Narsinghpur den 31/1 1888

Detta är lille Haralds hår som I sen är det mycket mörkt, det är så ömkeligt litet, men han har ej mycket fått mycket taga af skall lilla mormor och moster se.

Lilla H. sänder mormor o moster så många pussar.

Min egen älskade moder och lilla syster Ena!

Herren välsigne Eder med mycken nåd och frid!

Hjertinnerligt tack lilla kära syster för ditt bref jag i dag bekommit skrifvet i Skånstorp den 10 o 11 Jan. Roligt var höra att ni åter fått varit tillsammans och fira Jul, samt att alla äro friska och krya, Gud vare lof och tack derför!

I går hade jag bref fr. lilla Mia då hon skickade mig ditt och Hildurs bref som hon erhöll förra postdagen, så nu har jag fått europeisk post tvenne dagar i rad och I skolen se att det är riktiga högtidsdagar då europaposten kommer i all synnerhet då bref fr. våra kära anländer.

Vi hade i år en mycket treflig Jul hos syskonen Valentins. Vi sökte göra det så trefligt vi kunde inom hus. Maria o jag bakade litet småbröd såsom pepparkakor berlinerbröd och så fick kocken göra en stor rar Jul-kace, men hur man bär sig åt så får man det ej så jullikt som hemma.

Medan vi voro i B. fick Carl order från Styrelsen att fara till Bombay och möta Zenanamissionärerna detta var några veckor före Jul o då köpte han oss rätt mycket Julklappar der, i synnerhet Maria o jag fick många hvar af C. såsom hvar sitt trikålif, hvarsitt par handskar o jag fick o ett par skor äfven fingo M. o jag var sin liten nattlampa af våra gubbar, äfven fick jag en liten scharl af min lille Carl m.m. småsaker, allt detta lackades in o våra gubbar skref rätt lustiga verser på alla Julklapparna som togos fram på qvällen som vanligt då M. o jag hade dukat ett litet bord, i deras bästa rum, med de godsaker vi hade ordnat med till Jul såsom de småbröd vi hade bakat och den stora kakan, äfven hade vi kokat litet brända mandlar och knäck, allt detta satte vi fram på bordet vid 6 tiden på Julafton då vi alla 4 plasserade oss rundt omkring detta lilla bord o Oscar läste en Julbetraktelse sedan togos Julklapparna fram och utdelades och vi hade ganska muntert och trefligt.

På Juldagsmorgonen fingo både Mia och jag tvenne kakor hvar, vi fingo hvar sin af Valentins Kateket den andra fick Maria af deras skollärare och min andra fick jag af min kock som var med oss till Betul. Här i landet brukar man alltjemt då man är ute o far att taga tjenare med sig, emedan resorna äro så besvärliga måste man hafva någon som hjelper en. Vi fick skaffa en annan kock åt Pastor J. medan vi voro borta. Vår egentliga kock är mycket behändig, qvick o påpasslig, derför ville vi äntligen ha honom med oss. Han har varit intjenare hos Mrs Bloomfield rätt länge, så han förstår sig på fina seder och bruk.

Sedan voro vi qvar hos Valentins till dagen efter Nyårsdagen o tillbringade då helgen i all stillhet. Vi voro bjudna till Ivars annandagen på middag kl. 6 på aftonen, de hade det mycket trefligt. En af mellandagarna voro Ivars bjudna till Valentins på frukost som äts vid 12 tiden o sedan tillbringade de hela dagen hos Valentins, vi drucko då thé på ef.m. ute i Valentins trädgård, detta var tredje eller fjerde dag jul, det var då mycket härligt väder, hvarken kallt eller varmt, så det var som en härlig sommarafton hemma i Norden. Ack du sköna Nord, intet land på jorden kan jemföras med det sköna Sverige.

Lilla Ena du frågade i ditt bref i dag om Z. är sig lik, och derpå kan jag svara att hon är sig alldeles lik, ser lika frisk o kry ut som hemma i Sverige och lika smal o nätt så ej vänta de sig någon liten. Ivar är sig ock lik samt husbonde i sitt hus, han är mycket sträng man, stackars Z. jag hörde många gånger på henne att hon var rädd för honom, jag tror ej att de äro så riktigt lyckliga med hvarandra, detsamma sade de äfven i Betul. Ivar han reser ut i camp ensam o är borta i månader från Z. detta förefaller mycket besynnerligt, ty nog kunde han behöfva sin hustru med för att ha liten hjelp af henne, ja mycket bättre behöfde han hennes hjelp då de äro ute så der än hemma, o hon har ju intet som hindrar utan kunde så väl följa sin man, hon ville så gerna följa med honom ut det sade hon till oss men hon får ej för I. Deras bekanta i B. tala mycket om detta o tycka det är besynnerligt.

Ja nu är det ej för snart att börja tala om den stora sändningen från hemlandet som stod och väntade på oss då vi kommo fr. B. O så mycket rara saker vi då fingo packa upp. Tack än en gång hjertinnerligen för allt allt hvad ni gjort för oss mina dyra, kära Gud välsigne eder för allt. O hvad ni haft mycket bråk besvär med allt, och särdeles du lilla Ena, tänk huru många tusende steg du sprungit för detta. Du skall se att vi njuta nu ej litet åt allt det goda i matväg du sändt oss, vi hålla nu på med osten o ansjovisen och de äro båda så obeskrifligt goda och rara. Skink o medfurstburkarne har jag ej ännu öppnat jag tycker det blefve för mycket gott på en gång o så fruktar jag att det skallskäms, det är bäst att taga litet om sender, så få vi njuta så mycket längre. Knäckebrödet hålla vi äfven på att äta, det var för obeskrifligt godt att få litet rågbröd, jag är så ängslig att det snart skall taga slut. Tack älskade Mamma o Ena för frukten som var så rar, helsa äfvem de snälla flickorna Asklund så hjertligen och tacka dem för de torkade frukter de sända oss, det är ej litet roligt att se sig vara ihågkommen af sina kära barndomsvänner. Det gläder mig mycket, att Herren fått vunnit dem.

Helsa äfven vår lilla syförenings medlemmar o tacka dem så kärt för så mycket skjortor vi hade glädjen mottaga i sändningen med. I kunnen ej föreställa Eder huru glada både gamla och unga blifva åt ett plagg, jag önska bara att de som sända oss plaggen, att dela ut, skulle se huru förtjusta de fattiga stackarne blifva, somliga falla ned på sitt ansigte framför oss o veta ej huru de skola bete sig för att uttrycka sin tacksamhet. Det är i sanning roligt att gifva de fattiga. Vi fingo en stör lår fr. Johannelund full med kläder att dela ut. Vi fingo äfven en stor lår med hvarjehanda saker fr. Göteborg som skulle delas mellan alla missionärerna här ute. Den innehöll rätt mycket klädesplagg till skolorna o så var det litet i matväg såsom 12 burkar anjovis, men de voro alla skämda, 11 burkar caccao samt knäckebröd också hvarsin burk syltade lingon till Maria, Z. o mig. Äfven fingo vi alla missionärer hvar sin tafla eller rättare stora, granna bibelspråk som sutto inom glas o ram. Så fingo Z, Maria o jag hvar sin eaudecolongflaska o hvar sin amykos-sats, så fingo Mia o jag från Josefine Larsson hvarsin tunn färdigsydd klädning m.m. småsaker. Göteborgsvännerna äro obeskrifligt snälla och kärleksfulla. Josefine L. hade ackat och styrt med sakerna.

För en 14 dagar sedan skickade vi hem till Eder ett engelskt pound i afbetalning på det som vi voro skyldiga dig lilla Ena för matvarorna m.m. jag lade då med detsamma i den scharlen jag fick av C. till julklapp o beder dig Ena lilla taga emot densamma som ett litet bevis på vår tacksamhet för alla dina besvär du haft för oss, jag är så ledsen att jag ingenting hade att sända lilla Mamma, här i Narsingpur finnes inget som man kan köpa för att sända hem, här finnes bara skräp. Den där scharlen köpte C. i Bombay, den är ej så billig, men han fick den, af en händelse, för mycket godt pris. Jag lade äfven in i lådan, för roskull, några sådana här smycken af kulört glas, som qvinnorna här allmänt begagna på pannan, jag sände dessa emedan jag vet att man derhemma tycker det är roligt att se allt kommer härifrån. Om Ruth o Hanna vilja ha kan du ju gifva dem några af dessa, det är just ingenting att gifva bort, men jag vet att de glädja sig åt litet.

Du lilla moster Ena frågar hur lilla Harald mår, jo tack han är kry och glad emellanåt som han skriker rätt dugtigt, hans lilla mage har en lång tid ej varit fullt bra vi se detta af hans öppningar, men han tyckes ej lida något deraf. Då vi voro i B. blef hans mage ett tag i olag så vi måste rådfråga Doktorn der o då förbjöd han oss gifva honom getmjölk och istället begagna komjölk o vi lydde hans råd, men vi tycka att lille H. bättre tålde getmjölken än komjölken, och nu är det svårt att återigen byta om, vi tycka ej vi kunna göra det, han tyckes ej kunna smälta komjölken, vi blanda den med vatten, en sked vatten o två skedar mjölk, jag tycker ej det skall vara för stark mjölk, han är nu 4 månader gammal.

Ack den som hade lilla Mamma här att råda sig med, det är så svårt i många afseenden att förstå hur man skall göra. O hvad det skulle vara öfvermåttan roligt om vi hade eder båda här. Carl brukar säga allt som oftast ”ack en som hade Serena här då hade vi den som kunde lifva upp oss”, och jag instämmer med honom förstås. Du skall se lilla Serena och äfven lilla Mamma att jag är nu så upptagen m dagarna med att sköta och se till min lilla son, jag har ingen Ayah nu, hon har lemnat oss o det är rysligt svårt att få någon som förstår detta arbete. En af våra manliga tjenare hjelper mig att bära honom och se till honom. Lille Harald börjar att blifva så tung så jag blir så trött då jag fårbära honom en stund, han börjar att leka och famla efter saker och ting och ibland skrattar han så, samt skriker så högljudt af glädje så jag bara önskar att ni skulle höra honom det lilla kära barnet. Ack hvad de här små barnen äro söta o älskliga, man ser det mera sedan man fått ett eget. Serena frågar äfven hvad Mrs Bloomfielf tycker om vår lille Harald, hon är rysligt förtjust i småbarn och sålunda tycker hon nog om den här lille ock, men vi ha varit så rysligt litet tillsammans sedan han föddes, som I veten foro vi strax till Betul sedan vi voro hemkomna fr. J. så jag tror att hon såg honom ej mera än en enda gång då eller ett par och då vi kommo hem voro de ute i camp och äro det ännu, de kommo hem på blott en enda dag häromdagen o då skickade hon Harald ett par små varma trefliga sockar, som hon troligen gjort sjelf. Då hon är hemma är det ej många dagar utan hon skickar mig något, hon är mycket god o snäll, mycket liflig o glad o ser ut som ej vore mer än 25 år gammal, men är väl något äldre ty hon talade om en gång för mig att hon varit gift i 9 år. De hafva inga barn, men hon sade till mig att hon skulle så gerna vilja hafva en liten ”baby”.

Nu fr. ett till ett annat. I dag till middag hade vi dillkött på get, getkött är nästan det enda kött vi kunna köpa här, jag kokade då dillsås af det der ”carrypulfret” som har växt på Skånstorp o det var förtjusande godt, samt begagnade då af den rara ättikan.

Kan Mamma o Serena tänka att före jul fick Carl ett bref fr. kassör Ahlberg samt en räkning på frakten på Lkpgs-låren hit ut till Indien, räkningen var på 90 kronor. Detta tycka vi nog var bra orättvist enär aldrig någon missionär ha behöft betala någon frakt på de saker de reqvirerat. Ivar skickade äfven hem o reqvirerade för 100 kr. äfvenså Ekholm, men der har ingen frakt satts ifråga det talade Ivar om. Kan någon veta hvarför vi skola betala frakt. Missionärerna behandlas allt bra underligt mången gång af sin styrelse.

Nej nu har mitt bref blifvit så långt så nu måste jag sluta. Vi hafva nog riktigt bekommit alla bref från Eder, tack hjertligt lilla Ena, du är alltid så snäll att skrifva långa, roliga bref.

(Den Febr.) Vi äro alla äfven i dag krya och raska, jag är så glad att jag undsluppit febern nu sedan min lilla gosse föddes, och vet I mina kära jag känner mig nu så frisk och stark, Herren vare lof derför. Carl säger att jag nu ser friskare ut än då jag i fjor kom ut, men lika smal är jag nu som då jag var flicka, jag kan hafva mina klädningar utan att vara ändrade. Maria deremot tror jag ej mera blir så smal, hon var rätt tjock o vördig sedan hon kom upp fr. barnsängen, kanske beroende derpå att hon ej fick så ordentlig skötsel ifrån allra första början, stackars liten. Maria var förfärligt ovidig innan flickan var född, mycket värre än jag, sade Carl. Ni kunnen ej tro så lustigt det var att se lilla ”Ia” en så tjock matrona. Maria var mycket rask och dugtig sprang o styrde mycket i sitt hushåll Valentins hade ett ganska litet trefligt hem och mycket trefliga husgerådssaker såsom i glas och porslinsväg. I kunnen aldrig tänka eder hvilken liberal värd Valentin är, han vill att allt skall vara så präktigt i matväg då någon främmande är hos dem. Tänk huru barnslig lilla Mia var, då hon blef sjuk o skulle få sin lilla tös voro vi mycket ängsliga för ej barnmorskan hunnit dit, men Maria sade det gör väl ingenting, jag har ju Kerstin här nu, hon sade efter sedan allt var öfverståndet att hon var så lugn o trygg bara för jag var hos henne, lugnare än om hon hade haft barnmorskan till hjelp. Och jag min stackare som ej kunde göra någonting, blott söka trösta och lugna henne litet. Jag var ej så stark sjelf knappa två månader efter min gosses födelse.

Maria bad mig att jag skulle tala om för Mamma och Ena då jag skref att hon är mycket lycklig med sin Oscar, det der ledsamma hon hade då de brefvexlade har hon ej haft ondt af en enda gång sedan de blefvo gifta. M. sade att det ej har varit på tal en enda gång dem emellan O. har aldrig nämnt en halftanke derom. Så lilla Mamma får vara riktigt lugn o trygg derför. Både Maria och jag ha fått så snälla män så det kunnen I ej tro. Allt är Guds nåd och godhet. Jag vill nu lemna de andra sidorna åt min lilla gubbe att fylla. Mottag en hjertlig omfamning från Eder Kerstin.

(Den 1 Febr. 88) Mina dyra och kära!!

Lilla Haralds mamma har skrifvit så mycket, så det är nog öfverflödigt, att hans pappa skrifver något – dock några rader måste jag likväl skrifva. Tack så hjertligen för alla kära bref vi få mottaga – tack för alla gratulationer och lyckönskningar – tack för allt, allt vi fingo nu med sändningen – ja tack för all eder kärlek mot oss!!

I kunnen aldrig troså lyckliga och glada vi äro öfver vår lilla son. Så mamma hon är då så förtjust i honom, så jag vet ej hvem jag skall kunna jemföra henne med om ej med pappa. Veten I vår lilla son är så stor och rar – han är ej just lik hvarken mamma eller pappa, men han har pappas händer och mammas fötter. Jag är säker på att både mormor och moster skulle bli rigtigt förtjusta i den lilla ungen. Ibland skriker han så pappa blir ond på honom, mamma tar honom alltid i försvar. Jag får honom nu ibland att sofva hos mig någon timme på natten, så nu förstår jag hvarför mamma vill ha honom hos sig så mycket. Det var rysligt roligt ha lilla pysen hos sig. Han sänder sin lilla mormor o moster en liten hårlock med tusende kyssar och helsningar.

Tack lilla Ena, syster min, för din uppmaning till oss att skrifva oftare till tidningen o vill härefter söka skrifva flitigare. Jag har mycket arbete och rysligt brådt om dagarna – tänker mig ut i camp så snart jag kan.

Nu slutar jag. Tusende helsningar mottag från eder sannt tillgifne Carl.

Lilla Ena du kan då veta att den första lilla stjerna du härefter får se som blinkar åt dig så är det jag som blinkar igen åt dig. Vet du Ena jag blev verkligen så rörd när jag läste detta du skrifvit att jag kan ej låta bli gråta när jag tänker derpå. Jag känner nog saknaden stor ibland efter eder mina kära.

Att Docktor Emanuelsson nu har slutat sin jordiska vandring, det var rörande att få höra. Tänk att Sundqvistens nu skola stanna hemma mera, deröfver är väl Gustafva litet förtjust.

Jag har glömt tala om att det var kristning hos Valentins medan vi voro der på nyårsaftonen tror jag det var, jag bar den lilla fröken ”Karin Matilda” till dopet, min man stod äfven fadder förstås o Pappa sjelf döpte lilla tuttan. Hon är så lik sin far, så det kunnen I ej tro en gång.

Min lille gosse har varit ganska snäll i dag så att jag har fått skrifva ett så långt bref för honom. I morgon ämnar jag skrifva till Rdrs. o i går slutade jag ett bref till Josefine Larsson.

Gud med oss alla! Mottag nu de allra käraste helsningar fr. min man, vår lille son samt eder högt älskande Kerstin.

---