Narsinghpur den 14 Dec 1886

Min lilla älskade kära Mamma och syster Serena samt Rinnanders och Edréns

Herrans nåd och frid vare med, när och öfver Eder alla mina kära.

Mycket förlänge har jag dröjt med att skrifva detta bref, och känner mig deröfver ledsen, men hoppas att Ni alla förlåten mig derför enär I nog kunnen inse att det varit mycket som fängslat och upptagit mig dessa veckor jag varit i Indien hos min älskade Carl. Och dagarna de gå så fort, ja de rent af flyga bort.

Detta bref ställer jag nu till Eder alla mina kära anhöriga i hemlandet, så det att jag måtte slippa skrifva om detsamma mer än en gång. Förhoppandes att lilla Mamma och Serena fortskaffar det till de andra. Jag är Herren vare lof, frisk och kry äfven min Carl åtnjuter samma stora gåfva utom det att han ahft någon svullnad omkring det ena ögat, så att läkare måste rådfrågas, hvilken förklare att det berodde på den fuktiga luften, samt att det var högst vanlig åkomma härute. Han är nu Gud vare lof nästan bra igen efter doktorns ordination.

Nu vill jag förflytta mig till Bombay och berätta så mycket jag kommer ihåg om vår vistelse der. Som jag förut skrifvit hem om ankrade vi i B. torsdagen den 25 Nov., vi voro således ej på hafvet mera än 20 dygn, och blefvo ej redo att fara derifrån förr än lördagen den 4 Dec. Vi voro således i Bombay öfver åtta dagar der vi hade det mycket roligt och angenämt på alla vis. Orsaken hvarför vi stannade så länge i B. var den att det var ett förfärligt krongel med vigseln innan allt blef på det klara, också skulle det ”lysas” om igen efter Engelska manér i fyra dagar, emellertid drog det om så att vi fingo ej vigas förr än på fredagen den 3 Dec. kl. 5 ef.m.

Bombay är en utomordentligt vacker o fin stad, aldrig kan man drömma om att man är i ett hednaland då man ser den staden. Så ståtlig och praktfull är den på sina ställen. Den har äfven mycket vackra omgifningar. Ett par gånger foro vi till en hög kulle utom staden, från hvilken man hade den grannaste ”vy” man kan tänka sig. Nedanför kullen hade man en stor skog af palmer bakom den såg man den ståtliga staden, också hafvet som går närapå rundt omkring staden. Denna årstid liknar jag vid våra högsomrar hemma i Sverige det är så grönt och vackert och äfven så varmt midt på dagen, att vi Europeer ej böra gå ut i solen. Och allt står nu i blomning, det är omöjligt för mig att tänka att vi äro så nära den stora högtiden Julen. I Bombay var ändå mycket varmare än vi hafva det här nu, der lågo vi alltjemt för öppna dörrar och fönster hela nätterna, vi bodde på andra våningen der, så det var till balkongen dörren stod öppen, och ändå var det så varmt att vi kunde ej hafva mera än lakanet på oss knappast det. Nästan varje dag medan vi voro i B-y oro vi ut om morgnarna i droska för att hemta frisk luft, vi foro då ner till hamnen o sutto der en stund och andades hafsluft.

Jag vill berätta huru vi lefde fram våra dagar i B. Allra först om morgnarna, vid 6tiden, kom en svart tjenare in till oss med te, som var tillagadt i hvar sin kopp med både socker o mjölk uti också hvar sin brödskifva till. Vi måste då stiga upp för att dricka teet innan det kallnade. I skolen se, mina kära, att det föreföll oss ej litet besynnerligt och på samma gång löjligt att se de svarte tjenarne springa omkring oss o passa en upp i sin löjliga klädedrägt, en del af dem barfota o barbenta med blott en tygbit som de svept om midjan för att skyla sig med samt en liten tröja, somliga af tjenarne hade hvita byxor samt rock, o stora hvita turbaner hade de alla. Sedan vi druckit teet samt klädt oss foro vi då ut för att hemta frisk luft och sedan till någon handelsbod för att köpa litet möbler af hvarjehanda slag, som jag sedan skall berätta, klockan 9 frukosterades det så då måste åter vara hemma. Sedan måste vi hålla oss inne för hettans skull under den varmaste tiden på dagen, men våra män de hade så mycket att styra med i o för vigseln så de voro ute o flackade jemt o ständigt. Klockan 2 var det åter ett mål kalladt ”tifin”, som bestod af ett par rätter mat, antingen kottletter eller fårkött med potatis till och sedan smör ost och frukt, till frukost fingo vi alltid stekt fisk, ett par kötträtter, kaffe o till desert ost, jam (sylt från Europa) samt frukt. Vid 4tiden om ef. middagarna kom tjenarn in till oss på våra rum med tillagade tekoppar som man fick dricka ur utan något att doppa. Sedan när det började att blifva svalt togo vi oss en promenad antingen i vagn eller ock till fots, vi brukade då äfven på aftnarna gå och handla till vår bosättning. Man kan ej få det man önskar annat än i Bombay, derför måste man passa på medan man var der. Klockan ½ 8 var det middag, som för det mestabestod af köttsoppa först, derefter kokt fisk med sås, ett par kötträtter, sedan någon slags pudding med syltade frukter till o till desert ost o frukt. Mycket goda o rara frukter finnes det här i landet såsom oranger, dessa äro förtjusande goda, de likna till formen apelsiner, men äro mycket bättre till smaken, så är det en annan sort som heter ”plantens” dem är jag ock mycket förtjust uti. Detta eller middagen var det sista målet på dagen o det tyckes ju kunna vara nog. Ungefär sålunda förflöt våra dagar i B.

Men nu väntar Ni väl förfärligt efter att få höra hur det var på vårt bröllopp, jag vill nu derför berätta derom. Tidigt brölloppsdagsmorgonen foro min lilla Carl, jag o Z. till en stor trädgård, kallad ”Victoriagarden”, för att hemta myrten o blommor åt ”3ne brudar”, med stor nöd fingo vi litet myrten, som ej räckte till utan vi måste taga annat fint grönt att blanda upp den med. Z. o jag fingo sjelfva gå o plocka grönt o blommor hvad vi önskade. Sedan foro vi hem o bundo kronor o kransar. Z. band sitt sjelf, o Mia o jag bundo åt hvarandra. Då detta var gjort begynde vi att kläda oss, I kunnen nog förstå att det gick åt ganska lång tid att kläda 3 brudar, vi måste naturligtvis hjelpa hvarandra, men det gick ändå öfver förmodan bra, o vi hunno så lagom att bli färdiga till kl. ½ 5, då alla 3 brudgummarna kommo och hemtade sina brudar, eller rättare helsa på sina brudar, ty vi foro ej tillsammans till kyrkan, utan brudgummarne åkte alla tre i en heltäckare, o vi brudar i hvar sin åtföljda af hvar sin herre, jag hade Pastor Juliebö med mig, han vigde oss alla 3 paren, Maria hade Pastor Karlsson o Z. hade en Norrman, som vi sammanträffat med på det Hotel vi bodde, egendomligt nog, en affärsman, honom inbjödo vi att vara med på brölloppet, derför att han var från Skandinavien kändes det alldeles som vi hade hört tillsammans och han blef mycket smickrad öfver att få vara med. Det var en mycket hygglig man han hette Ivar Enger. Detta var hela ståten han var den enda gästen förutom presten och klockaren. Pastor Juliebö var vår prest o Pastor Karlsson vår klockare. Så vigdes vi i en engelsk kyrka. De herrar som åkte med oss förde också in oss i kyrkan o vi brudar gingo då fram o satte oss på första bänken till venster o brudgummarne till höger. Sedan vår klockare spelat en psalm gingo det första brudparet fram o möttes framme vid altaret, sedan de voro vigde spelades åter en vers derefter gick det andra paret fram som var Carl o jag, allt under den högtidligaste känsla, sedan vi voro vigda, åter en psalmvers, också det sista paret, lilla Majsa och hennes man. Till sist åter en psalm och derefter höll presten ett utmärkt bra tal till alla 3 paren. Sedan foro vi hem par om par förstås till hotellet, der vi förut hade beställt vin samt middagen litet tidigare på det att vi skulle vara ensamma vid bordet. Vi drucko då först vin efter vår hemkomst från kyrkan, frukter hade vi köpt sjelfva som bestodo af oranger, plantens, ananas m.m. m.m. Vid ½ 7tiden åto vi middag som var ungefär lika som vi brukade fast något finare, tillställd efter middagen åto vi af våra rara frukter, samt drucko af det vin vi fingo i Göteborg. Vid 11 tiden gingo vi till sängs, hvar o en på sina platser, som vi legat medan vi varit på Hotellet, emedan det ej var arrangerat något särdeles för den natten.

Och dagen derpå foro vi från Bombay kl 6 på afton o reste då hela natten o hela följande dagen till kl ½ 8 då vi voro framme vid härvarande station. Vi tre par hade en ensam kupè hela vägen. Några timmar innan vi kommo till vårt hem fingo vi lemna Valentins o Ivars, nemligen vid Itarsi. Det kändes nog litet besynnerligt för både Mia o mig att då skiljas åt, så vi kunde ej afhålla oss från att gråta, trotts vår stora lycka och glädje. I Itarsi skulle de invänta skjuts från Betul som skulle föra dem hem. Stackars lilla Majsa, det gjorde nog litet ont om henne, som nu att sluta af sin långa resa med fick åka efter oxar i en 5 à 6 dagar, det skall nog vara förfärligt tröttsamt o särdeles då man är restrött förut.

Tänk så lycklig jag var som så lätt till mitt hem, vi bo väl en ¼ timmas väg från station. Då vi kommo till station här var Carls skollärare samt hans Katiket oss till möte, vi foro då jenast från station C o jag i en vagn som drogs af en häst och Pastorerna Juliebö o Karlsson i en annan vagn som drogs af ett par oxar. O, hvad jag tyckte det var lustigt att se hur oxarna luffade och sprungo, lika fort som vår lilla häst, med Presterna, o Pastor J sade att detta var den roligaste färden på hela resan. Och hvad fingo vi se då vi nalkades vårt hem, aldrig kunnen I föreställa Eder huru festligt det var tillställt för vårt mottagande. På ömse sidor om vägen ett långt stycke från hemmet brann det marchaller ända fram till byggningen, o äfven rundt omkring virandorna på huset, o mellan hvarje eldslåga stod det en liten flagga af olika kulörer o ej mindre än tre äreportar voro gjorda o på två af dem stod det ”welcome” halfalnslånga bokstäfver. Midt på gården framför byggningen var anbringat fyrverkeri så elden rök o smatrade omkring oss, så jag var nästan litet rädd, och minst 20 luftbalonger sändes det upp på gården här. I skolen se mina kära att det hela var ej litet festligt, det var närapå som ett furstligt mottagande. En stor menniskomassa var äfven samlad här för helsa både Sahib och Memsahib välkomna. Folket voro rysligt glada åt att åter få se Sahib, som varit från dem en 14 dagar, glädjen strålade i deras uttrycksfulla anleten, då de helsade på honom, så det var lust att se. På äreporten som stod framför virandan på gården hängde kulörta lyktor, flaggor och vimplar. Skolbarnen, både gossar o flickor, voro äfven samlade här och sjöngo några sånger på Hindi under skollärarens ledning. Det var rörande att se och höra de små svarte halfnakna hednabarnen sjunga om Herrens Jesu lof. Jag förstod naturligtvis inget, men kunde uppsnappa att de nämnde namnet ”Jesus”. Då vi en stund stått utanför o sett o hört på allt, förde min lille Carl in mig i vårt hem, vår ”bangalow”, o då fann jag allt så trefligt och fint o pyntadt, öfverallt var det nyrepareradt o den största ordentlighet var rådande öfverallt i hvarje liten vrå.

Åt gårdssidan till är det en stor treflig viranda på byggningen o rundtomkring den har Carl anlagdt rabatter på hvilka stå de raraste o vackraste krukväxter. Från taket på virandan hänger det blomsterburkar med slingerväxter uti till stor prydnad, och allt har min lille Carl ordnat med till min ankomst. På de andra tre sidorna af huset är det mindre virandor. Vår bangalow ligger ett stycke från staden, ungefär 10 minuters väg, omgifven af så mycket vackra lummiga träd, ja den ligger i den vackraste lilla park, o midt fram för byggningen nedanför gården går en flod fram, som förhöjer det sköna ej obetydligt o i fonden reser sig ett par ganska prydliga torn af ett par afgudatempel, det enda som vi se af staden. Ja vet ni mina kära, jag har fått ett så vackert och trefligt hem, det är så grann natur rundt omkring oss, de allra vackraste lummiga träd skuggar vår boning. Blott ett par famnar från byggningen växer det citronträd det håller nu på att bära frukt, och de äro (frukten nemligen) så stora redan som mina knytta händer, fast ej ännu mogna på långt när. Så hafva vi äfven flera märkvärdiga fruktträd här, som jag ej kan beskrifva, men dess frukt är ganska god. Akasior, palmer, nerjum m.fl. för mig okända vackra träd växa här rundt omkring vår boning. Naturen är mycket rik och frodig här. Tjogtals med apor springa här i träden och på taken, och I kunnen aldrig föreställa Eder så rysligt fula de äro. En del af dem äro så stora som en 12 à 14 års pojke. Mycket roligt tycker jag det är att se på dem huru de leka med hvarandra, och ibland ser det ut som de vore osams, de springo då efter hvarandra i full fart o skrika hemskt. Jag önskar så mycket ibland att jag hade Eder alla här, då kunde Ni få se mycket märkvärdigt.

Jag vill nu berätta huru många rum vi hafva i vår bangalow, från stora virandan är det två dörrar som leda in till vårt förmak, virandan är både förstuga o bro , ja den är stor som en salon, från förmaket är det ingång till matsalen, äfven till sängkammaren, samt till ett litet hörnrum, som nu bebos af pastor Juliebo, från matsalen kommer man in till Carls rum som ligger bredvid pastor J-ös. Intill sängkammaren är ett litet rum, det vill Carl skall bli mitt lilla dressingroom o från detta kommer man in i badrummet o från badrummet till ”closetten”. Bredvid pastor Juliebös rum är ock ett litet badrum. Vi bada rätt ofta men alltid i varmt vatten utan dusch.

Nu vill jag äfven berätta hvad vi köpte för möbler i Bombay: en liten treflig resårsoffa till vårt förmak med två ländstolar i samma fason, två andra små fällstolar, en hvilstol åt ”fru Lindroth”, en pianostol till vår vackra fina orgel, som nu redan är kommen, sex rottingstolar till salen samt en vacker toilettspegel med marmorskifva och en liten mycket treflig skrifpulpet som min Carl köpte åt mig. Alla dessa saker äro ej ännu komna från B. så vi ha derför ej ännu riktigt iordning, och det blir väl nätt och jemt iordning till Jul.

Ni undrar äl huru vi hafva det med maten Chotu (kocken) lagar maten äfven nu såsom han förut gjort, med undantag af att jag går ner till köket, som är i en annan byggning, och hjelper honom litet, på det att vi skola få det något smakligare, men Carl måste då alltid gå med mig för att vara min tolk. Jag kan naturligtvis ej säga eller förstå ett ord, ehuru kocken pratar o ramlar alldeles förfärligt till mig, o när jag ej förstår honom höjer han sin stämma o skriker allt högre o högre o tror då att det skall hjelpa, men jag är lika dum. Vår kock är mycket snäll o lustig, vi hafva så roligt åt honom om dagarna. Carl säger att han blifvit så vigtig sedan ”Memsahib” kom, och allt möjligt skall han nu fråga Memsahib om, han tycker visst mycket om mig, ty han vill så gerna språka med mig. Folket här tycka att det är så underligt att vi ej förstå dem när de tala, när de minsta barn här förstå dem, säga de.

Det roar Eder nog att få höra hur vi hafva det med maten förmodar jag. Först om morgnarna dricka vi te vid 7tiden o äta då af den goda osten jag fick hemma, tack älskade lilla Mamma, den kom oskadad fram ehuru det var en liten bräcka på densamma, den är så förtjusande god, min lille Carl tycker så mycket om den, ja den är utmärkt fet, amper och god. Vi komma att hafva många goda mål af den. Sedan äta vi frukost id 12 tiden bestående af antingen en kötträtt eller någon slags pudding som ”Chotu” lagar till samt kaffe. Sedan middag klockan 6 den består för det mesta af en kötträtt, vi kunna dagligen kunna köpa kött från staden, eller ock slagtar vi en anka o steker, med potatis till, här finnes ganska god potatis, så brukar jag koka fruktsoppa eller blåbärskräm med mjölk till. Och vid 8tiden dricka vi antingen en kopp te eller och gröt o mjölk. Bröd köpa vi från staden, här finnes ingen ugn, vi få mycket godt bröd (hvete) förstås bakadt af infödingar. Alla våra packlårar kommo hit några dagar efter oss, hvilket var obeskrifligt roligt att ej behöfva vänta på dem längre. Vet du lilla Hildur jag har redan kokt ett par gånger om af dina rara morötter, tack älskade lilla syster för dem, aldrig kan du ana så förtjusta både jag o min Carl är åt morötterna. Carl sade då vi åto dem att han har ej ätit så godt sedan han var hemma. Jag har äfven kokat en gång af flickorna Hydéns rara, rara ärtor, du lilla Ena måste omfamna o tacka dem så hjertinnerligt från oss båda o säga dem att de voro så utmärkt goda Carl är alldeles förtjust i sådana ärtor o har bedt mig flera gånger att jag skall koka af dem, men då har jag svarat att vi skola gömma dem till julen. Här kan man omöjligt få så goda grönsaker som hemma. Det som mest begagnas här är ris o carry, det har Chotu äfven kokat åt oss några gånger om. I Bombay fingo vi det till hvarje middag, det glömde jag att säga.

Ja nu mina kära har jag skrifvit och rabblat alldeles förfärligt, så det förvånar mig ej om Ni börjar att blifva trötta, men jag hade nu så mycket att skrifva om, en annan gång kanske det ej blir så mycket. Jag måste nu allt tänka på att sluta för denna gång, men dessförinnan vill jag ej förgäta att omtala huru lycklig jag är, så I kunnen näppeligen, tror jag, föreställa Eder hvilken snäll, öm och god make Gud gifvit mig, han är så rädd om mig så det kan ej med ord beskrifvas. Vi äro nu båda så glada o lyckliga öfver den stora nåd o godhet Gud bevisat oss i alla möjliga afseenden o ej minst deröfver att Han skänkt oss hvarandra åter så friska o glada. Måtte Herren fortfarande gifva oss helsans nådegåfva, så att vi måtte kunna uträtta något, om ej aldrig så ringa, för Hans rike. Oscar tycktes vara, äfven han, så obeskrifligt förtjust o lycklig i sin lilla Mia så det var lust o glädje att se.

Pastor Juliebö har lofvat att skrifva till missionsvännerna hemma om vår resa hit ut m.m. Så nu få Ni snart läsa det i Mi-tidningen, han skall visst hemsända detta bref med denna post tror jag. Det passar ju mycket bra att en af Herrarna skildrar vår resa hit ut.

Vi skicka nu hem en liten låda med några småsaker uti till dig lilla Ena o Mamma, Ni få dela det bäst I viljen. Vi köpte det i B-y, alltsammans är Indiskt arbete. Det skulle föreställa en liten Julklapp men det kommer mycket för sent. Jag kanske skulle säga hvad det är, det är en silfver bråsch två små askar o en liten arbetslåda. Det torde vara bäst att du tar bråschen o de små askarna o lilla Mamma arbetslådan eller hur I viljen. Det är mosaikinläggning på lådan o askarna, gjort af infödingarna här i landet.

Jag har nu tänkt att skrifva hem en gång i månaden jag undrar om Ni tycker det blir för långt emellan då vill jag nog söka skrifva litet oftare. Ja nu lilla syster Ena är det väl ej för snart att jag tackar dig för ditt kära roliga o efterlängtade bref som vi bekommo i dag åtta dagar sedan. Obeskrifligt uppmuntrande o kärt var att få höra något hemifrån emedan det var så länge sedan vi sist fingo bref. Jag hoppas att lilla Mia nu äfven fått del af det. Så ledsamt med den tråkiga ”Klara affären”, hur skall det gå, o hur skall det blifva? Skrif o berätta för oss om allt, både jag o min Carl deltaga djupt med Eder i hvad som händer. Måtte Gud styra allt till det bästa!

Glassakerna kommo hela fram alltsammans utom två af glasburkarna som voro spreckta. Ett stort mycket fint blomsterställ var med sakerna, som vi erhållit i present af våra snälla slägtingar. Jag har det nu fyllt med de allra största o grannaste törnrosor i alla kulörer, bådemörkröda ljusröda o sådana här gula ”tearosor” som vi kalla dem hemma.

I går morse då min lille Carl i jag voro ute på vår morgonpromenad gingo vi till en utmärkt vacker trädgård, som ligger ej alls långt från oss, och aldrig kan jag beskrifva hvad mycket granna blommor o rosor i alla färger jag der såg, o der var så underbart, Gudomligt skönt o vackert, stora höga träd som äro alldeles öfversållade med de grannaste blommor, o rosor i oändlighet så stora i omkrets som en liten tallrik, ja aldrig har jag sett så fagert i den vägen förr. Så fort vi kommo in i denna trädgård mötte vi trädgårdsmästaren, en svart Hindu, o genast började han plocka af blommor o kom sedan o gaf mig den största o vackraste bukett man kan åstunda att se, bestående af de granna rosor o kamelier som nu pryder vårt vackra blomsterställ. Detta var ju rysligt snällt af honom, han var naturligtvis förut bekant med Sahib. Denna trädgård är en allmän promenadplats o dit kommer jag nog ofta att gå. I samma trädgård växte det så mycket frukter särdeles oranger, plantens o citroner. Träden voro så öfversållade med frukter så de höllo på att rakt digna under sin börda.

Nu måste jag allt ändå säga ”farväl” till Eder lla mina kära för denna gång. Gud vare med o när oss alla! Måtte lilla Mamma få vara frisk o kry o du lilla Ena ock, o äfven Ni andra mina kära syskon och systerbarn. Mottagen nu alla, hvar o en vid sitt namn, min och min mans allra hjertevarmaste helsningar och tacksägelser för allt! Nu lilla Ena skall du helsa så kärt till alla våra gemensamma vänner, först o främst lilla kära Anna Borgstedt, hon har äfven sin del i detta bref, till tanterna Fredrika, Marie o Emma, tante Smidt o Kalander, flickorna Stydén o deras Mamma, Ingrid Clurelius, till alla dem som äro med i vår lilla syförening, till de kära vännerna Sundqvistens o för öfrigt till alla som fråga efter oss. Tänken på oss i Edra böner mina kära, vi vilja ej glömma Eder. Jag undrar om detta bref skall nå Mamma o Ena i Haurida, jag läder mig mycket åt att I tänken fara dit.

Allas Eder älskande o tillgifna Kerstin Lindroth.

Min dyra lilla Mamma, syster Ena o alla slägtingar, mycken frid vare Eder alla! Min lilla älskade Kerstin har nu skrifvit ett så långt bref, så det är allt öfverflödigt, att jag denna gång skrifer något, men som hon har lemnat en sida oskrifven, vill jag fylla den, väl vetande att I blifven glada deråt. Det jag här ville säga är först: I kunnen aldrig tro hur glad och lycklig jag nu är öfver att åter fått min egna dyra hjerteskatt o huru glad är jag icke att se att min lilla rara Kerstin trifves så bra i N. o är så frisk och glad, hon springer och hoppar som en liten hind – o sedan tusenfalldigt tack för allt, allt som o våra kära sände med min lilla Kerstin! Intet är glömt men intet är nämdt. Jag får nu ej ingå på ngt annat enär papperet är fullt, utan instämmer med min lilla älskling uti de innerligaste helsningar till mamma, syskon slägt och vänner!

Eder sannt tillgifne Carl Lindroth

---