Emellan Bankeberg och Mantorp
Min
lilla älskade Mamma, Serena och öfriga kära kära!
Då vi nu äro skillda från hvaran så vi ej kunna muntligen språkas vid kan jag ej
längre hålla mig tyst, utan ville på detta vis tala litet med Eder alla, under
det tåget rankar o går. O älskade lilla Mamma o små kära systrar hvad Gud är
underlig, god o barmhertig, kunnen I tänka Eder att
som vi voro skiljda från Eder så var också tårarna fjerran
från våra ögon o vi voro straxt glada o frimodiga. Ja, med frimodighet går jag
det sköna kallet till mötes som Gud sjelf utstakat
för mig. Fröjden Eder alla nu med oss o varen glada
såsom vi äro, hör lilla Mamma det o du lilla Serena samt Hildur och lilla
Sofie.
O så många snälla vänner som följde oss till station, när I träffen dem så helsa var o en särskildt från oss o tacka för deras stora vänlighet, särskildt Herdina L som gifvit oss, jag tror, halfva sitt konditori, Mamma kan ej tro så förfärligt mycket rar konfekt, jag är säker på att det är tre skålpund ty påsen är rysligt tung, tänk äfven härutinnan gaf Gud oss det vi önskade, hälsa äfven Gustafva Sundqvist för det rara hon gaf oss, det var ju äfven det så vänligt o snällt. De snälla tante o farbror Lundqvist som kommo o gaf oss frukt, så utmärkt rara päron, tacka äfven dem så hjertligen, vi hunno ju ej med att tacka alla såsom vi hade velat, utan det skolen I vara så snälla och göra. Tåget ger mig sådana stötar, så lilla Mamma kan väl ej läsa hvad jag skrifver. Kyrkoherde R. har nyss varit inne hos oss med hvar sitt kort från Anna Pettersson, helsa äfven henne o tacka från oss.
Nu har tåget stannat vid Strålsnäs, ännu äro vi hurtiga, har ej gråtit något. Tänk att vi skrifva på sådant papper, men vi glömde ju alldeles att taga något annat med oss på tåget, vi ha att tacka Herdina L. för detta. Jag undrar så mycket hvad ni alla gjort nu i ef.m. och hur ni haft det i mitt kära hem, som nog ej var så lätt att skiljas ifrån emedan jag lemnade så många kära der o så många minnen. Ja nu önskar jag att min lilla Mamma, Serena, H. o S. måtte känna Eder såsom vi göra, glada o frimodiga o ej sörja för framtiden eller för något, ty Herren hittills hulpit så skall han o hädanefter hjelpa.
Nu fortsätter jag litet i Jönkpg. Allas Eder K.
Min
dyra älskade Moder o innerligt afhållna små systrar
Hildur, Sofie o Ena!
Nu äro vi i Mantorp, Herren är med oss, lofvad vare Hans dyra namn. Vi känna oss frimodiga o glada o hafva knappast fällt någon tår sedan vi sågo Eder, att denna styrka kommer från Honom, som säger: ”Jag skall upplyfta, bära och hjelpa”, det förstå o förnimma vi väl.
Aldrig kunnen I tro huru mycket godsaker vi fått af Herdina, en stor påse tårtor o en dito med utmärkt rar ätkonfekt, denna påse är så stor att vi tro den innehåller närmare tre säger tre skålpund, vi hafva nyss suttit o plockat igenom allt o äfven smakat på åtskilligt, du Ena lilla skall gå expre till den snälla Herdina o tacka henne från oss, säg henne att vi blefvo öfverförtjusta åt alla hennes rariteter. Af tante Lundqvist päron samt var sin rar tårta, tacka äfven henne då ni råkas samt lilla Anna B. för blommorna, säg äfven lilla A. att det gjorde oss mycket godt att se huru kärleksfullt hon tog lilla Mamma om hand vid station. Gud löne och välsigne henne samt alla som visa de våra kärlek. Undrar om ni mina älskade kunna taga reda på hvad jag skrifver men det är ej godt då det runkar så här.
Nu vid Mjölby. Vi ha nu i kupeen haft besök af kyrkoh. Rudberg han lemnade oss kort från Anna Pettersson. Tänk mina kära så underligt att vi kunna vara så glada som vi äro, det är ett stort Herrans under. Af hela mitt hjerta önskar jag och beder till Gud att äfven lilla Mamma, lilla Ena o äfven I andra små kära systrar måtten bli uppfyllda med frid och fröjd af Gud. Han sköte, bäre, hjelpe och ledsage oss såsom vi det behöfva. Jag önskar att I kunde se oss huru beqvämt o bra vi ha det, det var allt godt att få åka i andra klass.
Nu kan jag ej skrifva mera förrän vi komma till Jönköping. Er Maria.