Narsinghpur
C.P.
d. 5 Juni 1887
Wår dyra
älskade moder!
”Wälsignad är den, som har Jakobs Gud till sin hjelp, hvilkens hopp står till Herren sin Gud!”
Vi komma nu för att
frambära vår hjertliga gratulation till lilla mamma
på hennes födelsedag d. 23 denna månad. Jag fruktar
att detta bref kommer minst ett par tre dagar för
sent, men förlåt oss derför, att vi ej skrefvo i tid - det bror äfven derpå, att postbåtarna nu ändrats, så de afgå 4 dagar sednare än de gjort
förut. Ja, som sagdt, mottag
de innerligaste lyckönskningar från oss älskade moder! Vi höra nog till vår stora
ledsnad, att mamma är ganska klen och skral, och huru
önska vi icke att mamma måtte blifva kry och rask
åter, och om så är vår Faders vilja, ännu lefva hos
oss många år. Detta må vi dock hemställa till Herrens eget görande vetande o
fasthållande att hvad han gör är oss bäst!
Godt är det under allt detta att få lemna sig sjelf o alla sina kära med alla sina önskningar och begär i Jesu starka hand. Der lemna vi ock vår dyra moder för detta nya år, som nu går in - och ha då ej orsak att ängsla oss för någonting! Frid, fri mycken frid och glädje i Jesu sår!
Mammas innerligt tillgifne son Carl.
Min
innerligt älskade lilla Mamma!
”Mitt
folk skall bo i fridshus, uti trygga boningar och i
skön ro.”
På det allra innerligaste och hjertligaste kommer jag nu för att omfamna och gratulera lilla Mamma på sin födelsedag, Gud välsigne vår dyra moder till både kropp och själ, och Gud gifve Mamma helsans dyrbara gåfva så länge lilla Mamma får lefva!
Ja min lilla Mamma vi ha fått fira många födelsedagar tillsammans, men i år förunnas det oss ej, jag undrar om Gud skall tillstädja att vi någonsin mera här på jorden få fira någon födelsedag tillsamman, allt står i Guds händer, blott vi får mötas derhemma så är allt väl. Jag tänker att detta bref når lilla Mamma o Ena i Skånstorp, derför sänder jag ett litet med till syster Hildur.
Med stor ledsnad har jag, af Enas bref, hört att Mamma varit så skral i vinter, jag har ej kunnat låta bli att gråta då jag läst detsamma, men vi kunna ju intet göra blott bedja ör hvarandra o det är ju ej litet det. Emellertid lilla Mamma är det godt att ”denna tidens vedermöda är ej att likna vid den härlighet som på oss uppenbaras skall.”
Nu lilla Ena kommer jag äfven o språkar litet vid dig, jag kommer naturligtvis och gör dig mera besvär. Snälla du kan du skaffa oss litet vispar, träskedar o ett par slefvar så vore det utmärkt bra, äfven till hösten, sådana saker kan man ej få här. Allra först hade jag väl bort tacka dig för ditt sista kära bref huru obeskrifligt roligt var ej att höra om Eder Bazar, att den gick så bra igen. Huru obeskrifligt snällt är det ej af vännerna att de vilja skänka oss så mycket, men det kan väl aldrig gå för sig att skänka oss hela behållningen. Skulle de vilja gifva någon liten present så köp då en liten ost, det skulle allt vara bra godt att få. Detta föreslår jag nu eftersom du skref i sista brefvet att Hulda hade föreslagit att I skullen köpa matvaror o sända oss, helsa Hulda särskildt o tacka henne för denna hennes vänlighet mot oss.
Denna gång blir jag så kort, förlåt mig derför! Lilla Mamma o Ena mottag nu mina käraste omfamningar o helsningar.
Eder älskande och tillgifne Kerstin Lindroth.