Finnaryd den 6 Febr 1884

 

Min lilla älskade Syster!

 

Guds dyra frid!

 

Hjertligen tack för ditt bref o Carl-dagsgratulationen. O, jag är så rik, som har en älskande o älskad Moder, o så många kära syskon och äfven vänner och en ––– ! Jag har blifvit gratulerad af Mamma, Fredrika, Hanna, Oskar, Valentin, Ivar, vännerna här o ––– (det får de se längre fram). Kärlek är mera än pengar. Ju närmare det lider till den tiden, att jag måste lemna mina dyra slägtingar, desto kärare blifva de – detta skulle ju göra min affär alltför svår, om ingen motvigt funnes – men ju närmare det lider att gå ut desto mera börjar jag äfven att längta ut. Jag skattar mig som den lyckligaste att få blifva missionär. Jag ville ej byta med någon, hvare sig hög eller låg. Mitt hjerta prisar Gud, som i sin stora nåd kallat mig usling till ett så stort o härligt verk.

 

Roligt att du finner behag i den bok jag sände dig – Gud välsigne den på din själ. Jag såg i tidningen att Lektor Möller blef utnämnd till kyrkoh i Foss, således blifven I Upsala-bor ännu. Jag vill nu släcka din nyfikenhet. Skriftygsmattan fick jag i höstas då jag reste fr I:d af en elev, Englund, men detta är ej all nyhet jag kan omtala, ty jag har den glädjen att kunna presentera dig en ny svägerska – o nu är du satt in i hjertat på nyheten – det är den, som du såg på det porträtt, som jag hade med mig, då jag var hos dig, Kerstin Sandström fr. Linköping. Jag är säker på, att du kommer att tycka, att hon är snäll o rar, då du träffar henne. När blir det, frågar du? Ja, just det ja! Jag hoppas att både du o jag blir bjudna på E:s bröllop o då skola vi väl fara dit o då skall jag taga min dyra Kerstin med, om hon blir bjuden. Skall ej det bli roligt? Men jag fruktar, att detta o mycket annat är ett luftslott, ty ställa de till med bröllopet, som jag hört, under påskhelgen då kan ej jag komma ifrån. Jag skulle ej ha ngt emot att blifva anmodad att viga min bror o kusin, hvilket äfven ju vore ganska passande, dock vet jag ej hur de göra – Guds vilja ske i allt.

 

Något litet om min kära Kerstin till. I början af Jan. friade jag till henne o fick ”ja” – sedan reste jag till L. och var där en vecka. Sandströms äro mycket snälla mot mig, i synnerhet min lilla vän. Jag fick då ½ dussin rara strumpor o en guldmedaljong af henne o Carldagen blef jag gratulerad med ett mycket vackert blomsterkort. Gud välsigne min dyra vän o mig o gifve oss nåd att helt uppoffra oss på missionens altare.

 

Nu slutar jag för denna gång. Farväl dyra syster. Lef vid Jesu bröst.

Din sanne bror Carl

 

Helsa alla hjertligen.