Brev 1. Linköping den 8 augusti 1883. Kerstin Sandström skriver till sin syster Serena. Hon berättar bl.a. om hur hon och lillasystern Maria besöker tre missionärer i Linköping. Dessa tre var Carl Fredrik Lindroth, Oscar Walentin och Karl August Ivar. Brev 2. Finnaryd den 6 februari 1884. ”Jag skattar mig som den lyckligaste att få blifva missionär. Jag ville ej byta med någon, hvare sig hög eller låg. Mitt hjerta prisar Gud, som i sin stora nåd kallat mig usling till ett så stort o härligt verk.” skriver Carl Fredrik till sin syster. Brev 3. Linköping hösten 1884. Maria Sandström skriver till systern Serena och berättar om att missionärerna har fått flytta till sina missionsstationer i Indien, Oscar till Saugor och Carl till Betul, 130 engelska mil ifrån varandra. Brev 4. Betul, Indien den 12 maj 1885. Snart kommer Valentin och Iwar till Indien. Brev 5. Betul, Indien den 22 juni 1885. Carl Fredrik skriver en dikt till Kerstin i Linköping på hennes födelsedag. Där visar han saknaden efter sin fästmö, som han har varit skild från i ett år:
	Carl Fredrik Lindroth i Betul, Indien 1885. Han poserar stolt invid tropikhjälmen.						Kerstin Sandström i Linköping strax innan utresan till Indien 1886.
			Här är så dystert - jag går så ensam Jag söker vännen, mig Herren gaf. Dock denna känsla vi ha gemensam Oss höfves båda att ha fördrag,		Tills Herren täckes, att låta dagas Den dag, som blifver oss mycket stor, Då vännen låter sig af vännen tagas Att föras dit, hvarest vännen bor.
		Brev 6. Linköping den 21 september 1886. Kerstin skriver till Carl Fredriks syster Hanna och tackar för lysningspresenten. Om ungefär två veckor skall Kerstin resa ut till Carl Fredrik i Indien, som redan har varit där i två års tid.