Narsinghpur d 14 Mars 1888

 

Min lilla älskade Mamma och lilla kära syster Serena!!

 

Herren välsigne Eder med sin nåd och frid!

 

Som det i dag är ”Mathilda”-dagen så vill jag allra först gratulera lilla Mamma så hjertligt på denna dag! Mina tankar hafva i dag varit så mycket hemma hos Eder mina kära, och mina ögon kunna ej hålla sig torra när jag tänker på mina älskade derhemma, ej af ledsnad och sorg utan istället af glädje öfver att vi ha älskande hjertan derhemma som följa oss härute med deltagande och kärlek.

 

Det har nu igen dragit om så länge sedan jag sist skref hem, så jag är ledsen derför, men tiden ilar så fort undan och så är jag så mycket upptagen med min lille son och mitt hushåll, så det vill ej bli någon tid öfrig till brefskrifning. Vår lille son är nu stora pysen skall mormor och moster se, han är nu i ”röda rappet” ett halft år gammal. Jag tror att han är stor och förståndig efter sin ålder. Sedan jag sist skref hem har vår lille Harald varit ganska sjuk, hans lilla mage blef alldeles upp o nedvänd till följd af att han ej tålde getmjölken, vi bytte då om och gaf honom komjölk, men magen blef allt värre och värre, han kunde ej smälta mjölken det ringaste, han fick sådan diarrhé, han hade sina 10 öppningar om dagen o detta pågick i några veckor o vi visste ej hvad vi skulle taga oss till med honom, slutligen kom Mrs Bloomfield hit för att höra hur det var med lille Harald o då sade hon till oss att vi måste fara till Jabbalpur med honom för att rådfråga någon läkare der, och jag skall skrifva ett långt bref till Doktor Franklin om eder sade hon, hvilket hon äfven gjorde o vi foro dagen derpå o sökte Doktor F. o han förklarade att han ej kunde smälta mjölken, hvarken get eller komjölk, utan ni måste skaffa en amma åt honom om han skall bli riktigt bra sade Doktorn, Det lärer vara förfärligt svårt att föda upp barn här i detta klimat med annan mjölk än qvinnomjölk, men att få amma nu det var ingen lätt sak skolen I se, svårt på många, många vis. Först o främst för det här otäcka kastväsendets skull, ingen vill naturligtvis - af detta landets qvinnor - komma o bo hos en samt äta ens mat, som är nödvändigt om de skola amma ens barn, ty då blifva de ohelgade o orena, så att de blifva utskjutna ur sin kast o detta är det svåraste som kan hända dem, förr än de åte en bit af en annans mat, förr finge man skära halsen af dem, så yttrade sig en qvinna till Carl, som ackorderade med henne om att amma vår lille son o denna qvinna var vår vattenbärares hustru, hon fick just en flicka några dagar före Haralds födelse så hon skulle ha passat så bra, äfven hade hon mycket mjölk, hon var villig att amma honom men att äta af vår mat det gjorde hon aldrig sade hon o derför kunna vi ej antaga henne. I kunnen aldrig föreställa eder hvilken svårighet det är med det här kastväsendet, den här qvinnans kastbröder förbjöd henne helt simpelt att äta af vår mat.

 

För några veckor sedan kom det hit en utfattig stackars qvinna med ett litet barn, något öfver en månad gammalt, denne erbjöd sig att amma vårt barn och hon var äfven glad åt att få af vår mat emedan hon var alldeles utblottad, hennes man hade kört af med henne sedan hennes lilla flicka föddes o nu hade hon inget att lefva af, hade en lång tid lefvat af vilda frukter o dylikt, men I kunnen ej föreställa Eder så otreflig o smutsig samt närapå naken hon var då hon kom hit, vi ha nu sökt renovera henne på alla möjliga vis, så hon ser då något bättre ut, samt klädt upp henne, men att öfverlemna sitt lilla barn till en af detta landets svarta smutsiga qvinnor, det är heller ingen lätt sak att låta det taga sin föda fr. henne, men hvad är att göra då barnet ej kan smälta annan mjölk. Lille Harald har ej ännu begynt att dia på henne vi måste nu först en tid föda henne af vår mat. Doktorn ordinerade att vi skulle gifva lille H. konserverad mjölk tills vi kunde få någon amma, och som väl var fanns det att få sådan i Jabbalpur, så vi begynde med det strax o hans lilla mage blef genast bättre så han har varit rätt kry o snäll sedan vi voro o sökte doktorn, magen blef genast bättre som vi begynde med denna mjölk, men den är rysligt dyrbar, han dricker ur för 5 annas om dagen, så på tre dagar är 1 Rupee gången, det går 16 annas på Rupeen. Nu blir det en svårighet till o det är att föda upp den här qvinnans lilla flicka, hon har gifvit oss barnet, så det tillhör missionen nu, så vi ha att draga försorg om det lilla kräket, en liten söt rar unge är det. Lilla Mamma o Ena skall se att jag har nu två små hjelplösa stackare att sköta, äfven ha vi en gosse som tillhör missionen, han är omkring 12 år gammal, jag har äfven honom att styra med samt gifva mat.

 

Ack jag önskar bara att ni kunde komma till oss o blicka in i vårt vardagliga lif här och se alla de svarta halfnakna varelserna vi ständigt äro omringade af, ja så långa dagarna, ja veckorna o månaderna äro se vi ej andra än dessa svartingar.

 

Det är väl ej för snart nu att tacka för sista kära brefvet afsändt fr. Skånstorp, tack lilla älskade syster derför, jag tycker det är så synd om dig som skall träla med brefskrifning du som har så mycken annan skrifning, skrif alltid till Valentins o oss på samma gång, vi sända det så gerna oss emellan, hör du det lilla Ena. Det är så innerligt roligt att få bref hemifrån så jag kan det ej med ord utrycka. Det var så roligt höra att I voren friska o krya, Herren vare tack derför! Jag har varit kry sedan lilla Harald föddes o undsluppit febern sedan dess, tänk så stor nåd detta är af Gud, min lille Carl låg i feber för några veckor sedan, men är nu kry igen. Pastor Juliebö lider nu mycket af feber, allt som oftast kommer den på, han har varit hårdt angripen flera gånger om nu på sista halfva året, hans mjelte är ej frisk o det gör att febern kommer allt som oftast.

 

Innan jag slutar måste tala om att vi ha en liten ladugård bestående af två ganska vackra oxar som äro våra vagnshästar, så ha vi en ko o 2 stora vackra qvigor, som om något år äfven blifva kor, det skall bli skönt att slippa köpa mjölk från de här smutsiga kräken. Så ha vi äfven 2 getter. Korena här mycket billiga man kan få för 7, 8, 9 o 10 Rupee stycket men vår kostar 15 Rupee, det finns nog dyrare ock, såsom stora raskor, äro de billiga så gifva de ej mycket mjölk heller, de som kosta 7 - 10 R. gifva ej mera än ett halft stop på dagen, vår mjölkar ½ stop i målet o detta anses för en bra mjölkko.

 

Ja nu måste jag redan sluta, det är nu sent på afton, men jag måste först omtala att jag upphört att amma lille H. emedan jag hade ingenting uti som förslog, han äter dugtigt kan dricka ur som ett intet, en stor tekopp full med mjölk så stor som edra mandarinkoppar der hemma. Till en sked af den konserverade mjölken taga vi 12 skedar vatten, hans mage tål den ej starkare. Stackars lille Harald äfven han har haft känning af febern, under det hans mage var som svårast hade han feber några nätter, han var under den tiden så kinkig o orolig så det kunnen I ej tro, men nu är han ganska snäll igen, han somnar vid 9 tiden om qvällarna, o vaknar kl. 1 eller 2då han får sig en butelj o somnar igen o sofver till 5 eller 6 på morgonen, detta är ju ganska snällt. Lille H. är mycket liflig af sig, han brås nog på sin lille pappa.

 

Lilla mamma o Ena mottag nu de hjertligaste helsningar fr. oss alla tre, lille H sänder mormor o moster många kyssar!

Eder innerligt älskande Kerstin.

 

Jag kan helsa fr Maria, jag har haft bref i dag, de må alla godt. Jag börjar nu längta mycket efter bref fr. eder mina kära, hoppas att den lilla lådan nu är framkommen. D.S.

 

Hjertliga helsningar mottag från eder Calle. Jag har haft så mycken annan skrifning i dag så jag hinner ej skrifva mera än denna helsning.

Eder älskande Carl.