Carl Fredrik föddes 1858-07-24 på Carlslund i Skedevi socken. Fadern var torpare men försörjde sig huvudsakligen med snickeri och smide. Carl Fredrik miste sin far år 1866, då denne drunknade under en alkoholpsykos i Myckelmåsasjön där han höll på med ett byggnadsarbete. Enligt vittnesuppgifter lär fadern ha ropat ”Jag kommer, jag kommer” när han sprang ner mot sjön. I Skedevis Död- och begravningsbok har prästen skrivit följande: ”Dränkt sig uti Myckelmåsasjön i Simonstorps församling. Begravd i tysthet i Skedevi.”

 

Fadern var alkoholiserad och hade haft ett hett temperament. När familjen fick besked om hans död lär äldsta dottern Fredrika, då 16 år gammal, ha utbrustit: ”Vad skönt, då slipper vi får stryk när korna går över gärdet”. Carl Fredrik pratade aldrig om sin far inför sina egna barn.

 

Det var meningen att Carl Fredrik skulle bli skomakare och han gick i lära hos sin fasters man, skomakaren Olof Lundqvist, som också blev förmyndare för barnen. Han hade kommit så långt i sin utbildning att han kunde tillverka stövlar då något inträffade som kom att förändra hans liv. 

Föräldrarna Carl Fredrik och Anna Lindroth på Carlslund i Skedevi socken.

 

 

 

Präststudier i Stockholm 1877 – 83.

 

Carl Fredrik har berättat att han som andra jämnåriga började supa då en kolportör från Evangeliska fosterlandsstiftelsen kom i hans väg. EFS tog hand om honom och han utbildades till missionspräst på Johannelunds missionsinstitut i Stockholm åren 1877 – 83. (Bild 1 till höger; från 1877 och bild 2 från 1880 i Stockholm). Han prästvigdes i Linköping 1883 (bild 3).     

 

Till vänster: Läs bl.a. om Carl Fredriks frieri till den blivande hustrun Kerstin Sandström.

(Klicka på brevet t.v. som är en länk till några av deras brev!)

Nedan t. h.: Kerstin Sandström.

 

 

Indien 1884 – 1914.

 

Läs även Carl Fredriks och Kerstins brev från Indien.

(Länk längre ner på denna sida.)

 

Hösten 1884 utsändes Carl Fredrik, såsom Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionär, på sitt första uppdrag till orten Betul i mellersta Indien. Strax innan hade han förlovat sig med Kerstin Sandström, som dock stannade kvar i Sverige i ytterligare två år innan även hon for ut till Indien. Den 25 november 1886 anlände hon till Bombay där de gifte sig den 3 december i Skotska frikyrkans kapell. Det kom att bli ett trippelbröllop i Bombay; samtidigt gifte sig nämligen Kerstins syster Maria med missionspastor Oscar Valentin, och Carl Fredriks barndomskamrat från Skedevi, pastor Karl August Iwar ingick äktenskap med Zelma Pålsson. Därefter flyttade Carl Fredrik och Kerstin till missionsstationen i Narsingpur, där de 1887 fick sonen Harald och fem år senare tvillingarna Ester och Maria. Maria dog vid fyra månaders ålder och begravdes i Narsingpur.

 

1892 rådde en svår svältkatastrof i Indien. Pesten och även smittkopporna härjade. Carl Fredrik blev kallad till Chhindwara för att bygga ett nytt missionscentra. Det första som byggdes var ett barnhem och en skola. Carl Fredrik for ofta ut med familjen för att predika i distriktet. Indierna var dock svåra att omvända enligt makarnas brev till Sverige: ”Arma menniskor de äro isanning beklagansvärda, och det värsta af allt är att de äro så fastvuxna vid sina dårskaper att det tyckes vara förgäfves allt arbete ibland dem. Dock är det ej förgäfves, Gud skall förvisso i sinom tid gifva skörden.” I Chhindwara föddes sonen Hjalmar 1893.

 

Hustrun Kerstin klagade många gånger i sina brev över hur svårt det var att ”fostra barnen i detta hednaland”. Barnen drabbades flera gånger av svår feber och diarréer. I ett brev till systern Serena skriver Kerstin i december 1894: ”Herren till pris så äro vi alla så krya, lilla Ester är nog emellanåt litet klen, hon får då och då ett feberanfall, men så kryar hon till sig och är då så liflig och hurtig, men hon har ett utseende som vittnar om att hon ej är stark af sig. Hon är för det mesta gulblek stackars liten dock hoppas vi att hon skall bli stark och dugtig då hon kommer hem till lilla moster Ena.”

 

Tidigt väcktes tanken på att barnen skulle fostras i Sverige och gå i svensk skola, medan makarna Lindroth fortsatte missionen i Indien. Efter elva år i Indien beviljades därför den första hemresan till Sverige.

 

”Hemma i Sverige” Familjefoto från Linköping, våren 1895:

Stående fr.v.: 1) Hanna Rinnander; Haralds kusin i Hällestad, 2) Serena Sandström; Haralds moster i Linköping, 3) Carl Reimers; gift med Haralds faster Albertina i Rejmyra, 4) Hildur Rinnander; Haralds moster i Hällestad, 5) Carl August Rinnander gift med Haralds moster Hildur i Hällestad. Sittande fr.v.: 1) Ester Lindroth; Haralds syster, 2) Kerstin Lindroth; Haralds mor, 3) Hjalmar Lindroth; Haralds bror, 4) Carl Fredrik Lindroth, Haralds far, 5) Harald Lindroth och 6) Anna Lindroth, Haralds farmor i Karlslund, Skedevi.


 

Våren 1895 kom sålunda familjen Lindroth till Sverige. Lilla Ester som var märkt av sjukdom avled ett par veckor efter hemkomsten i sviterna efter både kikhosta och mässling. Året därpå återvände Carl Fredrik och Kerstin till missionen i Indien. Sönerna Harald sju år och Hjalmar ett år lämnades kvar i Sverige och växte upp hos Kerstins ogifta syster Serena Sandström i Linköping.

 

Kerstins syster Maria och hennes make, missionären Oscar Valentin, kom fram till samma beslut året efter och den ogifta systern i Sverige fick sålunda sju små missionärsbarn att fostra.

 

 


 

 

EFS:s Jubileumsalbum från 1916 innehåller drygt 500 porträtt och bilder från missionen i Afrika och Indien. De personer som omnämns i Carl Fredriks och Kerstins brev från Indien har jag publicerat här med en bild, samt en länk vidare till respektive brev.

 

 

<<< Klicka på albumet för att öppna det <<<

 

 

 

 

 

Läs Carl Fredriks och Kerstins egna skildringar i deras Indienbrev 1886 - 1897.

Även några tidningsurklipp efter Kerstins död.

 

 

<<< Klicka på kuvertet för att öppna Indien-breven <<<

 

 

 

 


 

Tillbaka till Indien utan barnen. Båda systrarna avlider på missionsfältet.

 

 

Kort efter återkomsten till Indien drabbades Kerstin av smittkoppor och avled där den 22 januari 1897. Carl Fredrik skriver hem till svägerskan och sönerna i Sverige: ”Jag måste i dag meddela eder det förfärligt smärtsamma att min så innerligt o djupt älskade Kerstin d. 22 dennes kl. half 5 på morgonen lemnade mig, men ock detta ljufliga: mitt vissa hopp är att mitt hjertas älskling gått hem till Jesus o de kära förut der. Dyra syster, jag beder, säg detta så lugnt som möjligt och meddela det åt min saliga lilla Kerstins o mina o dina små gossar, så att de må känna detta rysliga slag så lindrigt som möjligt. Jag skulle vilja skrifva mycket, men br. Franzén vill ej att jag skall skrifva annat än brefkort nu i början.”

 

Året därpå dog även Kerstins syster Maria under sin resa till Indien. Båda systrarna kom att begravas i främmande land. I minnesbladet över hustrun skriver Oscar Valentin om döttrarnas mor Matilda Sandström: ”Mången gång hade hon bedt Herren att få göra något för den yttre missionen, utan att därvid ana, att hon skulle få offra sina båda yngsta döttrar på missionens altare.” Systrarna blev 38 år gamla. Oscar själv avled ett halvår senare i orten Mussoore i Indien.

 

(Bilden ovan till vänster visar graven strax efter Kerstins begravning i Chhindwara 1897. Bilderna till vänster visar Kerstins grav fotograferad våren 2005 av Carl Fredriks barnbarn Birgitta Frostin.) gravstenen står ”Kerstin Lindroth Dearly beloved wife of rev. C. F. Lindroth, who died at Chhindwara on 22nd january 1897 aged 38 years – Romans 14:8” Kyrkogården kallas den Röda kyrkogården, på grund av de röda tegelmurarna. Där finns ett hundratal gravar från kolonialtiden och några få gravar från missionstiden före 1900. [ Förstoring av gravstenen ]

 

Två år efter Kerstins död gifte Carl Fredrik om sig med zenanamissionären Hedda Bergengren i den av honom byggda och nyligen invigda kyrkan i Chhindwara. Deras gemensamma dotter Dagmar föddes 1902 och tre år senare återvände makarna till Sverige med dottern för att även hon skulle få växa upp i hemlandet. Makarna stannade i Linköping i två år innan de återvände till missionen i Indien under ytterligare åtta år.

 

 

Gruppfoto från konferensen 1898

 

Stående bakre raden fr.v.: Jöns Nilén, Ragnhild Persson, Marian Rensaa, Ester och Gustaf Franzén, Karl och Zelma Ivar, Hanna och Lars Karlsson.

Stående främre raden fr.v.: Anders Jakobsson, Nils och Amanda Lundborg, Johan och Anna Ruthqvist, Gustaf Danielsson, Per Carlsson, Oscar Valentin och Carl Fredrik Lindroth.

Sittande bakre raden fr.v.: Emma och Karl Lindqvist, Blanche och Frans Ekholm, Lavinia Kristiansson, Natanael Arén, okänt barn och Lydia NN (senare gift Nilén).

Sittande främre raden fr.v.: Kristina Buck, Victor Rosengren, Hanna Samuelsson, okänt barn och Hedda Bergengren.

 

 

 

(Stående längst fram till höger stöttar de nyblivna änklingarna Carl Fredrik Lindroth och Oscar Valentin varandra. Längst fram till höger sitter Carl Fredriks blivande hustru Hedda Bergengren.)

 

 

Åter till Sverige efter 30 år i missionens tjänst

 

Efter ytterligare åtta år i Indien återvände Carl Fredrik och Hedda till Sverige.

             

(På den vänstra bilden sitter Carl Fredrik med sin andra hustru Hedda Bergengren, i mitten sitter han omgiven av personalen, och på bilden till höger hålls avskedsfest för Carl Fredrik 1914-01-27.)

 

 

<<< Till vänster: Klicka på kartan (en länk) så kan du se var orterna ligger, där makarna bodde under åren i Indien.

 

När Carl Fredrik slutligen återvände till Sverige efter trettio år i missionens tjänst tillsammans med hustrun Hedda hade äldsta sonen Harald avlagt sin fil.mag. examen i Uppsala året innan.

 

Till höger: År 1914. Från vänster på bilden ses Carl Fredrik, barnen Harald, Dagmar, Hjalmar och hustrun Hedda.

 

Nedan: Carl Fredrik och hustrun Hedda, korten tagna 1917 i Norrköping.

 

 

 

 

År 1916 började Carl Fredrik som pastor och förste lärare på tvångs- arbetsanstalten i Norrköping. Därefter flyttade makarna till Göteborg där han kom att tjänstgöra som pastor och lärare vid Härlanda fängelse under åren 1921 och fram till pensionen 1928.

 

 

 

 

 

Carl Fredrik avled i Göteborg den 17 april 1945, 84 år gammal.

 

 

 

 

 

---

 

Spåren efter missionärerna i Chhindwara, Indien 100 år senare

 

 

The Christian colony i Chhindwara är ett stort område med de gamla husen kvar i centrum, nu kompletterade med moderna bostäder, kanslihus och en ny kyrka runt den gamla kärnan. Ett tusental människor ingår i kolonin, som drivs av den indiska kyrkan i Madhya Pradesh med stöd från bl.a. EFS. ”Carl Fredriks kyrka” står fortfarande kvar även om den är förfallen och i huvudsak fungerar som lagerlokal. På det forna missonärsområdet bedrivs studier på gymnasial och högskolenivå. Carl Fredriks bungalow och bostad under 21 år är i dag undervisningslokal för gymnasieungdomar.

 

 

 

 

           

 

 

Ovan till vänster den gamla kyrkan i Chhindwara byggd av Carl Fredrik och invigd den första advent 1899.

Till höger makarnas bungalow, som i dag fungerar som undervisningslokal för gymnasieskolan.

 

(Fotografierna tagna i februari 2005 av Carl Fredriks barnbarn Birgitta Frostin.)

 

 

---

 

 

 

 

 

           

 

 

Under senhösten 2007 företog sig två andra missionsättlingar en resa till bland annat Chhindwara för att följa sin farfars/farfars fars spår i Indien. Fotografierna av kyrkan togs den 24 oktober 2007 av Tomas och Andreas Hedberg, ättlingar till missionären Enok Hedberg, verksam i Indien mellan 1905 och 1909. Denne gifte sig i kyrkan med sin Emma 102 år tidigare. På det högra kortet taget inifrån skolområdet ses att det övervuxna taket håller på att falla samman. Den forna kyrkobyggnaden fungerade bara som en portal till internatskolan för flickor i åldrarna 10 till 17 år. 

 

Tomas och Andreas Hedbergs resa kom även att bli ett inslag i radions Släktband.

 

 

---

 

 

Kyrkan renoverad och återinvigd 2011

 

  Foto: Jonas Nimmersjö, ur EFS.nu, nr 2, 2011.

 

I dag är kyrkan renoverad och den återinvigdes den 26 januari 2011. Vid invigningen var kyrkan fylld till sista plats, så barn och ungdomar fick stå utanför. Läs mer om invigningen i EFS:s nättidning; EFS.nu, nr. 2, 2011, sidan 18.

 

 

 

 

---

 

 

 

Parallellt med mitt arbete att renskriva och sammanställa brev och fotografier till denna sida, så har Birgitta Frostin, dotterdotter till Carl Fredrik och hans andra hustru Hedda Bergengren, skrivit en dokumentär om missionsarbetet i Chhindwara med tyngdpunkten på åren 1898 till 1914. Utgångspunkten för sitt skrivande utgör de 1000 breven som främst hennes mormor Hedda skrev i Indien. (Frostin, B. (2012). Missionsbrudar och lingon. Norlén & Slottner).

Jan Lindroth

 

 

”År 1898 mottog Hedda Bergengren kallelsen. Samma år lämnade hon Sverige med ångfartyget Amphitrite för att göra den långa resan över haven till Indien. I Chhindwara på högplatån mitt i Central Province skulle hon gå in i hemmen till kvinnorna instängda bakom sina slöjor, och predika om deras rätt till frihet, i den kristne gudens namn.

 

Nu blev det inte riktigt så. Den jordiske kärleken grep henne i form av Carl, som just förlorat hustru och två barn till missionsfältets blodröda jord. Dramat vrider sig runt Hedda och Carl och deras kärlek - och offret av barnet på missionens altare.”

Birgitta Frostin

 

 

 

 

---