Göteborg den 21 Okt 86

 

Lilla älskade mamma och Serena!

 

Nåd o frid

 

Ännu äro vi qvar i G. fast det förut var bestämt att vi skulle resa i dag på morgonen, men det är så mycket snälla vänner här som har bedt oss stanna en dag till. Lyckligen anlände vi hit i tisdags middag, då de kära vännerna Larssons, hos hvilka vi bo nu, voro nere vid station för att möta oss tillika med en fru Pettersson, som tog Zelma med sig hem. En ”langdåstodo utanför station som var beställd för oss deri M. och jag blefvo inviterade att sitta rätt fram o Herre o fru L. satte sig baklänges.

 

All den gästfrihet o vänskap som vi på dessa dagar åtnjutit här kan jag knappast skilldra aldrig heller har jag sett maken till missionsvänner som här i Göteborg, ja de tycks alldeles brinna af nitälskan för fosterlandsstiftelsens mission samt för de utresande. I går afton var här en storbjudning, jag tänker på en 40 personer, bland andre 4 prester Rode, Osterman, Lundin o Sandblad. Presterna voro så särdeles vänliga, så ständigt hade vi någon af dem omkring oss, som uttryckte sitt stora deltagande för oss o visade oss all tänkbar vänskap o kärlek. På aftonen var det bibelsamtal, då det nästan ständigt talades uppmuntringsord för de utresande, samt afslutades med bon äfven för oss. Det kändes obeskrifligt stort o skönt att vara så omhuldad, o ingen tid hafva vi haft att känna det dystert, så, vet ni mina kära, vi hafva knappast kunna fälla någon tår, utan istället har Herren låtit oss förnimma fröjd o frid än så länge, men nog kommer det väl andra stunder med, det väntar jag nog, som ej bli så ljufliga för känslan o då skall Herren äfven hålla en uppe derom är jag förvissad.

 

Tänk så mycken godhet af Gud vi hafva fått förnimma dessa dagar, då vi väntade oss helt annat. Jag tänkte att det bara skulle bli att gråta de första dagarna och det är det minsta vi gjort, jag har ej kunnat det, som eljest brukar ha så lätt för det. När vi kommo till Jkpg voro äfven der snälla vänner som kom o tog hand om oss. Vi låg öfver natten hos en fröken Nordfors, hennes far har varit Hofrättsråd o der hade vi det äfven mycket präktigt o då vi på morgonen kommo till j.station voro der ett par snälla diakonissor, en fröken Aurelius, syster till Sigrids man o bekant till Z. samt en okänd diakonissa till. Af fröken Aurelius fingo vi alla 3 hvar sin stor påse tortor samt hvar sin blombuket, af den andra lilla diakonissanfingo vi en stor, stor påse tortor tillsammans samt hvar sitt kort. Så nu ser ni mina kära att vi äro ej öfvergifna utan istället omhuldade hvart hän vi komma, och detta kännes stort o godt. Min Carl o Ekholm bodde här hos dessa kära vänner o i samma rum som vi nu bo o hafva det utomordentligt präktigt på allt vis.

 

Ja, nu har det varit ett långt uppehåll sedan jag skref det föregående, vi hafva varit hos pastor Osterman, som bo på ”klippan”, dit vi äfven åkte i heltäckare, o i afton kl. ½ 8 gingo vi till Betlehemskyrkan, der Juliebö o Carlsson predikade, o så sjöngs der flere sånger af en väl inöfvad sångkör o till sist afslutades det hela af Doktor Wretling, som äfven presenterade oss för hela församlingen der vi hade blifvit placerade framme vid katedern, sedan allt var afslutat kommo många vänner fram o omfamnade oss o kysste oss, t.o.m. Doktor Wretling kom o helsade på oss.

 

Kunnen I tänka Eder mina kära hvilken stor present jag fått af Herr Larsson o hans fru till min Carl, ej mindre än det allra dyrablaste svarta kläde till en hel kostym, samt allt vad som åtgår till densamma, som foder af alla slag o knappar m.m. också gaf Herr Larsson mig ett ”guldpund” som skulle bli till ”sömlön”. De äro så förtjusta i Carl så Herr Larsson talar jemt om honom o kallar honom för ”min lilla Calle”, han yttrade äfven en gång till oss att han tyckte bäst om Lindroth af alla 4, han var så glad o treflig sade han. Och i går då våra pengar vexlades fingo M. o jag tio kronor mera än vi skulle hafva. Och idag hafva vi alla tre flickor fått 2 hel-buteljer fint portvin hvar att hafva för resan. Tänk så innerligt snälla o vänliga de här vännerna äro. De hafva äntligen bedt att våra kort, Ms o mitt, hvilket vi lofvat dem, så snälla Serena lilla skicka hit två kort af mig o två af Maria. Pastor Osterman hafva vi ock lofvat ett. M. o jaghafva fått både Larssons samt pastor Ostermans porträtter, så vi anse oss alldeles tvungna att gifva dessa vänner, som slösat så mycken godhet på oss, ett kort hvar. Lilla Serena så fort ske kan så skicka hit till Larssons båda korten eller alla fyra så lemna de nog Ostermans ett par af dem, adressen vet du ju (Norra Hamngatan 38). Vi vilja änteligen att de skola hafva våra kort här.

 

Tack för ditt kära bref, det gladde oss mer än jag kan beskrifva! Helsa äfven Anna B. o tacka för hennes bref vi i dag fått, det var bra snällt af lilla Anna att skrifva till oss. Jag kan helsa Eder alla från Knut, han kom hit i ef.m. för att helsa på oss, tala om det för lilla Anna, förlåt att jag skrifver så förfärligt slarfvigt, men det kan ej bli bättre då kl. är öfver midnatt, vi kommo ej från kyrkan förr än mellan 10 o 11 o så sutto vi o språkade en lång stund efter maten så kl. var väl närmare 12 innan vi kommo in i vårt lilla rum. Maria sofver redan o jag måste nu äfven gå till kojs för att få hvila några timmar medan jag är qvar i fosterlandet, vid tanken härpå att vi snart skola lemna fosterjorden känns det nog besynnerligt, men förstår mig ej sjelf som tager allt så trankilt, men det är Herren sjelf som uppehåller o gifver mod, det begriper jag väl eljest vore det aldrig möjligt att vara så lugn nu. M. är lika lugn som jag.

 

O så glada vi blefvo att höra att ni derhemma fven tog det lugnt. Herren vare lof för allt! Varen nu fortfarande glada o glädjens med oss, o bed herren för oss. I morgon bittida kl. 10 lemna vi Göteborg o kl 3 äro vi i Fredrikshamn.

 

Nu helsas ni alla i hemmet så kärt från oss, helsa alla bekanta som fråga efter oss. Vi hafva idag sett i en af Göteborgs handelstidningar att Correspondenten annonserat vår utresa, hela annonsen stod intagen i denna tidning, fru L. läste den för oss.

 

Lilla Serena nu är det ej värt att du skrifver till oss förr än i Triest (poste restante). Z. väntar inga bref förr än der. Farväl nu mina kära, kära i hemmet.

Allas Eder frimodiga Kerstin

 


 

Göteborg den 21 Okt 1886

 

Mina kära älskade i hemmet!

 

Mycken frid!

 

Nu mina kära ha ni oss i G. Vi kommo som tänkt var hit på Tisdagen den 19 vid middagstiden. K. o jag bo hos Larssons hvilka båda voro oss till mötes vid station. Z. bor hos en fru Pettersson, våra reskamrater Karlsson o Julib kommo först i går morgon, vännerna här ha i flera aftnar varit för att möta tårtor, en annan syster persson gaf oss en stor påse tårtor tillsammans, samt hvarsitt blomsterkort. Alla de tårtor vi finge der ha vi qvar ännu, ty Herdinas tårtor räckte rikeligen tills vi kommo hit. Tack för brefvet vi fingo i går, det var mycket kärt att få.

 

Vår reskamrat P.K. är förlofvad med en prestdotter från Skara stift, Hilda Östergren tror jag hon hette. Jag tro att både Karlsson o J.ö äro mycket snälla så att vi få nog hjelp o stöd af dem under resan.

 

Den 22 Okt. Nu kära, nu äro vi reda att lemna Sverige. Nog kännes det litet underligt, men jorden är Herrans o då gör det ju detsamma hvar man är. Kära Serena lilla , vill du vara snäll o hos Tesch beställa två kort af oss hvar o sända till Pastor Osterman o till Larssons här, du kan ju skrifva några vänliga ord till den lilla snälla Josefina Larsson.

 

Helsa så kärt lilla Anna B. o tacka henne för att hon sände oss några rader hit. Sänd Pastor Ostermans kort hit till Larssons så lemna de det sedan. Nu hinner jag ej mera, vill blott säga att vi här i G. åtnjutit så stor vänskapsom vi aldrig förr erfarit af några missionsvänner.

 

Farväl nu älskade dyra mamma o lilla Ena och Hildur om du är hemma. Jakobs Gud är med oss. Allas Eder älskande Maria.

 

Den 22 på morgonen. Farväl kära mina älskade Mamma, Serena o syster Hildur om hon är hemma, vi stå nu redo att lemna fosterjorden, men ännu ha vi ej fällt modet. Allas Eder Kerstin