till Maria talade du om att Mamma fått besynnerligt ondt i näsan, både jag o Carl blefvo mycket ledsna att höra detta, jag har så mycket tänkt derpå o undrat huru det skall vara med lilla Mamma nu, tala om för oss huru det är.

 

Ja nu måste jag sluta för denna gång, det är redan sent på qvällen. De hjertligaste helsningar från min lille Carl, min lille Harald, som nu ligger o sofver skönt, samt från mig till lilla Mamma o dig Ena lilla, samt till tanterna Virström o till Hydéns lla o till alla öfriga våra bekanta.

 

Vi ha ej ännu fått lårarna fr. Johannelund, de äro mycket sena i år.

 

Gud med oss! Eder tillgifne o älskande Kerstin.

 

Jag har haft så brådt i dag med mina räkenskaper, så jag hinner ej skrifva mer än en egenhändig helsning. Allt godt tillönskar jag eder under det nya året!

Eder sannt tillgifne Carl.