Saugor
den 20 November 89.
Min
lilla älskade Mamma och syster Serena!!
Mycken
nåd frid och hugsvalelse af Gud vår fader och Herren Jesus Kristus!!
Medan vi äro här hos våra kära syskon i Saugor vill Maria och jag sända en gemensam helsning hem till våra kära, kära i hemlandet.
Nästan dagligen sedan vi kommo hit ha vi talat om att skrifva hem till vår lilla Mamma som nu kanske är alldeles ensam i sitt lilla hem, men lilla Maria stackarn har varit och är så mycket upptagen med sitt stora hushåll och alla barnhemsbarnen att tiden vill ej räcka till, till brefskrifning, och särdeles nu då hon haft så mycket främmande till. Mamma vet nog att konferensen var bestämd för Saugor i år så vi alla missionärer hafva varit samlade här nu, och alla äro hemresta hvar till sitt utom vi som kommo allra först äro äfven de sista. Så detta ordspråk: ”de som först komma i säcken komma sist ur” slår nu verkligen in på oss. O, ja lilla Mamma o Ena Ni kunnen ej tänka Eder huru förtjusande roligt det är för oss att få komma tillsammans, vi ha nu haft riktiga brölloppsdagar här hos våra kära syskon, vi känna oss ej litet lyckliga öfver att vi då och då kunna få träffas. Och hvilken fridfull och ljuflig konferens det sedan varit, alla medlemmarna voro så glada o förtjusta o tyckte sig ha haft så roligt och fridsamt, det var inga tvister alls utan tvärt om den största enhet var rådande.
Zelma Ivar var äfven med här och vi tyckte alla att det var så roligt att få träffa henne, vet Mamma att vi tyckte, Maria o jag att hon hade åldrats förfärligt, hon såg nästan 10 år äldre ut nu än då vi reste ut hit till Indien, ja hon var riktigt gumlik. Vi voro ej mindre än 5 svenska fruntimmer tillsammans o Ni mina kära skolen se att det var ej litet högtidligt för mig som är så ensam der nere i Narsinghpur.
Eftersom vi skola fara hem i dag hinner jag ej skrifva något utförligt, vill blott berätta att Maria har nu ett sådant trefligt hem att jag önskar ingenting hellre än att lilla Mamma o Ena kunde komma hit o se det, ja det är så trefligt och fint, o dertill har hon det mycket beqvämt med skafferi och kök inne i byggningen allt så rart. Ja, vet lilla Mamma att vi ha det verkligen så bra i lekamligt afseende som vi kunna önska oss, allt är det nåd af Gud! Vi kunna ej låta bli att tänka på Eder våra kära och önska att äfven Ni hade det lika bekymmerslöst. Herren hjelpe Eder uti allt!!
Vi stannade här hos syskonen en vecka efter alla andra emedan vi ville invänta lille Pastor Karlssons fru som kom hit till Saugor i lördags direkt från Sverige, han måste fara från konferensen till Bombay för att hemta sin brud som landade i B. den 7. o de möttes der ej under så roliga förhållanden, hon stackars liten var rätt illa sjuk, hade varit det en veckas tid på sjön, så han fick mottaga henne i sängen o hon måste bäras af tvenne sjömän i land, men hon kryade snart till sig då hon fick komma i sin älsklings sköte o efter några dagar kunde de lemna Bombay o det var högtidligt för oss att få vara med om deras mottagande här. Maria bjöd dem upp här på första frukosten, de kommo nemligen hit till station på morgonen kl. 7. Det tyckes vara en liten rar och älsklig menniska lilla fru Karlsson, vi känna oss redan fästade vid henne. Och så lyckliga och förtjusta äro de i hvarandra de unga tu. En eftermiddag blefvo vi bjudna till dem på kaffe o då voro de klädda i sina brölloppsdrägter, det kändes då riktigt högtidligt. Under fru Karlssons sjukdom på sjön hade Pastor Rensaa varit den enda att sköta henne, de voro i ressällskap ut, han hade passat på henne alldeles som en sjuksköterska emedan hon var illa deran af diarrhé och mycket stark malariafeber, tänk för en ung flicka att underkasta sig detta, tänk hvilka förhållanden, men tänk ock så godt att hon hade honom till hjelp då ingen annan fanns.
Och nu hinner jag ej mera i dag! Maria skrifver en egenhändig helsning. De käraste helsningar från oss alla följa först o främst till allas vår lilla älskade mamma och syster Ena o sedan till alla kära vänner o bekanta. Gud vare vårt allt uti alla!
Eder alltid tillgifne och älskande Kerstin Lindroth
P.S. Lilla Mamma var snäll och ej nämna för någon det jag skref om Zelma hon kan lätt få veta det genom bref. D.S.
Dyra
älskade Moder!
”Alla
Herrans vägar äro godhet, sanning, trofasthet” etc.
Blott en enda helsning till lilla kära mamma. Min tid är allt mycket upptagen nu ör tiden o då jag har någon stund ledig är jag för lat att sätta mig ned att skrifva, kära lilla mamma bed mina kära syskon på Skonstorp om förlåtelse för att jag på så lång tid ej skrifvit till dem. O, hvad vi nu en tid haft roligt då vi hafva haft den glädjen att i vårt hem mottaga så många kära gäster. O, o jag tänka nu med fasa på att det stora nöjet, som vi så länge gladt oss åt, nu är öfver. I dag resa våra älskade syskon Carl o Kerstin med deras lille son Harald. Men vi få nu glädja oss åt hvad vi haft och tacka Herren, som låtit oss vara tillsammans o skänkt oss så mycken glädje. Det blir ock tomt för Harald o Carin som ock haft roligt tillsammans fast de emellanåt tuktat hvarandra. O, att mamma kunde se våra kära små barn, det önskar både Kerstin och jag, de äro båda så förståndiga o kan nu tala allt på hidi, samt förstå äfven litet svenska fastän det blir mycket bakvändt då de skola tala.
Nu farväl dyra älskade moder, Herren vare allas vårt beskärm nu o alltid. Med de hjertligaste helsningar till våra älskade syskon o till alla vänner slutar jag nu.
Mammas egen älskade dotter Maria.
Särskildt helsas lilla Ena, med många tackar för sista kära brefvet.