Narsinghpur den 21-7-89
Mina
dyra älskade Mamma och lilla kära syster Ena!!
Mycken
nå, frid, välsignelse och hugsvalelse af Gud!!
Mycket för länge har jag
nu åter dröjt sedan jag sist skreftill Eder mina
kära, förlåt mig derför! Vi äro nu återkomna till
vårt kära hem, och ha snart varit hemma en hel månad.
Den 24 Juni lemnade vi Panchgani, vi stannade der det längsta vi kunde emedan vi skulle vara så mycket säkrare på att regnet brutit in här i N-r. och afkylt luften litet, och komna hem var regnet mycket riktigt före oss, men o så tryckande och qvaf luften var, vi kände då skillnaden allt för bjärt, komna från en hög och sval plats. Samma dag som vi lemnat Panchgani då vi kommo ned till Poona på qvällen blef min Carl dålig och rätt illamående af feber, vi hade då två dagar och två nätter qvar innan vi skulle komma hem, det såg då ganska mörkt ut för oss, jag var rysligt ängslig, men Herren hjelpte oss underligen att resan gick öfver förmodan bra och fast Carl ej var bra på långt när, blef han just ej sämre så länge vi voro ute, men första dagen vi voro hemma måste han ligga till sängs och brann då af feber och svettades så att jag kan det ej beskrifva, men blef så småningom bättre, han hade äfven fått en svår hosta, troligen hade han förkylt sig deruppe i Panchgani. Carl tyckte att det nästan var för kallt deruppe, men lille Harald och jag vi njöto i fulla drag af den kalla luften och mådde som en prins o prinsessa der, jag kände mig ej illamående der en enda gång, tror jag, och lille Harald var ock så frisk och dugtig och växte och förkofrade sig på alla vis.
Det var en stor nåd att vi fingo fara till en svalare plats under denna hettid, ty det har varit ovanligt hett och varmt i år hör man från alla håll, men för min del har det varit den drägligaste hettiden i Indien. Men komna hem fingo vi nog smaka på hettan, jag blef straxt litet krasslig, min mage blef i olag, jag fick neml. diarrhé, som är så vanligt under regntiden, och har varit kronglig nästan hela tiden, sedan äfven Carls mage är ej bra, här är ännu så hett och varmt och matsmältningen är då så trög. Men vi få vara tacksamma mot Gud så länge det ej är värre.
Lille Harald har varit den dugtigaste af oss sedan vi kommo hem tills för några dagar sedan fick han feber som nog kommer sig af att han håller på att få fyra oxeltänder till, 3 äro redan komna och jag hoppas att den 4de vill snart komma. Han är nu så kinkig och elak att vi äro ibland rådlösa för honom Carl och jag, mycket beror det väl på att han ej är bra och dertill den odrägliga hettan, hans lilla kropp är beslagen med röda hettblemmor och dessa sticka o klia förskräckligt, jag vet det ty jag är likadan närapå och har varit det alla het- och regntider sedan jag kom ut hit, när det börjar blifva svalt försvinner detta af sig sjelft.
Vi måste använda ”panka” både dag o natt för att få liten svalka. En obeskrifligt skön hettid hafva vi haft, o det är ju ej för mycket att vi nu få smaka på hettan litet. Nära på hela regntiden här i N-r är het och varm. Våra stackars syskon i Saugor hafva nog haft en bra svår hettid. Deras stackars lille gosse har ju hela tiden närapå varit dålig sedan de kommo till Saugor tills Herren hemförlossade honom. Stackars lilla Maria och Oscar de ha fått pröfvat på rätt mycket, det skulle ej vara så lätt för dem att skiljas vid deras lille gosse. Jag har kännt så mycket deltagande för lilla Maria på samma gång som jag är glad öfver att det lilla sjuka kräket är lyckligt bergad för evigt. Stackars lilla Mia hon har haft en svår tid i Saugor med sitt lilla sjuka barn, hon har fått vaka så mycket om nätterna för honom att det är ett under att hon sträfvar, jag har varit mycket orolig för henne. Men Gud från hvilken all hjelp kommer Han gifver styrka och kraft i rätta stunden. Vet lilla Mamma och Ena att man behöfver så mycken hvila o beqvämlighet i detta land om man skall kunna sträfva. Det förefaller mig derför ett under att lilla Mia sträfvat som hon gjort. Sjelfva luften här är så frestande och tager ens krafter så i anspråk att man är ibland rent af vanmäktig.
Vi få dagligen erfara Herrens omvårdnad om oss o så hans beskyddande hand från alla faror som vi sväfva i ständigt. Nu under regntiden äro ormar och skorpioner mer än vanligt synliga och särdeles i år har ormarna varit rysligt närgångna, både min lille gubbe och jag hafva genom Guds bevarande magt blifvit frälsta från att blifva ormbitna. En afton då Carl skulle stänga alla dörrarna i bangalown, då han kom till Juliebös badrum och var just redo att taga tag i kolfven på dörren fick han se en orm som låg på kolfven, en mycket giftig orm, den lär vara värre än glasögonormen, till all lycka hade C. en lampa i handen, det vi aldrig våga gå utan i mörkret, men hvad hjelpte lampor om ej Guds bevarande hand vore emellan. Några dagar derefter skulle jag sätta upp mina gardiner i förmaket, de der säckväfs som jag köpte hemma, de hade just varit ute för att vädras några dagar förut o lågo nu hoplagda på en stol i förmaket o då jag tog upp första gardin och skakade upp den föll en orm ned i golfvet af samma giftiga slag som den Carl höll på att taga i den rann genast till väggen o kröp under bambumattan vi sprungo genast efter våra tjenare som tog upp mattan o dödade ormen. Tänk hvilken stor nåd af Gud att jag ej blef biten! Lille Harald stod alldeles bredvid mig uppspett på en stol så det var lycka att jag ej skakade af ormen på honom. Sedan dess ha vi dödat 2ne likadana ormar på en af våra virandor och den 5te straxt intill bangalown. Vi äro nog mycket rädda för lille Harald, men den Gud bevarar han är utan fara, vi kunna ej med allt vårt bemödande bevara honom. Han börjar nu språka nästan allting, men endast Hindi och förstår ej ens svenska.
För ditt sista kära bref Serena lilla tackas du hjertligt! Vi erhöllo det för några dagar sedan. Huru glada blefvo vi ej att se det, vi kunde bereda dig det lilla nöjet att fara till Stockholm. Roligt höra att du träffat Juliebö, du skulle ha gifvit dig i språk med honom så hade du fått höra så mycket du önskat från oss här, du skall se att han är en riktig språkmakare då han kommer sig i gång. Aldrig kunnen i tänka å roligt det är för oss att få bref från hemmet o få höra litet af hvarje. Men det var sorgligt höra att Samuel Hedbom var död o hvad jag tycker föräldrarna skola sörga.
Tänk så roligt Ni haft på Skånstorp tillsammans med de snälla flickorna Asklund, det var roligt att få en egenhändig helsning från dem, helsa dem så kärt o tacka derför.
Och nu måste jag sluta för i dag med att bedja Mamma o Ena ha öfverseende med mitt intetsägande kludder, jag vill söka att snart igen skrifva. Det är bra roligt höra att Mamma o Ena äro någorlunda krya. Varen glada och hurtiga och kasten alla Edra bekymmer på Herren. Han har lofvat att bära både oss o våra bördor. Helsa alla bekanta så kärt från oss men mest och innerligast helsas illa Mor o Ena från Edra älskande o tillgifna Carl, Kerstin o Harald.
Serena lilla, du sade i ett föregående bref att flickorna i syföreningen ville skänka våra småttingar hvarsin drägt, o så frågar du antingen vi ville hafva det sytt eller ej, jag tycker det skulle vara så roligt att få det sytt om I viljen ha besvär dermed o ej detta bref kommer för sent att det ej hinns sy. Kanske jag har skrifvit herom förut, jag minnes det ej. Dock gören som I sjelfva tycker, det blir så kärkommet. Rysligt snällt af Eder att tänka på oss! Helsa alla i den lilla syföreningen så hjertligt från oss! Eder K.L.