Chhindwara C.P. India 23-11-1892

 

Älskade Syster Serena!

Mycken nåd och frid!

 

 

Kerstin skref med förra posten så skall väl jag skrifva med denna ett litet bref. Saken är den, jag har skrifvit till kassör Ahlborg i Stockholm att han skall sända 50 i kronor till dig och nu ville jag endast säga att dessa pengar äro blott en liten julklapp till dig och lilla mor från oss. Det är så litet – håll till godo och nämn ej om det. Min kära Kerstin har ju ock skrifvit och bedt dig köpa åtskilligt vill jag minnas, så du skall vara god och taga först det du lagt ut för oss.

 

Vi stå nu redo att fara ut på predikoresor i distriktet, så vi ha litet stökigt omkr oss. Detta är ett rigtigt zigenarlif skall du se. Om vi få vara friska så ämnar vi nu vara ute hela kalla tiden om Gud vill. Jag hade icke tänkt att få fara ut i år enär jag skall bygga en bungalow i år, men då vi kommo tillbaka från Sangor hade jag bref från Styrelsen att det ej blir något bygge af i år. Sålunda hade jag att ändra mina planer helt och hållet. Vi ha en kall skön tid nu och vi skulle redan ha varit ute i arbete, men så fick jag ett litet anfall af feber och detta har hållit oss tillbaka en vecka. Lilla Harald har också lidit litet af feber, men vi äro nu alla Gudilof krya.

 

Nu skolen i våra kära, bedja Gud för oss, att vi måtte kunna röna framgång ibland folket. O att vi måtte kunna få några själar med oss såsom byte! Det är ett hårdarbetat folk då man vill stundom förtvifla om dem. Mitt hjerta rigtigt trånar efter att få bringa någon till Herren.

 

Om detta bref skyndar sig hem, så kommer det lagom att bringa eder vår hjertliga julhelsning. Sålunda önskar vi Eder, vår dyra moder och dig vår kära syster en mycket god, fröjdefull och glad jul!! Jesus blifver vår julefröjd!

 

Kerstin springer och styr och rustar och jag måste ock ordna om litet – Saker och tält skall gå i morgon och vi i öfvermorgon – hvarföre jag måste sluta.

Mottagen de hjertligaste helsningar från oss!

 

Eder sannt tillgifne br. Carl