Dresden den 31 Okt 86
Min
lilla älskade Mamma och kära syster Ena! Guds frid!
”Genom
stillhet och hopp varden I starka”
Nu kommer jag åter för
att språka litet med Eder mina innerligt älskade i hemmet! O, hvad det förefaller
mig underligt att jag nu lämnat mitt fosterland, hem och alla vänner. Ja det är
ej utan att jag de sist förflutna dagarna har leds vid
något efter Eder mina älskade, men nu åter känner jag mig glad till mods, och
kan du tänka dig Ena lilla, att jag t.o.m. leddes efter vårt lilla rara piano,
tänk så det kan komma för en. Jag har i några dagar varit litet nervös och klen
af all öfveransträngning, så jag har haft ondt om sömn i ett par nätter men är nu kry igen. Det är
bara förunderligt att vi stå i som vi göra, Z tycker att vi äro
ovanligt starka af oss, och äfven våra Herrar förundrar sig derpå,
ty de äro sannerligen mera pjunkiga af sig, men de äro så utmärkt snälla o
uppmärksamma mot oss o bjuda till att hjelpa oss så
mycket de kunna. De voro verkligen så deltagande o ängsliga för mig då jag var
litet klen.
Då nu M. skrifver om hur vi hade det i Berlin är väl ej av värde att jag ordar härom ock, men jag kan ej låta bli att säga att Berlin är en öfverjordisk (höll jag på att säga) skön stad, det kan ej med ord beskrifvas hvilken prakt o lyx vi der sågo, jag har ej trott att det fanns så mycket vackert skönt på jorden. Om aftnarna sedan staden var belyst med sitt elektriska ljus kunnen I ej tänka Eder hur förtrollande underbart allt tedde sig för en. På de stora platserna fanns ej annat ljus än det nyssnämnda o med sina breda gator som voro af helslipad sten som man ej med blotta ögat kunde upptäcka en skarf på o de allra elegantaste butiker på ömse sidor af gatan, allt tycktes glittra af guld, silfver o juveler och annat lull-lull som jag ej kan beskrifva. Gatorna o trottoarerna voro så släta o hala så man fick riktigt akta sig för att ej halka omkull, o det sades att hästarna ofta stupa omkull på dem. Så mycket vi hunno med i Berlin voro vi o besågo af både museum och andra konstutställningar o äfven Zoologiska trädgården der, så nu kunnen I aldrig tänka Eder hvad mycket af både konst o naturliga saker vi sett sedan vi kommo ut på denna resa, jag är nu så trött på allt sammans o all grannlåt så nu vill jag ej se mera på länge, åtminstone tills jag får hvila upp riktigt.
I berlin var vekligen den plats der man kunde ha uppehållit sig om än aldrig så länge, för att beskåda allt, det tyckte vi alla fyra utom Z, som ej hade någon ro förr än hon kom derifrån o hit till Dresden, der hon trodde sig skulle finna allt ännu skönare, hvaruti hon bedrog sig och det grundligen. M. och jag måste naturligtvis följa med henne hit till Dresden sedan vi varit öfver en dag i Berlin, men våra Herrar kunde omöjligen slita sig ifrån B. så snart, så de stannade en dag längre, hvilket både de samt M. o jag tyckte var ledsamt, men vi kunde ju ej annat än följa Z. då hon äntligen skulle i vag så snart. Här i D. ser allt svart och smutsigt ut, det vackraste är att Elbe flyter igenom staden. Vi hafva äfven här gått igenom en konstsamling o ett tafvelgalleri, äfven ett gammalt museum.
Vi hålla fortfarande på med att köpa oss litet mat, till morgnar o aftnar, då vi köpa smör, ost, bröd, salt kött o ibland en hummerburk, detta är då våra frukostar o qvällar med litet kaffe o mjölk till det vi beställa der vi bo. Om middagarna gå vi alltid ut o spisa o få då ett reelt mål för en mark, 90 öre ungefär, och jag vill nu berätta hvad vi t.ex. i dag äto; först buljong med blomkål, ägg o murklor uti, derpå Hållandsgädda med potatis, sedan gåsstek och potatis med sallader bestående af plommon m.m. alltsammans god o rar mat, var det ej präktigt för en mark person. Eljest här i Tyskland lagar de maten så alla så vi ha knappast fått någon god mat sedan vi lemnade Sv. I Berlin begärde vi en gång kalopps då fingo vi köttbullar med sur sås o bullarna dåliga så vi hade svårt att äta dem. Vid samma tillfälle fingo vi äfven färsk torsk med senappssås o en mängd andra besynnerliga kryddor i såsen. Sällan är det man får en smaklig matbit. Vi tycka derför bäst om våra frukostar o qvällar o våra Herrar uttrycka derför sin stora belåtenhet med sina hushållerskor, det blir naturligtvis äfven mycket billigare för oss att så der själfva hushålla.
Lilla Z. har i afton varit ute o provianterat för vår resa i morgon, hon har köpt smör, bröd o litet köttvaror, vi ämnar fortsätta vår resa till Wien i morgon, om vi fara här ifrån i morgonbittida kl. 7 med kurirtåg komma vi ej till Wien förr än 7 på aftonen så det är långt dit. Hittills har naturen varit bra lika med hemma fast mycket slättmark.
Ja käraste ni nu måste jag nog sluta, Herren vare med oss å ömse sidor. Han har hittills särdeles hållit sin skyddande hand öfver oss. Hälsa nu först o främst våra syskon o sedan alla som fråga efter oss. Roligt skall det blifva att få hemta bref i Triest från hemmet. Jag sender ett löf som jag tog i Berlin då vi promenerade på ”Unter den linden”. Det var en mycket ståtlig gata.
Farväl nu mina älskade för denna gång, vi sända nog hem några rader från Triest också. I dag har jag varit inne i en katolsk Kyrka o hört o sett så mycket underligt der.
Förlåt mitt slarf, men jag är nog litet trött. Eder älskande Kerstin.